Jag går i otakt som vanligt

Allt medan jag botaniserar på antikvariat.net och numera också bokbörsen efter gamla älsklingar och nyupptäckta bästsäljare från 1920–1950-talen, pågår en helt annan och mer framåtblickande utveckling och debatt om läsplattor, rättigheter och twitter-romaner. Bokhora om Bokens framtid, eftersnack om bokbranschdebatten, bloggen bokens framtid, Atlasbloggen… alla är de intressanta och jag känner att jag borde försöka engagera mig i allt detta eller åtminstone ta reda på fler fakta.
Jag har också försökt intressera mig för debatten kring de där manifesten, tycker bäst om det första som vill värna Berättelsen, och tycker att Jonas Thente på DN är nåt intressant på spåret, men mitt intresse kan närmast beskrivas som förstrött.
Kanske en annan dag.
Jag vill hellre sitta här hemma — som Ferdinand — och lukta på mina böcker. Gamla böcker luktar gott.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om Bokens framtid, läsplattor, antikvariat,

Annonser

Read Full Post »

Om att vara riktigt ful

Jag beställde Lucy Grealys bok Skärvor av ett ansikte för att jag ville läsa om hur det är att ha ett väldigt avvikande utseende. Ett sånt utseende som det inte går att bortse ifrån, ett sånt utseende som alla, inklusive ägaren, på något vis måste förhålla sig till. Som hindrar eller begränsar sin ägare eller tvingar henne att bli på ett visst sätt för att leva upp till det.
Människor hejdade sig för att stirra på mig. En eftermiddag hann en tiggare ifatt mig och bad om pengar. Jag stannade, vände mig om och såg på honom. Han hejdade sig mitt i meningen, såg på mig och bad sedan artigt om ursäkt och gav mig en dollar innan han muttrande vände sig om. Min självkänsla nådde den absoluta botten.
Lucy Grealy fick cancer som barn. Halva käken opererades bort. Boken beskriver rakt på sak hur Lucy, nio år, får en smäll på hakan i gympan, åker till tandläkaren, och så småningom kommer in på sjukhus. Där blir hon opererad flera gånger om och får sen börja med cytostatika, som hon hatar. Hon försöker dra på sig lunginflammation för att slippa. Lucy åker in och ut inom sjukvården i flera år, tappar håret och hennes ansikte faller in. Trots detta förstår hon inte förrän flera år senare att hon hade cancer. Lucy är märkligt naiv och aningslös som barn.
Som författare skriver hon fint om sina upplevelser och sin knasiga familj. Boken är en osentimental och bra skildring av ett barns kamp mot en svår sjukdom, och senare en ung kvinnas kamp för att stå ut inte bara med andras elakheter utan också sina egna depressioner. Den är rätt rolig också mitt i allt elände. På engelska heter Grealys bok Autobiography of a face.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Lucy Grealy, Skärvor av ett ansikte, att vara ful, barncancer

Read Full Post »