Jag sätter Susan Sontags dagbok Reborn på paus ett tag nu. Inte för att det är dåligt, absolut inte, det är tvärtom mycket bra och intressant.
Sontag var makalöst intelligent och beläst redan som 16-åring, då hon började på universitetet i Kalifornien. Där upptäcker hon sin lesbiska sexualitet och omväxlande bejakar och förnekar den. Men väldigt snabbt gifter hon sig plötsligt som 17-åring och får en son, David. Det är han som nu redigerat sin mors dagböcker.
Reborn är en bok som gjord för understrykningar och anteckningar i marginalen. En grej jag lägger märke till är att hon pratar om ”style” som det viktigaste för en författares verk, precis som Oates gör i sin dagbok.
Ett replikskifte med sonen, David, där han drömmer om Jesus får Susan att tycka att det är dags för Homeros. Då är han fyra, fem år gammal. (!)
Det är väldigt intressant, men jag fick lust på annat. Närmare bestämt en riktigt maffig gotisk tegelsten som legat till sig sedan tidigt i höstas: Mysteries of Winterthurn av nämnda Joyce Carol Oates. Det känns som att jag behöver slukas upp och bo länge i en och samma bok just nu, efter en lång period av rastlöst hoppande mellan kortisarna. Mysteries… finns att beskåda i blogghuvudet.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Susan Sontag, Joyce Carol Oates, dagböcker, Reborn, Mysteries of Winterthurn, Homeros, mor-son
So long Susan, welcome Joyce
mars 4, 2010 av snowflake
Jag har försökt att låna Susan Sontags böcker men inser att jag måste läsa långsamt. Hon är så otroligt intelligent … Dagboken ”Reborn” verkar så intressant. Jag ska lägga in den i min ”wish list” på Amazon.
Ja hon är snuskigt intelligent, jag skulle ha varit livrädd för henne om jag hade träffat henne. Baksidan av det är då kanske att hon har så svårt att hantera sin fysiska längtan, det är som att hon vill tvinga sig själv till att vara bara hjärna utan kropp. Eller så hade det varit lättare om hon varit heterosexuell, vad vet man.
Så tror jag att det är. Hjärna utan kropp… så svårt det ändå måste vara. Det är inte alltid enbart en gåva att få så många vindlingar. Allting har en baksida- som du säger. Jag vill gärna läsa hennes dagbok.
Hoppas hon var lycklig med Annie Leibowitz de sista åren! 🙂
[…] intelligent Susan Sontag var, och om hur hon kämpade med och mot sin sexualitet, har jag skrivit en del om tidigare. Ingrid har också läst. ———————— Läs även andra […]
[…] Sontag, 1933–2004 Bloggat om här , här och här. ————————- Läs även andra […]