Beryl Bainbridge var författaren som nominerades till Man Booker prize fem gånger, men aldrig fick det. Hårda bud. Nu har ett särskilt Beryl-pris instiftats bara för i år, där läsarna får rösta fram vilken av hennes fem romaner som är bäst. Det låter ju så väldigt fint och sympatiskt, en sån grej som jag älskar. Så jag vill verkligen tycka om Beryl Bainsbridge.
Men jag gör det inte. Jag förstår mig inte på människorna, jag tycker att de bara är konstiga och knäppa. Jag fångas inte av berättelsen (en är kär, det ska bli en utflykt med jobbet) trots att det finns vissa grejer jag gillar; som en galen svärmor som kommer för att sätta kniven i den förlupna svärdottern. Det är lite roligt. Men på nåt vis blir det så konstigt och jag förstår aldrig varför personerna gör vad de gör. Jag vet inte om jag ids läsa ut den.
Den här boken var inte nominerad, de andra är förmodligen bättre.
Och även om Beryl Bainbridge aldrig vann, så fick hon i alla fall gå på fest med darling Doris Lessing och ha röd klänning.
FotO: Belinda Lawley
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Beryl Bainbridge, Doris Lessing, Man Booker prize
Jag ville ju tycka om Beryl, the Booker Bridesmaid
april 21, 2011 av snowflake
The Booker Bridesmaid, vilken fin titel! Så synd att du inte tyckte om hennes böcker. Jag känner igen känslan när man verkligen vill gilla något för att alla yttre egenskaper stämmer, men till sist har vi ju alla olika smak.
Five times a bridesmaid, never a bride.
Kanske jag skulle gilla nån annan av henne, men jag orkar inte leta efter det just nu.
Hon har visst skrivit för film också, som denna med Alan Rickman och Hugh Grant. An awfully big adventure-