Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘systrar’

sisterlandÄntligen sammanfaller tid och lust! Sisterland har stått i hyllan jag vet inte hur länge. Nu har vi hängt i flera timmar, Curtis och jag, igår och idag. Lite spridda tankar:
– Ännu en krånglig huvudperson, Daisy/Kate, som håller på med en massa konstiga saker för att hon inte kan/vill/vågar hantera saker öppet.
– Väldigt många blöjbyten och beskrivningar av bäbislivet. Kanske väl många?
– Lite för lite om själva tvillingskapet, det hade kunnat vara vilken syskonrelation som helst.
Ändå: jag slukas upp. Varför? Den är inte lika bra som American Wife, men å andra sidan är American Wife ett mästerverk. Och vissa delar av Sisterland är geniala.
Den handlar om: Flickskapet, maktrelationerna. Den deprimerade mamman och känslohämmade pappan. Kates försök att återskapa sig själv. Ett kärleksfullt äktenskap mellan Jeremy och Kate. Vänskap, ibland med förhinder. Ska det bli nån otrohet? Hoppas inte. Kates kontrollbehov av systern Vi. Och ja, synskheten då. Som inte är så där magiskt-härlig-skrämmande som hos Alice Hoffman utan mer pinsam-skrämmande.
Allt i skuggan av en förutsägelse om en jordbävning.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Systerskap

Jag hade tänkt mig en senhöst med Israel-tema, men sen när Doris Lessing avled förstod jag att jag skulle läsa om henne en hel del. Men så där lite från sidan har ett annat lästema smugit sig fram: Systrar.
Min syster av Rosamund Lupton, Flickorna Owens som jag återsåg, Noah and her sisters (Genesis och Exodus med kvinnliga ögon).
Så jag antar att det börjar vara dags för Curtis Sittenfelds Sisterland nu?
(Ifall inte Kate Morton tränger sig före…)
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

flickornaJag återser Sally och Gillian Owens, efter att ha läst en recension hos Marikas bokdagbok. Marika var inte så förtjust, men jag mindes att jag tyckte om den och att det nog var min första Hoffman (utgiven 1996 på pocket), så jag passade på att läsa om den. Och jag gillar den!
Jag gillar magin, jag gillar det ödesmättade, jag gillar att det handlar om två väldigt olika systrar — Sally och Gillian — och att de har knäppa, trollkunniga mostrar. Jag gillar alla utvikningar och bipersoner, och så gillar jag att det är mycket kärlek.
Däremot hade jag glömt att det är så mycket våld och hot om våld i boken. Att Gillian blivit misshandlad av sin knarklangare till man (men jag mindes att han dog) och att Kylie, Sallys yngsta dotter, en dag blir förföljd av två män som tänker våldta henne. Båda dessa saker är viktiga i boken, men jag mindes liksom bara det allmänna magiska myset. Magin som också har sitt pris och inte alltid är så mysig, långt därifrån.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

minsysterRiktigt bra thriller i samma kategori som den förra; spännande och lättläst och med tillräckligt djupa karaktärsskildringar för att det ska ge mer än bara underhållning för stunden.
Här är det systerskapet som står i fokus. Ordentliga storasyster Beatrice får besked om att lillasyster Tess försvunnit. Beatrice reser från sitt New York hem till London. Efter bara ett par dagar hittas Tess döda kropp. Sorgen och skuldkänslorna svämmar över hos Beatrice, men när alla andra tror att Tess begått självmord i en förlossningspsykos, så vet Bee att det inte är sant. Tess älskade livet för mycket. Deras gemensamma saknad efter brodern Leo, som dog i cystisk fibros som åttaåring, gör att frivillig död aldrig skulle vara ett alternativ.
Beatrice flyttar in i Tess dragiga lägenhet och försöker lista ut vad som hände. I sitt sökande och i sin sorg förstår hon sin syster allt mer.
Det är en fin skildring av hur man kan bete sig när någon man älskar dör. Hur liv och relationer förändras, och som en bonus vid sidan av förändras Beatrices och deras mors förhållande till något nytt och bättre. Dessutom påskliljor. Det gula i påskliljor räddar barn från att bli blinda, när man genmanipulerar ris. Sägs det här.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »


Eftersom jag läst Linda Gray Sextons bok om uppväxten och moderns död är det svårt att inte läsa in självbiografiska erfarenheter i den här sorgliga och innerliga berättelsen. Men spelar det nån roll? Jag tycker inte det.
En ung kvinnas mor dör plötsligt, men kanske ändå inte helt oväntat. Kat Sinclair försöker leva vidare, och hon försöker ta sin mors roll vid sin fars sida. Hon slår knut på sig själv i syfte att bli sedd, älskad, uppskattad. Hon konkurrerar med den rätt så jävliga systern Paige, hon söker inget jobb efter collegestudierna utan går mest bara hemma i det stora huset eftersom fadern i sin sorg behöver henne så mycket. I smyg lägger hon mycket stora summor från sitt arv på att betala hans sjunkande firmaskulder. Istället för att sköta sina egna relationer med pojkvännen Aaron och bästa vännen Helena planerar hon frenetiskt faderns 60-årskalas i flera månader, det ska bli så där glimrande och vackert som moderns fester. istället blir det bara ångest. Och alkohol. Massor av alkohol. Hela Kats liv är fyllt av alkohol, varje dag. Dubbla drinkar, vin, öl, konjak och rader av dry martinis. Kat får minnesluckor, beter sig illa, kan inte få något gjort och sviker människor.
Linda Gray Sexton skriver så hudlöst och fint att det känns i hela kroppen. Kats sorg, förtvivlan, oförmågan att ta itu med något. Skammen. Förnedringen.
Helena ser och förstår att Kat är illa ute, men henne stöter hon bort på alkoholistens arga förnekande sätt. Aaron försöker men orkar inte. Till slut står Kat ensam där, hon har nått botten.
Men någonstans ifrån kommer självbevarelsedriften, och hon ringer AA. Hon går på sitt första möte. Hon går på ett till, och ett till. Hon är nykter två dagar, tre dagar, en vecka. Det är svårt, väldigt svårt, men hon kämpar och kämpar. Omgivningen är i bästa fall oförstående, i värsta — fadern — direkt motarbetande. Han ställer en dry martini vid hennes armbåge varje eftermiddag, för ”ingen Sinclair har någonsin haft problem med spriten”. (Han glömmer behändigt fruns fyllor och hur polisen brukade köra hem henne när hon somnat vid ratten. Och han dricker själv som en svamp.)
Sånt där är lätt att glömma bort, att omgivningen ofta inte alls är särskilt stöttande när människor vill, behöver, göra stora förändringar i sitt liv. Jag tycker att både det och Kats kamp är mycket trovärdigt skildrade, och jag tycker så mycket om Kat Sinclair.
Och Linda Gray Sexton tänker jag läsa allt av. Jag har tidigare skrivit om hennes roman Det sägs att en stjärna faller här och om memoaren Searching for Mercy Street — my journey back to my mother, Anne Sexton här.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Alltså, Mo. Gör inte så här. Låt inte snutarna undanhålla bevis bara för att de tycker synd om någon, låt dem inte styras av sina egna barnsliga känslor och låt inte privatlivet vara viktigare än utredningen. Okej?
Det är mycket nära att jag slänger boken i väggen när Mo Hayder låter sin polis agera precis så här oprofessionellt och fjantigt. Men Mo Hayder är Mo Hayder, en av mina stora deckarfavoriter och jag kan förlåta henne mycket.
Hanging Hill är en fristående bok, centrerad kring systrarna Sally och Zoe och deras helt olika liv. De har inte setts på många år, föräldrarna satte dem i olika skolor när de var små, för att skydda den mjuka Sally från den aggressiva Zoe. Zoe kör motorcykel och är en hårdför polis med ärriga armar. Hon har svårt med närhet och är full av hemligheter. En lång rödhårig amazonkvinna, som går sin egen väg i mordutredningen av en tonårsflickas död.
Lilla runda Sally har blivit lämnad av sin man och tvingas för första gången i sitt liv att försörja sig själv och dottern Millie. Exmaken har köpt dem ett hus och betalar Millies skolavgift, men i skolan går bara rikemansbarn och Millie blir hysterisk när hon inte kan få allt som de får. Sally jobbar på en städfirma, men får en dag ett erbjudande från en mycket rik och mycket otrevlig kund.
Berättarperspektivet varvas i vartannat kapitel, och jag upptäcker att det är Sally som blir min favorit. Hon går från behövande spröd och irriterande opraktisk hemmafru till… ja, hon skulle kunna ta anställning hos Tony Soprano härnäst.
Här kan man läsa de första 53 sidorna.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »


Fantastisk film om en kvinna som går sönder i depression under sitt sagobröllop och hennes dugliga syster som flippar ut när hon inser att jorden kommer att gå under. Väldigt väldigt vackra sekvenser, blandat med den där åksjukeframkallande darriga handkameran som jag avskyr. Men det blir mindre och mindre av den. Jag har aldrig sett Kirsten Dunst bättre än så här, och jag tycker verkligen om Kirsten Dunst. (Näst bästa prestationen var i Virgin suicides.)
Charlotte Gainsbourg är väldigt bra, Kiefer Sutherland, Alexander Skarsgård och John Hurt — alla är bra. Den cyniskt elaka morsan spelad av Charlotte Rampling är bra.
Lovisa har också sett den och undrar vad jag tycker om Lars von Trier. Jag är extremt ambivalent till von Triers filmer. Hatade Breaking the waves, fullständigt vidrig film. Men den med Björk i var bra, och Dogville med Nicole Kidman balanserade på gränsen till det outhärdliga hela tiden ända tills James Caan talade om arrogans och Kidman mejade ner alla. Där tippade den över till bra, tycker jag, som är mycket för an eye for an eye och sådär.
Och Melancholia som sagt, var fantastisk.Både visuellt och psykologiskt, filmskapandet och det djupt mänskliga.
Enda problemet är att jag verkar vara den enda i min bekantskapskrets som gillar filmer där huvudpersonen är psykiskt sjuk. Melancholiasällskapet tyckte att den var urdålig. Förra gången var det Black Swan, en annan fantastisk film, som mitt dåvarande sällskap fick mardömmar av.

UPPDATERING:
Men! Läser i Svenskan en referens till regissören Douglas Sirk (som jag såg en hel box av nyligen och gillade) och det är Carl-Johan Malmberg som berättar att Sirk tydligen var dansk. Spännande information.
——————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 184 andra följare