Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 april, 2011

Det börjar lovande och jag blir intresserad av ett ganska udda sätt att begå mord. Jag gillar också huvudpersonerna; en klassisk polisduo med en gammal grinig man som tänjer på gränserna, och en ung akademisk kvinna som är precis nyutexaminerad. Jag blir intresserad av Tegenfalks sätt att bygga upp dramatiken kring dessa två och de obegripliga vansinnesmorden. Men sen händer något, eller rättare sagt det börjar hända alldeles för mycket. Nya poliser, nya åklagare, nya skurkar och ännu fler skurkar och skurkar som är poliser och en journalist och ett homospår och ett islamistspår och korruptionsspåret och lite mordbrand och kidnappning och hjärntumör och — PUH!
Det spretar alldeles för mycket, jag förstår inte vitsen med alla dessa stickspår. Framför allt så bryr jag mig inte. Jag saknar personteckningen och får ingen känsla för alla dessa människor, mitt intresse minskar i samma takt som all action tilltar.
Synd, för det känns som att Tegenfalk hade kunnat skriva en riktigt bra deckare om han bara lagt mer krut på karaktärsteckningen.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »