Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2009

fyraflator
Denna kvartett ska förstås vara med i regnbågen. Selma, min kära, som jag skrivit om bland annat här och här. Nicola Griffith som jag berättat lite om här, och som också bloggar och finns på twitter. Alice B Toklas självbiografi skriven av Gertrude Stein (Ros är en ros är en ros), jag har skrivit lite här, och så Fyrväktaren av Jeanette Winterson. (Hittar inte Det finns annan frukt än apelsiner just nu.) Winterson skriver i flera tidningar, smakprov finns här, och hon kommer till Sverige i höst. Då ska jag vara där.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

regnbagsbockerJag varierar färgtemat lite idag, och vi får tänka oss det mer symboliskt. Här är ett urval av mina böcker som handlar om homosexuella relationer eller på annat sätt nån sorts queertema. Uppe till vänster med tre ryggar som bildar en bild är de tre första delarna av en väldigt bra graphic novel, Strangers in Paradise av Terry Moore. Vidare två böcker av Alan Hollinghurst, varav jag skrivit om den ena här och här. Uppe till höger Virginia Woolfs klassiker Orlando, som hon skrev som ett kärleksporträtt av Vita Sackville-West, och under Orlando ligger Vitas sons bok om sina föräldrar, Porträtt av ett äktenskap av Nigel Nicholson. Mycket bra om man som jag gillar excentrisk brittisk överklass. Framför till höger ligger Ursula K Le Guins Left hand of Darkness, där personerna byter kön i månadscykler.
Nere till vänster först Z av Vigdís Grímsdóttir, en mycket vacker kärlekshistoria mellan två kvinnor. Mad Dog av Erika Lopez minns jag som en halsbrytande sanslös hämndhistoria, den har undertiteln ”en berättelse för de bittra och ensamma” (I love it!). Därefter Lubiewo av Michal Witkowski som jag skrivit om här och så då Jeffrey Eugenides fantastiska Middlesex, som handlar om Calliope som föds som flicka men som utvecklar fler och fler manliga drag.
Finns det fler regnbågsböcker därute? Jag vill gärna se dem. Kommentera här eller länka så jag/vi hittar.
Tidigare färger: Gul grön röd blå lila orange.

(* Jag tryckte på publicera för tidigt. Hade tänkt vänta till söndag och kände mig så väldigt duktig och välplanerad, men men. Det är ju Pridevecka nu så…)

Uppdatering IGEN: Dessutom undrar Gertrude Stein, Nicola Griffith och Jeanette Winterson varför deras böcker inte finns med på bild. *suck*
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

inkop0729
For och hämtade ut mitt paket, och skörden var god. (Den som inte går att läsa titeln på är Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson.) Nu önskar jag bara att det fanns lite fler timmar på dygnen. Jag vill inte börja läsa en tegelsten om jag bara hinner läsa nån halvtimme per dag. Egentligen vill jag inte alls läsa, om jag bara kan läsa en halvtimme per dag, för då hinner jag inte komma in i känslan, om ni förstår vad jag menar. (Det gör ni ju.)
——————
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Paperback Lover är framme vid N och det är jag också.
Författare på N: Ngaio Marsh såklart, som jag nyligen återupptäckt. Brukar räknas till de brittiska deckardrottningarnas skara, trots att hon är nyzeeländska. Jag uttalar troligtvis hennes namn helt fel, men visst är det unikt? Omskriven här och här.
Bok på N: När jorden rämnar av Reggie Nadelson. Så här tyckte jag om den. Nu i efterskott känner jag att jag gärna vill läsa fler av Nadelson. Jag gillar det där New Yorkska, och det judiska.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Hej!
Följande bok som du har bett oss bevaka har fått ny lagerstatus:
ISBN Titel Status
0316013706 ALEXIE, SHERMAN:RADIOACTIVE LOVE SONG Definitivt slut

*suck*
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

temabarndom Lyran frågar efter barndomsskildringar i veckans tematrio och här är mina val:
1 Svinalängorna av Susanna Alakoski. Osentimentalt och rakt på sak beskriver Alakoski en barndom med alkoholiserade föräldrar, våld och fattigdom. Väl värd sitt Augustpris, och jag är glad att jag läste den trots att jag normalt skyr sanna eländesskildringar som pesten.
2 Här hade jag tänkt sätta en bok av Suzanne Osten, som växte upp med en psykisk sjuk mamma. Men när jag letar på nätet så verkar hon inte ha skrivit nån sån bok, trots att jag minns den. (Minnet är en förrädisk följeslagare.) Det måste vara den här, Osten om Osten som Helena von Zweigbergk skrivit efter intervjuer med Suzanne Osten. I varje fall så var det delarna om uppväxten som var betydelsefulla för mig för att jag kände igen mig i dem.
3 Om man är född i mitten av 1960-talet och vuxit upp i Sverige så finns det en författare som beskriver detta bättre än alla andra, och han heter Jonas Gardell. Skolans värld, maktkamper, hierkarkier, popularitetstävlingar, mobbning… Ofta smärtsamt, nästan alltid bra.

Vilken dyster barndomstrio detta blev då, den passar inte alls ihop med den idylliska bilden. Ska jag byta ut nån av dem mot Kulla-Gulla kanske?
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag har varit härligt slö, men tänkte nu pigga upp mig — och kanske er — med en liten enkät.

En författare som är värd mer uppmärksamhet:
En överskattad författare:
En lyckad filmatisering: (av en bok)
En lyckad tv-serie: (baserad på en bok)
En bok jag lärt mig något av:
En må bra-bok:
En bok jag gärna ger bort till ett barn:
Av författarna som kommer till Internationell Författarscen i höst är jag mest nyfiken på:

Mina egna svar kommer strax här nere. Svara här eller på egna bloggar, länka eller ping/trackbacka.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

bettypidgeonsDet tog ett tag, men jag fastnade till slut för Mad men. Lyftet kommer med ett födelsedagskalas i tredje avsnittet. Jag gillar scenerna med Betty Draper bäst. Som här där hon skjuter mot duvorna.
Och så noterar jag en Dorothy-referens, när Don Draper röker på med sin ordinarie älskarinna och hennes hippiekompisar. ”Jag känner mig som Dorothy. Plötsligt ser jag allt i färg.”
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

craigriceEn bok på M: Mord lilla mor av Craig Rice. Jag hittade nyligen igen den och har skrivit lite här. Det är Craig Rice på bilden, hon blev bara 49 år.
En författare på M: Det måste nog bli Michael Connelly. Jag tror att jag läst alla böckerna om Hieronymos Bosch, alkoholiserad bråkstake som biter sig fast tills han löst brotten, och jag gillar även de som handlar om Terry McCaleb. Till exempel Blodspår, där Terry fått ett transplanterat hjärta av en mördad kvinna. Hennes syster söker upp honom och vill att han ska utreda mordet. Connelly är väldigt bra på att skapa personer som känns trovärdiga och som man bryr sig om. Som Rachel Walling, FBI:are, som förekommer i Poeten och uppföljaren Fällan. Och så gillar jag när personerna möts i nån bok här och där: Harry och Rachel, och Harry och Terry. Tyvärr har jag läst alla Connellys böcker huller om buller, det rekommenderas inte. I den senaste (?) går Connelly lite på tomgång, tyvärr, hoppas han hämtar upp sig.
En bok på M som jag vill läsa:Med mord på menyn som jag hittade på Myrorna. Har börjat, och det är väldigt mycket mat och lite kriminalgåta hittills, men smått trivsamt ändå.
Paperback Lover håller i Krimalfabetet.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

myrfynd2
I jakt på du Maurier och Marsh besökte jag Myrorna och belönades med denna kvartett för 65 kronor. De besatta av A S Byatt som jag precis läst om på Ett eget rum, du Mauriers Rebecca som jag nyss sett som film men nån gång vill jag ju läsa den också, Guld av Rose Tremain, författaren har jag läst om på Boktipset. Hon vann Orange-priset förra året men inte med den här. Och så Med mord på menyn av Diane Mott Davidson som jag minns att jag gillade förut. Deckare med matlagningsorgier.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

teypersbrandt
I min pågående Golden Age-deckarfestival läser jag om Josephine Teys Den misstänkte och irriteras som vanligt av att killen på omslagsbilden inte ser ut som han ska enligt boken. Han ska vara ljushårig och ha ett väldigt långdraget ansikte. När jag för 314:e gången tittar på bilden upptäcker jag plötsligt att det ser ut som en mycket ung Mikael Persbrandt. Kan det vara han? Jag blir mer och mer övertygad om det.
Boken är en av mina favoriter, den handlar om syskonen Ashby som lever med sin moster Bee och har hästar. Deras föräldrar är döda, och den äldste brodern Patrick försvann som barn och nu ska snart hans yngre tvilling Simon bli den som ärver egendomen. 21-årige Brat Farrar är vansinnigt lik Patrick. Han upptäcks på gatan av en mindre nogräknad Ashby-släkting, och övertalas att försöka spela Patrick som kommer tillbaka från de döda för att snuva Simon på arvet.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

temathrillerI veckans tematrio frågar Lyran efter spänning, och jag väljer efter en del tankemöda de här.
1 Stephen King. Efter ett långt uppehåll har jag återupptagit kontakten med skräckfarfar, och det är jag glad över. En av de bästa jag läst på senare tid är Lisey’s story, som jag varmt kan rekommendera. Även Drömfångare, Benrangel och Duma Key är bra, men serien om Det svarta tornet gillar jag inte.
2 John Ajvide Lindqvist. Mannen som skriver så bra att han till och med fått in skräcken på kultursidorna. Låt den rätte komma in är en vampyrhistoria i förortsmiljö, och han lyckas få det trovärdigt. Filmen är också bra.
3 Darkly dreaming Dexter av Jeff Lindsay, är inte riktigt lika bra som i tv-serien med den lysande Michael C Hall. Boken har jag skrivit om här, och i tv-väg längtar jag efter säsong fyra och fem. Jag har förresten sällskap av Dexter på jobbet också.

Read Full Post »

blue
Längst ut Laura Joplins biografi över syster Janis, en Alice Hoffman, James Tiptree, Ursula K LeGuin, om Van Goghs konst, John Berendt om Venedig. I traven Salman Rushdie, Peter Høeg, Jeanette Winterson, Douglas Coupland, Alice Sebold, Alice Hoffman, Heather O’Neill, Zelda Fitzgerald, Camille Paglia, Tomas Tryzna (skymd). Wally Lamb och en diktantologi med det underbara namnet Du tror du kuvar mig, liv? på kanten. Framför: Ursula igen, Nicola Griffith med The blue place, pjäser av Sarah Kane. (Otäcka!)
blue2
Deckaravdelningen, förutom Sebold till vänster och När mörkret kom av Lina Strandberg (liggande). Observera de fina med spindelnät i mitten.
bluenob
Och så kan jag konstatera att nobelpristagarna gillar blått: Brodsky, Kertész, Szymborska, Morrison, Márquez, Lessing, LeClézio.
Starkt lag, men de rubbar nog ändå inte de röda.
Finns det fler blå böcker därute? Visa dem! Skriv gärna här så man hittar.
Andra färger: gula, gröna, lila, orange.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Jag tycker mycket om Lady Dona, eller Frenchman’s Creek som den heter i original. Ett smakprov från sidan 13, Dona är på väg till sin makes fädernegods Navron, från London:
Denna tomhetskänsla hade rört sig inom henne sedan månader tillbaka, pinat som sakta molande tandvärk, men först i fredags natt hade vämjelsen och förbittringen slagit ut för fullt, och på grund av den nattens beslut kastades hon nu fram och tillbaka i denna fördömda vagn på denna löjliga resa till ett hus som hon hade sett en gång i sitt liv och inte visste något om. Och i sin upprördhet och förtvivlan hade hon tagit med sig de två överraskade barnen och deras motvilliga sköterska.
Hon följde en impuls, precis som hon alltid hade gjort hela sitt liv igenom, följde en viskning, en ingivelse, kommen ingenstädes ifrån men ständigt gäckande henne efteråt.

Här och ett tag till trodde jag att jag skulle få en psykologisk inträngande skildring av en kvinna som letar sig själv, men sen när det dyker upp en sjörövare — en mycket galant och spännande sjörövare, tillika fransman — så ger sig historien iväg åt ett helt annat håll. Eller inte riktigt, men… Och Daphne du Maurier är rolig! Framför allt i dialogerna. Det borde jag kanske inte blivit så överraskad av, eftersom det är ett av de utmärkande dragen i filmen Rebecca.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

ngaiofrimarkeTvå till har jag hunnit läsa i sommar. En divas död som är en av Ngaio Marsh senare böcker, och Döden på premiär som är en av de tidiga. Som ni förstår rör hon sig ofta inom den konstnärliga världen (divan är en operadiva) och det tycker jag om. Döden på premiär tyckte jag mycket om, den handlar om unga Martyn som rest från Nya Zeeland till London och håller på att svimma av hunger där hon går mellan olika auditions, innan hon får jobb som påkläderska åt en stor skådespelerska. Konstigt nog är Martyn väldigt lik Adam Poole, som spelar den manliga huvudrollen, vilket upprör många och gillas av andra.
I Ngaio Marsh böcker får man följa personerna nästan halva boken innan mordet inträffar. Dessutom finns en lista på alla som är med i början av boken, på klassiskt pusseldeckarmanér. Boken är översatt mycket fint av Torsten Ehrenmark, förutom det lilla skönhetsfelet att Alleyn är feldöpt på den där listan i början.
Tack Klotho för påminnelsen om Ngaio Marsh.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »