Visst ser hon underbart sur och trulig ut på omslaget?
Lilla Decca längtar passionerat efter att få gå i skola, men det får hon aldrig. Som sagt, onödigt för flickor. Efter att ha straffat ut sig ur dansskolan genom att skrämma upp de andra med berättelser om hur barn blir till, träffar Decca inga andra barn än sina syskon.
Jessica tillhör de små i familjen. Dels de tre yngsta, dels the Dwarfs. Till skillnad från the Giants, de långa, där favoritsystern* Unity Valkyrie är allra störst. (Vilket namnval! Profetiskt.)
Decca följer sin mor till de fattiga och tänker redan då på att man borde kunna dela på pengar, så att alla har lika mycket. Hon vantrivs i sin familj redan som liten, och startar ett Rymma hemifrån-konto.
Mamman är anti-läkare, kroppen ska självläka. Hon släpar med Jessica och de andra barnen på fester och bröllop även när de har smittsamma sjukdomar (vilket inte gör dem populära). När Jessica får fruktansvärda magsmärtor får hon själv ringa till läkaren och be att han ska plocka bort blindtarmen.
Pappan är som i Nancys böcker: ständiga vredesutbrott, avskyr the Huns, the Frogs och alla andra som inte är engelsmän, älskar att jaga.
När Jessica börjar läsa socialistisk litteratur öppnas en ny värld för henne. Samtidigt skriver tidningarna om hennes skandalomsusade kusin Esmond Romilly, som rymt hemifrån, startat en rebellisk tidning som smugglas in på lärosätena, och deltar i spanska inbördeskriget på lojalisternas sida. Jessica blir kär i Esmond och vill leva som han. När de äntligen träffas för första gången gör de genast upp en rymningsplan för henne.
Själva rymningen är väldigt spännande, trots att jag ju redan vet att hon lyckas. Han blir lika kär i henne och de gifter sig. Beskrivningarna hur de lever på sina ibland mycket barnsliga, men ofta förvånansvärt lyckosamma idéer och ideal är roliga att läsa.
Hons and rebel är en väldigt välskriven, ofta rolig, och också informativ bok. Om politiska skeenden och ställningstaganden, hela tidsandan decenniet före andra världskrigets utbrott. Som när Chamberlain kommer hem från mötet med Hitler och triumferande talar om fred. ”Han är för fred, det är väl bra?”, säger Jessicas arbetskamrater. Att Tjeckoslovakien sålts ut till nazisterna är inget man bryr sig om. I Esmonds och Jessicas kretsar förstår man bättre vartåt det barkar, och i väntan på det oundvikliga krigsutbrottet (och efter att ha mist ett barn i mässling & lunginflammation) reser de mycket unga makarna Romilly till USA. De hankar sig fram på småjobb och bedrägerier och amerikanernas välvilja. När det står klart att Storbrittannien väljer den antifascistiska sidan reser Esmond hem för att strida. Han dör 1941. Jessica är kvar i USA, men där slutar boken. Jag vill ha mer!
* Jessica beskriver Unity, Boud kallad (de hade ett hemligt språk som barn), som sin favoritsyster för att hon var modig, rebellisk, den som gick före. Unity skrämde iväg de flesta av guvernanterna. (Utom den som lärde dem att snatta.) När Unity sen blev passionerad nazist delade hon och Decca fortfarande rum. Det är från den tiden fönstret är fullt av swastikor respektive hammaren & skäran, som flickorna ristade in med sina diamantringar. Att Unity gick åt det håll hon gjorde var en stor sorg hos Jessica, som älskade henne trots allt.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Jessica Mitford, Hons and rebels, självbiografi, systrarna Mitford
Väldigt intressant- jag har lagt upp ”Hons and Rebels” på min önskelista och jag vill gärna läsa mera om Mitfordssystrarna- onekligen mycket ”annorlunda” flickor. Nu väntar jag med spänning på din nästa ”Mitford-recension”.
Tack Ingrid, jag är sugen på att läsa mer ganska snart. Jag tror att du skulle tycka om Hons and Rebels. 99 procent säker. 🙂
[…] Eftersom jag kommenterat systrarnas skolgång tidigare så kan jag berätta att Nancy tydligen fick gå i skolan som barn. Det var hon väldigt glad åt, […]
Hittade din blogg idag och blev nästan förskräckt över hur synkade vi var med den här läsningen!!
Här skriver jag om Hons and Rebels: http://adeoalibertate.blogspot.com/2010/10/hons-and-rebels.html
Det är inte en bokblogg men jag skriver ibland om vad jag läser och har på sistone börjat läsa bokbloggar. Nu ska jag fortsätta bläddra i den här lite 😉
hej Frida!
Vad roligt att fler läser Mitfords! De är ett så typiskt engelskt fenomen, många svenskar har aldrig hört talas om dem. Så tack, Cecilia Hagen, som skrev så att vi blev några stycken i alla fall. 🙂
När man en gång börjat är det svårt att sluta. 😉 Ja, Hagens bok är en perfekt introduktion till fenomenet!
Haha, precis. Jag har paus nu, men kommer säkert igen.
[…] Och i makens jobb blir det en rad självständighetsfester i Afrika. DD besöker så småningom sin syster Jessica i Kalifornien, men det är alltid andra människor med (”dinner with communists”, […]
[…] gick i följande ordning: Nancy Mitford: In pursuit of love Här Jessica Mitford: Hon and rebels Här Diana Mosley: In pursuit of happiness Här och här Deborah Devonshira: Wait for me Här och […]
[…] lillasyster Deccas bok skriver Nancy: Hons & Rebels is awfully funny. It is a dishonest book, full of lies, & my […]