Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sara Stridsberg’

darling-riverHur är det möjligt att skriva så skimrande vackert om det smutsiga, förfärliga? Jag vet inte hur hon gör, Sara Stridsberg, men det är magiskt.

Det jag minns mest är de nattliga bilfärderna, med Lo och hennes far. De kör och kör, vänder och kör tillbaka. Då och då plockar fadern upp någon prostituerad som han älskar med medan Lo ser på från baksätet. Att hon använder ordet ”älskar” om en sådan voyeristisk affärstransaktion är så outsägligt sorgligt. Senare tar Lo sina ”bröder” till Darling River, de tycker om henne först men med tiden får hon så dåliga tänder, sväller upp och spräcker klänningarna. Håret är flottigt och fett, pappan är hennes enda människa. Ibland spänner de upp den försvunna moderns klänningar mellan träden i skogen och skjuter sönder dem.

I en annan dimension är en mor på väg någonstans, utan att komma fram. När hon ser samma människa för andra gången måste hon flytta. Kanske tycker jag allra mest om dessa partier.
Vad jag inte gillar är de stycken där en vetenskapsman försöker få en chimpans att teckna. Kanske är jag för påverkad av Fern.

Darling river handlar framför allt om människor som ständigt är på väg utan att komma fram någonstans. Solkiga öden. Den får en Best of-etikett, lätt.

Read Full Post »

1280px-BeckombergaÅh, Jackie, Jackie! Lilla flicka, som åker ut till Beckomberga var och varannan dag för att hälsa på sin pappa Jim. En trettonåring i rävboa och hatt, utan vänner. Jackies mamma Lone är ofta bortrest, långt bort och länge, på reportageresor. Jackie har bara Beckomberga. Hon blir vän med Sabina, matematikern, som skickar henne som kurir kors och tvärs över stan. Och sen blir hon kär i mördaren Paul, som strypt sin fru…
Nej, det är för hemskt. Utsattheten!!
Rasande bra är det också, Sara Stridsberg har ett så vackert lyriskt språk, detaljrikt. Och Nanny Nilsson* läser väldigt bra, chosefritt, i den radioföljetong jag nyss lyssnat på. Trösten är partierna när Jackie är vuxen, har fått sonen Marion och slutat vara ledsen.

1280px-Umedalens_sjukhus_(M36)De sista åren som jag bodde i Umeå bodde vi på Umedalen, ett bostadsområde som byggdes ut i rasande fart på 1990-talet och framåt. Området var döpt efter det gamla mentalsjukhuset Umedalen, som är en exakt kopia av Beckomberga, i vacker rosaröd färg. Arkitekten Carl Westman var nationalromantiker. En kompis som jobbat på båda ställena berättade att hon genast hittade överallt när hon kom till det andra (minns ej ordningen).  När jag var barn på 1970-talet och bodde i en annan ände av stan, brukade vi fråga den som var extra korkad: ”Är’u från Umedalen eller?” Ännu längre tillbaka i tiden var det ett familjenöje att åka ut dit på söndagarna och ”titta på dårarna”. Detta är hemskt, men det allra värsta är sveket mot alla psykiskt sjuka som slängdes ut under psykiatrireformen i mitten av 1990-talet. Psyk-Ädel. Det påstods vara för patienternas eget bästa, de skulle bo i egna boenden och blablabla. I verkligheten fick många panik och dog snart. Eller sov i kulverterna under sjukhuset. Fortfarande när vi bodde där så var det markant fler vilsna sjuka människor som vandrade planlöst runt husen. Jag minns särskilt en ganska ung kvinna i röda sockar. Inga skor. Aldrig några skor.
Och en äldre kvinna på gården som rökte. Det var en heltidssysselsättning: Att röka. Hon tände ciggen på fimpen den ena efter den andra dagen lång, där hon satt vid köksbordet och tittade ut. Timme efter timme, dag efter dag. Ingenting annat.

En biperson i Beckomberga–Ode till min familj är Olof. Han ska ut nu till eget boende och frågar läkaren: Hur länge har jag varit här?
— 63 år, blir svaret.

*Ps: Jag heter också Nanny, efter farmor.

 

 

Read Full Post »

hyllvarmÖvermodig efter att ha kunna bockat av varsin titel på både Mytprojektet och Nobelpristagarprojektet inbillar jag mig genast att jag minsann ska klara allt möjligt. Så här nu ett hopplock av hyllvärmare som ska läsas ut i år! Två är från förrförra årets bokrea: Sara Stridsberg och Theodor Kallifatides. Två är Daphne du Maurier, varav jag skäms för att jag inte läst Rebecca. En Muriel Spark, en Stig Dagerman, en Barbara Vine och en Jayne Anne Phillips. Beate Arnborgs biografi över Bang, och så brevväxlingen mellan Nancy Mitford och Evelyn Waughn (inköpt i Luleå 2011).
En blandning mellan gammalt, jättegammalt, och nästan nytt (eller i alla fall utgivet på 2000-talet).
Jag känner mig peppad!
hyllvarmare

Read Full Post »


På bokrean: Theodor Kallifatides självbiografi (hörde honom på radio i samband med en av alla dessa Greklandskris-debatter och då framstod han som så klok), en Joyce Carol Oates som handlar om — vad tror ni? VÅLD och hur det påverkar människor, Sarah Waters Främligen i huset som jag hoppas mycket på, Sara Stridsbergs Darling river som jag inte längre kan undgå, Siri Hustvedts undersökning av sitt andra jag, den skakande kvinnan, som jag börjat på och som är väldigt intressant, och så Lilla Anna som leker med bollar. Den sista hoppas jag få läsa högt ur. 🙂
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Anna Laestadius Larsson, Bokhora-Helena Dahlgren, Carl-Michael Edenborg, Petra Östergren och en till som jag missade namnet på har diskuterat Sara Stridsbergs Darling river och Nabokovs Lolita i TV4 hos Malou von Sivers alldeles nyss. Väldigt intressant om makt, sexualitet, äckel & ångest, manlig blick, barnafödande, starka känslor. De tre förstnämnda hade mest att komma med, och särskilt träffad kände jag mig av Helenas resonemang om vår nedärvda bild av Lolita. Den har — tillsammmans med pedofil-debatten — stått i vägen för mig att läsa Nabokov. Nu tror jag att jag måste härma henne och parallellläsa båda böckerna.
Intressant var också den icke närvarande Sara Stridsbergs tankar kring hur den manligt sexuella blicken slås på, för unga flickor och sen av, nån gång i 37-årsåldern enlig Laestadius Larsson. 😉 Edenborg hade bästa one-linern: ”Man ska inte läsa intervjuer med författare, de förstår ingenting av sina böcker”.
Jag hoppas och tror att hela diskussionen kommer att läggas ut på TV4 Play här. Och så måste jag fråga: Är det alltid så här intressanta bokprat, eller var det extraordinärt idag?
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »