Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 juli, 2009

Jag är fortfarande nyförälskad i antikvariat.net. Först och främst för att det är så enkelt att beställa en bok, och sen så är det så roligt att få den i brevlådan. (Adlibrispaketen får jag alltid fara och hämta på en kiosk som ligger åt fel håll och stänger för tidigt.) Och fort går det, olika för olika antikvariat förstås, men en del är riktigt snabba.
Problemet är att det inte blir så billigt som jag tror. Då tänker jag inte på portot, 36-40 kronor, utan på att när man köper en, två böcker i veckan så drar det ju iväg. Totalt sett har jag nog handlat för motsvarande en nedbantad adlibrislista, men jag har ju adlibrislistan kvar i vänteläge (oskickad) och har alltså inte tjänat nånting.
Mer än böcker och härlig läsning förstås.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

hedningarnasHedningarnas förgård börjar med en förlossning. Det är den sjuttonåriga slavinnan Callistrate som har det svårt, och den lilla som föds visar sig dessutom sakna en halv arm. ”Knäck nacken på henne”, säger en av de finare slavinnorna till Sabina som fungerat som barnmorska. Men det gör inte Sabina. Istället blir trycket stort på Callistrate att själv döda sitt barn, eller släppa det i kloaken, eller lägga det på gödselhögen. En slavunge med bara en fungerande arm kommer ju aldrig att kunna arbeta, göra sig nyttig, överleva.
Callistrate och hennes lilla flicka, som hon kallar Sabina efter barnmorskan, säljs på slavmarknaden. Köparen visar sig vara en kristen man, Isak. Det är väldigt svårt att vara kristen i 200-talets Rom, med hungersnöd som de kristna får skulden för. (De vägrar ju att offra till gudarna.) De kristna utsätts för repressalier, upplopp, tortyr. Callistrate slits mellan sin dragning till Kristus, den ende som tycker att lilla Sabinas liv har ett värde, och sin uppfostran där hon lärt sig vad som är rätt och riktigt. Slavar för sig, fria för sig. Och så börjar hon älska Eunicius, vattenbäraren, som inte är mottaglig för frälsningsförsök.
Det är lite väl mycket religiösa grubblerier i denna bok, jag hoppas det lugnar sig i delarna framöver. Men Vibeke Olsson är en underbar berättare, och jag älskar allt romerskt, så jag tycker om den. Tack Lyran för tipset.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »