Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 juli, 2009

hjartaJosh på Enligt min humla uppmanar oss att skriva om Nätvänligheten, till skillnad mot det där hemska farliga näthatet som får folk att stänga sina bloggar. (Med folk menas här kändisar.) Jag blir bara så trött på fördomarna om bloggar, jag känner aldrig igen mig. Men nu ska jag inte gnälla, nu ska jag vara positiv!
Det lilla hörn av bloggosfären där jag oftast rör mig är bland bokbloggarna, där de flesta är samlade på bokbloggar.nu. Mina morgnar ser ut så här: Kaffe, cig, svd.se, dn.se, bokbloggar.nu. På det sista stället hittar jag alltid nåt intressant, nåt jag gillar. Jag kommenterar rätt ofta.
På min egen blogg skriver jag mest om böcker jag läser, läst och tänker läsa. Jag får rätt mycket kommentarer, och inte en enda har varit hatisk. (Jag tror inte att jag heller skrivit nån hatisk kommentar nån gång, men jag har varit elak ett par gånger. Dumt. Jag kan vara elak i vanliga livet också. Ännu dummare.) Ibland är nån av mina kommentatorer arg, men det har jag inget emot. Det är väl underbart att litteraturen kan väcka starka känslor, och det är nästan ännu bättre att man kan diskutera. Jag gillar att diskutera. Jag gillar nätet för att det aldrig tar slut. Det är inte så instängda och färdiga texter som i en tidning (eller på vissa bloggar som inte tillåter kommentarer eller inte svarar på kommentarer).
Jag gillar också nätet för att här finns en enorm kunskap om de ämnen som intresserar mig. Ikväll tog det sju minuter att få svar på en fråga jag tänkt på av och till i flera år. (Av Klotho). Man kan nörda hur mycket man vill – man hittar nästan alltid en likasinnad. (Och ens sambo, barn, irl-vänner slipper bli uttråkade.) Man kan vara med på roliga grejer som Lyrans tematrio och Paperbacklovers Krimalfabet eller låta sig utmanas av folk som Ingrid och Vixxtoria och alla andra. När ett antal bokbloggare var på Joyce Carol Oates i tisdags började En annan sida samla ihop våra inlägg, och tillsammans ger vi en väldigt fyllig bild av hur kvällen var för de som inte var där.
Jaha, nu var det kanske inte såna här haranger Josh ville ha, utan solskenshistorier som framkallar tårar i ögonen. Sorry Josh, jag är inte så sentimental, det här är det närmaste jag kommer.
—-
Tillägg: Och jag kan bara föreställa mig vilka andningshål bloggarna som skrivs av människor som lever med sjukdomar är, som Kidneybönan och David Gottlieb. Vilka nätverk som kan skapas!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Read Full Post »


Häromnatten visades ett program om The Making of Blade Runner. Lilla julafton för mig! Och där fick jag till viss del svar på det jag grubblat över ända sen jag läste boken Do androids dream of electric sheep?, där det visar sig att Roy Batty är mongol. Hur ända in i — kan de då casta Rutger Hauer i rollen?
I tv-programmet är det en Katherine Haber som berättar att hon tipsat Ridley Scott om Hauer och gett Scott tre filmer att titta på. Han sa okej, utan provspelning.
Första gången Rutger dök upp på inspelningsplatsen hade han en rödbrun nylonoverall med blixtlås, och ett par gröna blommiga glasögon Elton John-style. Åh, vad jag velat se det!
royI intervjun säger Hauer att han vill ta in det mänskliga i androiden, ”a sense of poetry, a sense of humour, a sense of sexuality, a sense of soul”. Och det gjorde han! Slutraderna skrev han själv om: ”I’ve seen things…” *ryser av välbehag* Duvan var hans egen idé, och han hoppade själv också.
Annat intressant är att Darryl Hannah varit gymnast och tog initiativet till volterna, att de drog över budget och tid och bråkade för alla tyckte att Ridley Scott var så krävande ”den jävla engelsmannen”, hur de gjorde scenografin som är så underbart vacker, att de alltid ville ha natt och regn… Och så var det så fint när de visade tio minuter för Philip K Dick och han blev alldeles salig och undrade om de kopplat in sig i hans hjärna, för det var precis så där han föreställt sig miljön. (Men boken är ju helt annorlunda.) Jag förstod nu också att Joanna Cassidy som spelade Zohra är samma människa som spelar Brendas asjobbiga morsa i Six feet under. Med den äran. Tidigare har jag tänkt att nästan alla gör sina bästa roller i Blade runner och bara mediokra roller sen, men Darryl Hannah är ju med i mina andra favoritfilmer Kill Bill 1 & 2, och Edward James Olmos är amiralen i Battlestar Galactica. Men att Hans-Olov och Rutger och Sean Young gör sina allra bästa rolltolkningar, det står jag fast vid.
Vad programmet och jag saknade var en rejäl intervju med synthfarfar Vangelis och att få veta mer om hur han skapade musiken. Annars är jag helnöjd. Kanske ska jag till och med frångå mina principer och ge mig på director’s cut?
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

toaJag tänker försöka städa lite i dag och vill inte släpa fram några böcker med färg. (De röda är inte ens instoppade.) Men om nån har lust att svara på en enkät istället vore det kul.

1. Bästa toaläsning?
2. En bok med ett djur?
3. En kärlekshistoria?
4. En uppväxtskildring?
5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?
6. En bok jag aldrig tänker läsa:
7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:
8. Senast inköpta tidning:

Mina egna svar kommer strax här nere. Svara här eller på egna bloggar, länka eller ping/trackbacka.

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »