En författare: P D James. Jag tycker så mycket om henne, hon förvaltar arvet efter Sayers och Christie på ett så bra sätt och bygger ut sina karaktärer ordentligt. Mer ”klassisk” än till exempel Ruth Rendell, även om nutiden tränger in hos James numera också ibland. (Har man som jag även läst hennes memoarer så vet man att hon inte är så förtjust i nutiden…) Hjälten heter Adam Dalgliesh, kommissarie och poet. Ofta finns det en begränsad krets av misstänka, och en dramatisk upplösning.
En författare till: Jag måste få fuska lite för jag vill berätta om Abigail Padgett . Det spännande med Padgett är att hon har en manodepressiv hjältinna, Bo Bradley, som är nån sorts socialarbetare på en barnbyrå. I en av böckerna jag läste för kanske tio år sen använder Bradley sin sjukdom för att lösa brottet, hon slutar ta lithium för att komma i en manisk fas så att hon ska orka följa ett spår. Jag läste nyligen om hennes Satan har fem fingrar, som har ett mycket otäckt brott där en liten flicka blir våldtagen och så söndertrasad att hennes liv inte kan räddas. Flickans mamma och hennes nye man ingår i ett sällskap som tror på kontakter med yttre rymden, och därifrån är steget inte långt till att tro att de är satanister. Enligt medierna, enligt Bos chef, men inte enligt Bo.
En bok: PM för en VD av Rex Stout, nyligen inhandlad på loppis. Det är Nero Wolfe, orkidésamlare och gourmétsom aldrig lämnar huset som är hjärnan, och den anställde Archie Goodwin som är fötterna. (Lite hjärna också.) Just den här var inte en av de bättre, tyvärr.
En bok till jag vill läsa: Patienten av P D James förstås! Har den kommit på pocket än?
Krimalfabetet hittas hos Paperbacklover.
Krimalfabetet — P
augusti 12, 2009 av snowflake
Nej, P D James är _verkligen_ inte förtjust i nutiden. Konservativare dam får man nog leta efter. Men jag gillar henne också, även om den senaste boken om Dalgliesh (Patienten) var en katastrof.
Jag har bara läst en P D James och jag vet inte…det gav inte mersmak. Men det var längesen och kanske var jag bara inte mottaglig. Sparar henne till pensionen kanske. Hon får fint sällskap av Ruth Rendell då och Reginald Hill då 🙂
PBL: Ruth Rendell får du inte spara till pensionen! (Om det inte är så att den infaller i morgon eller så…) Kasta dig genast över hennes böcker, hon är drottningen av crime.
Men hur ska man hinna med alla? Pensionen infaller förhoppningsvis om minst lika många år som jag är nu så jag hinner nog med Rendell innan dess då. Nu när du har haussat henne lite extra 🙂
Håller med om Ruth Rendell, hon är ett äss. Sätt igång och läs, Paperback lover!
Det låter mycket trist att höra att Patienten är dålig, jag hoppas att jag inte håller med dig, Bokmoster. Men nu är jag ju varnad.
Ruth Rendell måste läsas! Hon är inte queen of crime, men en bubblande hertiginna i alla fall. Stenarna skola ropa är en bra början (finns som fransk film också: La Cérémonie!) Om hur provocerande det är att vara analfabet i en värld full av böcker!!!
Snow: Jag håller med om allt du skriver om P. D. James. För min del är dock hennes allra första de allra bästa. Ju längre och mer psykologiserande de blev desto sämre. Patienten är den enda jag inte läst, jag är inte säker på att jag ska läsa den heller, för jag blev ganska besviken på Lighthouse (hette den fyrtornet eller Fyren på svenska?). Jag gillar dock hennes asketiska ideal, och jag är mycket förtjust i debuten ”Ett högst opassande jobb för en kvinna”!! Läs, läs, läs, ni som inte har gjort det. (Den blev också tv-serie för några år sen, med Helen Baxindale i huvudrollen (”An unsuitable job for a woman” heter serien förstås))
Vixxtoria
Stenarna skola ropa är en av världens bästa deckare. Kanske den allra bästa. Gillade däremot inte den franska filmen, som jag kom in i helt oförhappandes på tv för några år sen, och blev våldsamt upprörd över att kvinnorna var så unga och vackra och… franska.
Jag gillade också ”opassande jobb” och även Av oskyldigt blod, om en adopterad kvinna som upptäcker att hennes biologiska mor är dömd för mord och söker upp henne, men håller nog ändå Dalgliesh-böckerna högst.
Jag gillade La Cérémonie (gick till och med särskilt till bio Capitol för att se den när den kom); det var lite extra kul att det blev just en fransk film av det hela. Men som boken är den ju absolut inte!
Men nej, jag gillar inte Dalgliesh-böckerna bättre. Jag tycker om dem (särskilt 80-talsböckerna), men sen blir de för tjocka. (Ja, det är ju inte själva tjockleken jag tycker illa om egentligen, det är allt det där psykologiserandet och tjatandet om D:s diktsamling som är lite tradigt.)
Children of men (Människors barn) är också en väldigt intressant bok av James, även om den inte alls är en deckare. Filmatiseringen är det dock röda varningsflagg för! Testa inte!
Children of men brukar väl beskrivas som hennes misslyckade science fiction-försök. Jag läste den, men minns bara en förfärlig scen och inget mer. Tror inte att den var så dålig.
Snow: Nej, så dålig är den faktiskt inte. Jag tror att recensenterna hakade upp sig på att den inte var som en förväntad P.D. James, och så blev de inte nöjda.
Jag köpte boken i svensk översättning för halva halva reapriset eller något sånt, och sen stod den länge här hemma innan jag läste den. Och då blev jag förvånad över hur bra den var. Jag tycker dessutom att den bara ökar i aktualitet. Den handlar ju om den sk Omega-generationen (födda 1995 tror jag det är), som är den sista årskull som föds innan mänskligheten blir steril. Vilda, vackra barn som sprider förödelse.
Och i övrigt en mänsklighet som saknar hopp, med husdjur som behandlas som barn, och människoliknande dockor som får ta emot föräldrars ömhetsbetygelser.
… eller 80-tals-böcker och 80-talsböcker. De flesta skrevs nog tidigare, men jag har för mig att den sista Dalgliesh som jag tycker är okej kom 88.
Jag är ju ingen stor deckarfantast och har inte läst något av P D James men såklart sett böckerna på bokhandlar. Av någon anledning har jag alltid trott att det döljde sej ett par manliga namn bakom P:et o D:et. Fy på mej, gillar inte alls att jag tagit för givet att det var en manlig författare!
Fia: Phyllis Dorothy står det för. Jag hade också kallat mig P.D. 😉
Intressant Fia, jag gör precis tvärtom. Tror att det är en kvinna så fort det är initialer, en som inte vill bli bedömd som just kvinna.
Vixx
Dorothy är väl ett väl fungerande vackert namn på en deckarförfattare!
Snow: Dorothy är ett mycket _passande_ namn för en deckarförfattare. Men vackert tycker jag inte det är 😉
Vixxtoria: Haha, jag med!
Snowflake: Ja, det är väl förmodligen anledningen men så långt hade ju inte jag tänkt… 😉
Vixx
Så vacker formulering ”Vilda, vackra barn som sprider förödelse. ”
Och se allt jag glömt… jag ska aspelut läsa om den, Människors barn. (Kan inte svara direkt därunder, dumt)
Ja, jag var själv riktigt nöjd med den formuleringen 🙂
Jag tycker i alla fall att man kan läsa den i stället för Fyrtornet (eller vad den nu heter på svenska), som jag blev riktigt besviken på. Men det dröjer nog innan jag läser om (jag har lite andra dystopier att ta tag i först, tror jag).