Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 24 oktober, 2010

Det här är ett lätt försenat tack. För ett drygt år sen läste jag dina tre essäer om brittiska kvinnliga författare i skuggan av Virginia Woolf. Essäerna i sig var en ren njutning, särskilt den om min högt älskade Dorothy Sayers. Den om Jean Rhys fick mig att leta rätt på fler än Wide Sargasso Sea och det är hon väl värd. (Även om jag tyckte lite olika om dem.)
Men Rosamond Lehmann — vilken författare! Jag älskar Rosamond. Invitation to the waltz, Weather in the Streets, Dusty answer, The Echoing Grove… stora och djupa läsupplevelser.
Nu ser jag när jag googlar ditt namn att du gav ut en essäsamling förra året. Temat verkar vara M, men jag är rädd att RosaMond LehMann inte är med där. Kommer du att ge ut en ny samling, kanske med R eller L? Jag hoppas på det.
Mitt liv hade varit fattigare utan Rosamond.
Än en gång, tack.
/Snowflake

ps Jag mejlar detta till ditt förlag och till Svenskan, på något sätt ska det väl nå dig.

Read Full Post »

Jag skriver denna bok för att befria min själ från vissa föreställningar som har fladdrat omkring inom den alltför länge för min trivsel.
*
Jag har aldrig riktigt kommit över min förvåning över att jag är författare.
*
När jag tänkte igenom saken, fann jag att jag måste sikta på klarhet, enkelhet och välljud.
*
Jag har alltid haft svårt att fördra författare som kräver att läsaren skall anstränga sig för att förstå vad de menar.
*
Det är inte så stor skillnad på människor. De är alla en blandning av storhet och litenhet, av dygd och last, av högsinthet och låghet.
*
Jag har inte något spontant förtroende för andra människor. jag är mera benägen att vänta mig ont av dem än gott. Det är det pris vi måste betala för vårt sinne för humor.
*
Festlig samvaro har alltid tråkat ut mig en smula.
*
Jag har en klar, logisk intelligens, men den är inte särskilt spekulativ och inte särskilt kraftfull.
*
Som väl de flesta unga författare började jag skriva dramatik därför att det föreföll mindre svårt att skriva ner vad människor sade än att konstruera en berättelse.
*
(Om Kärlekens karusell) Den var ganska löjlig, ty eftersom jag var under inflytande av nittitalets estetiska skola gjorde jag alla personerna otroligt vackra, och stilen var tillkrånglad och affekterad.
*
(Om ett av sina spionuppdrag, som gick ut på att ”hålla Ryssland kvar i kriget och förhindra att bolsjevikerna, stödda av centralmakterna, tog makten”.)
Jag behöver inte upplysa läsaren om att jag sorgligen misslyckades, och jag begär inte att han ska tro mig när jag säger att jag har en känsla av, att om jag hade skickats dit ett halvår tidigare är det inte omöjligt att jag kanske hade lyckats.
*
Det är märkvärdigt hur omväxlande livet kan vara när man ligger kvar i sängen hela dagen och hur mycket man kan göra. (Om vistelsen på sanatorium.)
*
Jag höll utkik efter originalitet, bisarreri, personlighet.
*
När jag var i tjuguåren sade kritiken att jag var brutal, i trettiåren att jag var nonchalant, i fyrtiåren att jag var cynisk, i femtiåren att jag var skicklig, och nu när jag är i sextiåren säger man att jag är ytlig.
*
Innan jag börjar på en roman läser jag alltid om Candide.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »