Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 juli, 2009

Jag tycker mycket om Lady Dona, eller Frenchman’s Creek som den heter i original. Ett smakprov från sidan 13, Dona är på väg till sin makes fädernegods Navron, från London:
Denna tomhetskänsla hade rört sig inom henne sedan månader tillbaka, pinat som sakta molande tandvärk, men först i fredags natt hade vämjelsen och förbittringen slagit ut för fullt, och på grund av den nattens beslut kastades hon nu fram och tillbaka i denna fördömda vagn på denna löjliga resa till ett hus som hon hade sett en gång i sitt liv och inte visste något om. Och i sin upprördhet och förtvivlan hade hon tagit med sig de två överraskade barnen och deras motvilliga sköterska.
Hon följde en impuls, precis som hon alltid hade gjort hela sitt liv igenom, följde en viskning, en ingivelse, kommen ingenstädes ifrån men ständigt gäckande henne efteråt.

Här och ett tag till trodde jag att jag skulle få en psykologisk inträngande skildring av en kvinna som letar sig själv, men sen när det dyker upp en sjörövare — en mycket galant och spännande sjörövare, tillika fransman — så ger sig historien iväg åt ett helt annat håll. Eller inte riktigt, men… Och Daphne du Maurier är rolig! Framför allt i dialogerna. Det borde jag kanske inte blivit så överraskad av, eftersom det är ett av de utmärkande dragen i filmen Rebecca.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

ngaiofrimarkeTvå till har jag hunnit läsa i sommar. En divas död som är en av Ngaio Marsh senare böcker, och Döden på premiär som är en av de tidiga. Som ni förstår rör hon sig ofta inom den konstnärliga världen (divan är en operadiva) och det tycker jag om. Döden på premiär tyckte jag mycket om, den handlar om unga Martyn som rest från Nya Zeeland till London och håller på att svimma av hunger där hon går mellan olika auditions, innan hon får jobb som påkläderska åt en stor skådespelerska. Konstigt nog är Martyn väldigt lik Adam Poole, som spelar den manliga huvudrollen, vilket upprör många och gillas av andra.
I Ngaio Marsh böcker får man följa personerna nästan halva boken innan mordet inträffar. Dessutom finns en lista på alla som är med i början av boken, på klassiskt pusseldeckarmanér. Boken är översatt mycket fint av Torsten Ehrenmark, förutom det lilla skönhetsfelet att Alleyn är feldöpt på den där listan i början.
Tack Klotho för påminnelsen om Ngaio Marsh.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »