Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 juli, 2009

lordpeterssistaJill Paton Walsh skriver klart det Dorothy Sayers påbörjat, men hon når förstås aldrig upp till de Sayerska höjderna. Språket är trögare, förnumstigare, mer explicit. Hon försöker härma de underbara breven från änkehertiginnan och miss Climpson men det blir aldrig samma lätthet. Eller är det i översättningen det brister?
Deckargåtan engagerar inte så värst, det märks att Paton Walsh tycker att romantiken och äktenskapsskildringen är roligare. Där vill hon gärna göra Harriet Vane och Peter Wimsey till nån sorts jämställdhetens förebilder, men jag gillar inte när dialoger blir förtäckt propaganda, oavsett syfte.
Men okej, jag visste ju att jag blev besviken första gången jag läste den, så den här gången var jag beredd. Jag läser den som en uppsamling, och som sådan ska den naturligtvis ingå i min Sayers-samling. Ett Vad-hände-sen (men jag saknar miss Hillyard och miss de Vine, de nämns bara flyktigt).
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Read Full Post »