Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

horisontstatyer
Mallu Laitala beskriver hur han satt ensam en vinter och frös i Helsingfors; utan dator, utan tv. Han hittade en bok med fotografier av romerska statyer, och de pockade på så starkt att Laitala började ägna kvällarna åt att teckna av dem. Några av dem finns publicerade i Horisont 2/2009, och det är ett av de starkaste numren i tidskriften.
Ett annat är dikterna av personligheten Solja Krapu, och en intervju med henne: ”Västerbotten har en tristess och ett allvar”. (Det var för att det handlade om Västerbotten som jag köpte Horisont, som normalt handlar om Österbotten enbart, tror jag. Det är intressant att läsa om skillnader och likheter mellan de två länen som delas av Norra Kvarken: i Österbotten finns det poeter och i Västerbotten berättar man. Även intervjun med David Sandström är intressant, och så har Inge-Bert Täljedal skrivit dikt, det var värst! Inte visste jag att han var poet. (Före detta rektor på Umeå universitet.)
Sen kommer det tyvärr några artiklar och recensioner som drar ner helhetsintrycket. De håller inte den nivå jag förväntade mig, blir en aning pinsamma, lite gymnasiala. Konstigt. Jag var ute efter vad någon bloggare (vem?) nyligen kallade en ”finkulturell fix”, och jag fick den bara delvis. Jag hade önskat att Horisont låg en liten bit över min egen intellektuella nivå, så att jag verkligen fick anstränga mig.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

sammahavSynopsis
För att sammanfatta historien hittills handlar det egentligen om fem eller sex personer, som för det mesta lever och som ofta bjuder varandra på något varmt eller kallt att dricka, vanligen kallt, eftersom det är sommar. Ibland dukar de också upp en bricka med ost och oliver, vin, vattenmelon i klyftor eller kanske något tillagat. Annars kan man uppfatta det som ett antal trianglar som skär varandra.

Att läsa Amos Oz prosalyriska berättelse Samma hav, där rösterna glider in och ut ur historien, avlöser varandra, vrider och vänder på det som händer, är en upplevelse. 200 sidor läser man i ett nafs, helst i en enda sittning, och jag blir inte alls förvånad och opponerar mig definitivt inte om Amos Oz får Nobelpriset.

Vad den handlar om? Livet, döden, kärleken, ensamheten… Oliver.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

temapromenadVilka är det som går och går…? Jo!
1. Syskonen Tillerman med trettonåriga Dicey som tvingas ta ledningen över sina småsyskon när mamman drabbas av en psykos och bara lämnar barnen i bilen på en väg. Dicey, James, Maybeth och Sammy börjar gå längs motorvägar och skogvägar mot en stad där de kanske eller kanske inte har en släkting som vill ta emot dem. Boken heter Homecoming/Den långa vägen hem och jag tycker att alla ska läsa den. Cynthia Voight har skrivit.
2. Vildkaninerna i Richard Adams Den långa flykten. Som också blev en animerad film 1978 och Art Garfunkel fick en megahit med Bright Eyes.

3. Frodo och Sam i Sagan om ringen, hela trilogin men främst Sagan om konungens återkomst. De släpar sig genom träsk och över berg, hungriga och trötta och förtvivlade. J R R Tolkien skrev.
Fler hos Lyran.
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

longingFUN

It is so much fun
to believe in G-d
You must try it sometime
Try it now
and find out whether
or not
G-d wants you
to believe in Him.

Leonard Cohen, Book of longing

Trots att jag bevisligen knappt hinner med de utmaningar jag deltar i, så har jag hoppat på en ny: Ord och inga visors poesiutmaning. Den går ut på att läsa en diktsamling i månaden. Jag känner att jag är i fas med den här utmaningen, för om man lägger ihop min läsning om och av Nelly Sachs och att jag läste om en hel del av Leonard Cohens dikter när han fyllde år, så blir det sammantaget en hel samling.
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

oatesjournalSådärja, nu har jag läst ut JCO:s dagbok. Eftersom jag skrivit lite här och där tidigare så nöjer jag mig nu med att konstatera att det har varit en resa, och en mycket intressant inblick i en annan människas tankar och skapande. Oates enorma drift att skriva. Hur det är det viktigaste i hennes liv, en glädje och ett nödtvång. Hur hon kämpar med att komma igång med de stora romanerna, och skriver noveller, poesi, kritik och essäer i mellanperioderna. Hur hon skriver Marya som en serie av short stories. Sen Bellefleur och de andra gotiska i en enorm våg av skapande.

