Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Man Booker prize’

sammankomstenVeronica är ett av tolv syskon till en våldsam far och en diffus mor som dessutom fick sju missfall. Nu har den som stod Veronica närmast, brodern Liam, drunknat. Med stenar i fickorna.
”Det finns inget eländigare än en eländig irländsk barndom”, som en annan författare, Frank McCourt skrev, och jag tänker på det när jag följer Veronica på hennes vansinniga sorgefärd. Över till England för att hämta hem Liams lik. Irrandes hemma på nätterna för att slippa makens sexuella inviter — vid fem, halv sex-hugget brukar hon korka upp vinaren hon hinner dra i sig innan hon somnar framåt förmiddan. Framför allt går sorgefärderna bakåt i tiden med frågan VARFÖR?
Veronica fantiserar ihop scener från sin mormor Adas ungdom, hur hon möter en man som ska bli hennes make och en man som ska bli hennes hyresvärd. Det är hyresvärden som ska bli förövaren, den som förstör Liams liv men som Veronica aldrig berättar om. Vet Ada om det? Är barnen som passerar i hushållet del av hyresbetalningarna? Jag får det inte klart för mig, var gränserna för Veronicas fantasier, förvirrade minnen, och något som kan kallas verklighet går.
Det är nattsvart, det är sorgligt, det är hemskt. Och det är bra. Kanske slutar det med en glimma av hopp? Anne Enrights Sammankomsten vann Bookerpriset 2007.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »


Beryl Bainbridge var författaren som nominerades till Man Booker prize fem gånger, men aldrig fick det. Hårda bud. Nu har ett särskilt Beryl-pris instiftats bara för i år, där läsarna får rösta fram vilken av hennes fem romaner som är bäst. Det låter ju så väldigt fint och sympatiskt, en sån grej som jag älskar. Så jag vill verkligen tycka om Beryl Bainsbridge.
Men jag gör det inte. Jag förstår mig inte på människorna, jag tycker att de bara är konstiga och knäppa. Jag fångas inte av berättelsen (en är kär, det ska bli en utflykt med jobbet) trots att det finns vissa grejer jag gillar; som en galen svärmor som kommer för att sätta kniven i den förlupna svärdottern. Det är lite roligt. Men på nåt vis blir det så konstigt och jag förstår aldrig varför personerna gör vad de gör. Jag vet inte om jag ids läsa ut den.
Den här boken var inte nominerad, de andra är förmodligen bättre.
Och även om Beryl Bainbridge aldrig vann, så fick hon i alla fall gå på fest med darling Doris Lessing och ha röd klänning.

FotO: Belinda Lawley
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Jag är inte så bra på att hålla koll på priser och långa och korta listor, men nu när jag ser Svenskans lista på de tio senaste Booker-pristagarna så upptäcker jag två favoriter. Alan Hollinghursts Skönhetens linje/The Line of beauty och Margaret Atwoods Den blinde mördaren/ The Blind Assassin. (Egentligen har jag inte läst The Line of Beauty, men jag har sett tv-serien två gånger och läst två andra böcker av Alan Hollinghurst; The Swimmingpool Library och The Folding Star, så jag tycker att det räknas.) Jag tror också att jag har Anne Enrights bok hemma. Ska nog flytta in den till sovrummet, bland de andra 30–40 böckerna som står närmast i tur för läsning.
I varje fall så tänker jag att det där Booker-priset inte är så dumt. Precis som jag ofta tänker att Orange-priset är en bra rekommendation. Och borde jag inte hålla bättre koll på Nebula-pristagarna, jag menar med favoritnamn som Ursula K LeGuin, Michael Chabon, Octavia E Butler
Men det slutar ändå alltid med att jag nätt och jämnt orkar hänga med på Nobelpristagarna. Om ens det. Och ibland undrar jag om det priset verkligen är det viktigaste?

Read Full Post »