Det här är historien om flickan Rebecca som växer upp i skam och våld. Att vara dotter till dödgrävaren är stigmatiserande redan från början, med en pappa som ser ut som ett troll och en mamma som aldrig lär sig engelska och knappt vågar gå utanför dörren. Familjen är judisk, kommer från Tyskland och flyr i boken undan Hitler. Det är mor, far och två äldre bröder, och så Rebecca som föds på det fartyg som anlöper hamnen i New York. Rebecca är en av de där Oateska, magra, intensiva kvinnorna med brinnande ögon, som aldrig säger rent ut vad hon egentligen tycker och tänker. Ibland har jag svårt för det, men inte här. Det här är den bästa JCO:n jag läst på länge.
Det blir inte sämre av att Joyce Carol pratade rätt mycket om den på Internationell författarscen. Det är sin farmors historia hon berättar, en kvinna som inte trodde på att låta barndomstrauman styra ens liv, utan tvärtom skapade sig själv en ny persona och ett nytt liv. Ett liv där ingen visste någonting om den fruktansvärda händelse som drabbade familjen när Rebecca var 13 år, inte heller att hon var judinna eller dotter till dödgrävaren. I Dödgrävarens dotter är handlingen flyttad till tiden för andra världskriget och framåt, och Rebecca är född i slutet på 1930-talet. Det går förstås inte ihop med att hon skulle vara Oates farmor, eftersom JCO själv är född 1938. Men historier kan ju vara sanna på olika sätt.
Första halvan av boken är jobbig att läsa, känslomässigt. Andra halvan är lättare. Då kommer också musiken in, klassiskt piano och jazz; låtar som A-tisket, a-tasket som får mig att tänka på Ella Fitzgerald. Allra sista slutet sen är helt hjärtekrossande.
——————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Joyce Carol Oates, Dödgrävarens dotter
Dödgrävarens dotter – Joyce Carol Oates
juli 10, 2009 av snowflake
Jag läser journalen för tillfället. Jag väljer att kalla den journal eller anteckningar eftersom jag ser den som ett experiment, mest.
Hur som helst så är det fantastiskt inspirerande att läsa den. Det sätter igång min egen lust att skriva och det gör mig glad.
Det var väldigt länge sedan jag läste något skönlitterärt av Oates. Förra sommaren kanske.
L.
Det låter spännande, och jag är glad att jag fick fatt i den. Vågar inte riktigt börja eftersom jag håller på med tre böcker samtidigt och blir så splittrad, men det är väl en som man kan läsa lite i nu och då? Minns att jag läste Sylvia Plaths dagböcker i stora, glupande stycken, och det är skönt på ett sätt att gå totalt in i det, men det kan vara skönt att slå följe för en längre tid också.
Vad roligt att du får skrivlust! Såg att du varit på kurs också, spännande. 🙂
”Historier kan vara sanna på olika sätt”. Så sant som det är sagt. Det ska jag ta och skriva upp.
Jag har inte läst boken, men det låter som något som jag skulle tycka om att läsa (men först blir det Mulvaneys som har stått länge i min bokhylla, och som du eller nån annan JCO-yrig bloggare haussade igår). Jag kan sätta upp den här boken på önskelistan till min… 50-årsfest. (Alla tidigare födelsedagslistor är fulla.). Ack, det skrivs för mycket böcker här i världen, och hälften av dem är skrivna av JCO.
Vixx
”och hälften av dem är skrivna av JCO.” *skrattar* Jo, det är sant. Jag läste alldeles nyss ännu en Björkman-artikel och förstod på en gång att jag skulle tycka om en av dem som nämndes där. Dottern rekommenderar Svart flicka, vit flicka, och naturligtvis vill jag läsa den nya om den lilla mördade skönhetsmissen – utöver dagboken och Vilda gröna ögonen som jag köpte och Bellefleur som jag försöker beställa…
Jag håller på att läsa boken och har kommit ungefär 150 sidor. Jag tycker att den är helt ok, men lite seg så jag ser fram emot andra halvan av boken som verkar vara bättre.
Fiktionista
Hon slutar att vara offer och tar kontrollen över sitt eget liv i den senare delen. Det är det som är så skönt!
[…] det han stod för. * Kärleken till maken Ray och till föräldrarna. Tanken om att inte känna sin farmors historia, nej just det, det dröjde ju evigheter som hon berättade på Kulturhuset. * Att hon läser både […]
[…] litet axplock av alla recensioner jag hittade. De finns hos Bokhora och Snowflakes in rain och Boktoka och […]
[…] som har skrivit om boken: Bokhora Boktoka Boksidan Snowflakes in rain […]