Några saker jag vill komma ihåg:
* Vänskapen med John Updike, Elaine Showalter. Själsgemenskapen med Susan Sontag.
* The Swedes (som kommer på besök för att hon är på Nobelprisets short list) och som hon i sista stund får veta är både vegetarianer och absolutister. (Och har en del andra quirks.)
* Novellen In the Region of Ice som blev en film, om eleven som tog sitt liv.
* Yassen Zassoursky, ryssen hon tyckte om fast hon avskydde det han stod för.
* Kärleken till maken Ray och till föräldrarna. Tanken om att inte känna sin farmors historia, nej just det, det dröjde ju evigheter som hon berättade på Kulturhuset.
* Att hon läser både Plaths och Woolfs dagböcker.
Sen kan man ju grubbla över hur det kommer sig att JCO kan väcka sådana enorma aggressioner, att folk kan bli så oerhört provocerade av henne.

Read Full Post »

bokseptember
Från Myrorna: Sommarlägret av Jayne Anne Phillips, Sotarns pojke av Barbara Vine, Susanna Tamaros med huvudet bland molnen och Barbara Voors Smultronbett för totalt 71 kronor inklusive kassen. (Har för mig att nån bloggare nyligen skrivit om Sotarens pojke, är det kanske Bokmoster?)
Från bokhandel: Ny Reggie Nadelson och efterlängtade Vågorna av Virginia Woolf. (35 kronor styck)
Från Pocket shop: Senaste Sookie Stackhouse för nästan en hundring.
OCH: en 40-centimeters Billy, som gör att nu går alla böckerna in.

Read Full Post »

Reglerna. Min motivering: För att det är ett livsavgörande ögonblick.

En dag upptäcker jag att jag håller på att skriva ett brev till min far. Brevet. Det har varit på gång i flera år. Hatiska meningar har snurrat runt i mitt huvud, lömska och tillintetgörande formuleringar, men också förstående och vänliga påpekanden. Men varje gång har jag skjutit det ifrån mig. Tystnaden är trots allt det jag behärskar bäst.
Nu formar mina fingrar dessa farliga ordkombinationer som jag har hållit tillbaka i femton år. Tonen är förvånansvärt dämpad, försonlig, men innehållet går inte att ta miste på. Tror jag. Jag hade bara dig, och du missbrukade din makt. Jag kan leva med det, om du ber mig om förlåtelse. När jag har satt punkt och matrisskrivaren börjar knattra slår mitt hjärta tungt och skickar skakningar ut i fingertopparna.
Jag skyndar mig att lägga brevet i ett kuvert, slickar igen, frankerar och skickar i väg det innan jag hinner ångra mig.

Kim Leine: Kalak.

Fortsätt på G, K eller L. Och skriv det både här och hos Vixxtoria så att vi kan följa hela kedjan. Jag tog pinnen från Lilla O.

Read Full Post »

Okej, jag hittar på en liten grej för oss.
Reglerna är en enkla: Den som svarar hittar samtidigt på en ny fråga. Frågan ska ha litterär anknytning. Vilken svårighetsgrad man lägger sig på bestämmer man själv, men det är ju kul om det blir blandat nånstans mellan Astrid Lindgren och Ionescu. Man kan vara med hur många gånger som helst, men får inte svara på sin egen.
Glasklart?

Jag börjar med:
Nämn en bok/historia eller författare som skrivit om grisar.

Read Full Post »

Halva bokbloggosfären är på Bokmässan och trängs och har roligt och får ont i fötterna. Många delar med sig av vad som händer, via twitter och #bokmassan, eller särskilda sajter som bokhorornas.
Men om man inte vill längta dit, utan göra nåt helt annat?
Vixxtoria har ett surt sa räven-inlägg där vi skriver vad som är dåligt med mässan/våra värsta minnen, men vi kanske skulle göra nåt annat kul också? Gissa boken-tävling, stafettdikt, vilka huvudpersoner som borde träffas och varför… finns det några roliga idéer där ute?
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

År 1978 hoppar Joyce Carol Oates ofta över frukosten, och till lunch äter hon sen ett äpple.
jcofrukost1
Vissa dagar anstränger hon sig lite mer, och pressar ner lite cottage cheese.
jcofrukost
Sen verkar hon faktiskt äta normala middagar, mycket sallader men även fisk och kött.

Ännu en litterär frukost á la Bokoffer, och ett fint tillfälle för mig att fira att jag kommit halvvägs i dagboken. Just nu läser jag i den så ofta jag kommer åt, och stryker under mer och mer känns det som. Nu (1978) blir det mer och mer om Bellefleur, hurra! Jag har såklart inte alls förstått den struktur som Oates utgått från. Hon är mycket för stil och struktur, berättelsen anser hon vara underordnad.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Paperback Lover som håller i Krimalfabetet är idag framme vid V.

ValMcDermidFörfattare: Jag har en av-och-på-relation med Val McDermid. Ibland tycker jag att hon är så bra att man nästan svimmar, som i de två första böckerna om Carol Jordan och Tony Hill*: Sjöjungfrun sjöng sin sång och Under ingrodda ärr, och i den fristående Dödsdomen. Och sen ibland blir det bara platt fall, som i The Last temptation (tredje Jordan/Hill-boken). Val McDermid skriver också en lättare serie, om privatdeckaren Kate Brannigan. Där är det mer enkelspårigt, mer pulp, men då vet man ju vad man får så det gör inget tycker jag. McDermid hör till de skotska deckarförfattare man bör läsa. Här grälar hon med Ian Rankin.

*Ni kanske känner igen namnen från tv-serien Mord i sinnet/Wire in the Blood. Den är jag inte heller förtjust i; för mycket splatter och för många ”gå ensam ut i natten för att undersöka konstiga ljud precis där man vet att en seriemördare går lös — nejmen hoppsan, nu dog jag”.

Bok: Vinterdrottningen av Boris Akunin är den första i en serie om Erast Fandorin, som på baksidan kallas gentlemannadetektiv. Miljön är Ryssland i slutet av 1800-talet, med droskor och fotogenlyktor. Jag minns inte mycket, men har för mig att jag tyckte den var rätt kul att läsa.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

ngaio3
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

temanobelprisLyran vill veta vilka tre som borde ha fått priset. Frågan är hur långt bakåt man får gå?
1. Om hon varit född ett sekel senare och levat sedan priset instiftats så är jag säker på att Jane Austen hade fått det. Å andra sidan, vad hade hon skrivit om hon levt under 1900-talet?
2. Anton Tjechov levde tre år efter att priset instiftats (dog 1904) men hann inte få det. Det borde han. Han borde också ha levt längre än i 44 år, förstås. Istället dröjde det till 1933 innan den förste ryssen, Ivan Bunin, fick priset. Honom känner ni väl till? Inte?
3. Virginia Woolf. Att hon inte fick det är varken mer eller mindre än skandal. Var hade litteraturen varit utan Stream of Consciousness? Läs Eric Auerbachs essä The Brown Stocking, där han på ett lysande sätt analyserar ett avsnitt ur Mot fyren. Läs ännu hellre Mot fyren, Mrs Dalloway, Orlando eller något annat av Woolfs verk, och förundras.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

h1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav, uppmanar Lyran.

Jag har inte mycket att berätta, men vill ta tillfället i akt att påminna mig själv om att jag vill läsa Halldór Laxness. Han både förvaltade och förnyade den isländska litteraturen, som ju är en enorm skatt av sagor och eddadiktning. I sitt nobeltal sa han:
”Jag frågade mig den kvällen på mitt skånska hotellrum: Vad kan framgång och berömmelse ge en diktare? En viss materiell lycka, det är klart, som en följd av pengar. Men om en isländsk skald glömmer sitt ursprung ur folkdjupet, där sagan bor; om han mister förbindelsen med och pliktkänslan mot det tillbakaträngda livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – då är berömmelse och välstånd ganska likgiltiga.”

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför ”din” författare borde få Nobelpriset.

Jag kan inte propagera för någon. Jag kan säga att det vore kul om danske Peter Hoeg fick det.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

palosverdesenDet enda fjortonåriga Medina bryr sig om är att surfa och sin tvillingbror Jim. Medina är mobbad och utstött i sin fina rikemansskola. Hon har en framgångsrik läkare till pappa som springer efter andra kvinnor, en bitter mamma som äter sig fetare och fetare i protest och favoriserar Jim, och så Jim själv då som tvingas bli sin mammas stora stöd och inte kan leva ett normalt tonårsliv. Medina surfar, röker på, hamnar i fel (lortiga) säng och ser tillvaron rasa ihop runt omkring sig.

Klanerna i Palos Verdes är skriven av Joy Nicholson och är helt enkelt skitbra. Den drabbar och går rätt in. Medina är en kraftfull personlighet; en korsning mellan Dicey i Tillermanböckerna av Cynthia Voight, Veronica Mars i tv-serien och huvudpersonen i J T Leroys Hjärtat är bedrägligast av allt.

Omslaget till den svenska översättningen är helt missvisande, fel bild, fel färger, och så ett stort F som inte har något med titeln eller innehållet att göra, utan står för förlaget. Istället för en bild på en mjuk tjej invirad i pastellfärgade lakan borde omslagsbilden föreställa en plattbröstad knotig tjej i våtdräkt på en bräda som bemästrar en enorm våg, och i bakgrunden en stor brand. Så nu vet ni det. Eller; jämför med de amerikanska omslagen. Vilken bok vill man läsa?
Uppdatering: Tipset kom från Kajsa.

v Ctca nicholsontribeshcMar
klanerna
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »