Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Susan Sontag’

sontag
Susan Sontag, 1933–2004
Bloggat om här , här och här.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »


Jag läser till sist ut resten av Susan Sontags utgivna dagbok, Reborn. Här två intressanta citat som man kan fundera på.

I september 1959 skriver Sontag en lista som man förstår handlar om hur hon vill fostra sin son, David.
1. Be consistent.
2. Don’t speak about him to others (i.g. tell funny things) in his presence. (Don’t make him self-conscious.)
3. Don’t praise him for something I wouldn’t always accept as good.
4. Don’t reprimand him harshly for something he’s been allowed to do.
5. Daily routine: eating, homework, bath, teeth, room, story, bed.
6. Don’t allow him to monopolize me when I am with other people.
7. Always speak well of his pop. (No faces, sighs, impatience, etc.)
8. Do not discourage childish fantasies.
9. Make him aware that there is a grown-up world that’s none of his business.
10. Don’t assume that what I don’t like to do (bath, hairwash) he won’t like either.

19 november 1959 skriver hon:
The coming of the orgasm has changed my life. /…/
Before, my sexuality was horizontal, an infinite line capable of being infinitely subdivided. Now it is vertical; it is up and over, or nothing.
*
The orgasm focuses. I lust to write. The coming of the orgasm is not the salvation but, more, the birth of my ego. I cannot write until I find my ego. The only kind of writer (I) could be is the one who exposes himselt… To write is to spend oneself, to gamble oneself. But up to now I have not even liked the sound of my own name. To write, I must love my name. The writer is in love with himself… and makes his books out of that meeting and that violence.

Noterar att hon skriver om författaren som ”himself” trots att det i det här sammanhanget borde komma naturligare att skriva ”herself”. Om hur rasande intelligent Susan Sontag var, och om hur hon kämpade med och mot sin sexualitet, har jag skrivit en del om tidigare. Ingrid har också läst.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag sätter Susan Sontags dagbok Reborn på paus ett tag nu. Inte för att det är dåligt, absolut inte, det är tvärtom mycket bra och intressant.
Sontag var makalöst intelligent och beläst redan som 16-åring, då hon började på universitetet i Kalifornien. Där upptäcker hon sin lesbiska sexualitet och omväxlande bejakar och förnekar den. Men väldigt snabbt gifter hon sig plötsligt som 17-åring och får en son, David. Det är han som nu redigerat sin mors dagböcker.
Reborn är en bok som gjord för understrykningar och anteckningar i marginalen. En grej jag lägger märke till är att hon pratar om ”style” som det viktigaste för en författares verk, precis som Oates gör i sin dagbok.
Ett replikskifte med sonen, David, där han drömmer om Jesus får Susan att tycka att det är dags för Homeros. Då är han fyra, fem år gammal. (!)
Det är väldigt intressant, men jag fick lust på annat. Närmare bestämt en riktigt maffig gotisk tegelsten som legat till sig sedan tidigt i höstas: Mysteries of Winterthurn av nämnda Joyce Carol Oates. Det känns som att jag behöver slukas upp och bo länge i en och samma bok just nu, efter en lång period av rastlöst hoppande mellan kortisarna. Mysteries… finns att beskåda i blogghuvudet.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Det finns ju filmer och tv-program att titta på under långa flygningar, upptäckte sonen och jag när vi reste till Tokyo. Så jag tar bara med en enda bok nu när sambon och jag reser till New York. Reborn, Susan Sontags dagböcker 1947– 1963, som börjar när hon är 14 år.
Sontag är född i New York och dog i New York så det passar fint.
Denna gång har jag ingen resfeber, och det beror på att jag har vanlig feber och är förkyld, och all energi går åt till att bli frisk frisk frisk.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Susan Sontags REBORN Journals and Notebooks 1947-1963, och We have always lived in the Caste, av Shirley Jackson. Båda är köpta helt och hållet på sitt utseende. Som vinflaskor. Vi får se vad de smakar.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

temausa1. Hon skriver och skriver i en rasande fart. Hon skriver om människor och deras relationer, kärlek och våld. Läser man alla hennes böcker vet man nog det mesta om dagens USA och amerikanerna. (Men finns det nån som läst alla?) Jag pratar förstås om Joyce Carol Oates, och henne ska jag höra imorgon på Kulturhuset.
2. American Wife av Curtis Sittenfeld. Laura Bushs fiktiva självbiografi och en av årets stora läsupplevelser. Omskriven här och här.
3. Sherman Alexie. Jag har skrivit om honom förut, här här och här. Ni som inte läst honom: Gör det. Eller kolla här:
http://www.kcts9.org/programs/productions/conversations/archive#alexie

Bubblare: The Plot against America av Philip Roth. Grabbade denna bok, vald på omslaget, i en flygplatshall. Det visade sig vara en riktig lyckträff. I ett alternativt USA är Charles Lindbergh president, med nazistsympatier. Det fiktiva berättarjaget är en judisk pojke (man) som berättar sin familjehistoria. strong>I Amerika av Susan Sontag. En polsk skådespelerska och hennes vänner utvandrar i slutet av 1870-taket för att starta ett utopisk samhälle i Kalifornien.

Och det är som vanligt Lyran som hittat på Tematrion.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

I en lång* artikel i London Review of Books skriver Mark Greif om den intellektuella giganten Susan Sontags tidiga dagböcker. Det är intressant läsning, om hennes utvecklingsgång och attityd och hur hon slog igenom med en artikel om ”camp”. Hur hon gav fullständigt f-n i att vara omtyckt och tvärtom var rejält snobbig. Dessutom mycket fokus på hennes sexuella liv. Sontag upptäckte tidigt sina känslor för flickor/kvinnor, men gifte sig ändå som 17-åring och fick en son. (Efter skilsmässan var hon väldigt rädd att mista vårdnaden om det kom fram att hon var lesbisk.)
Vid tiden för youtube-klippet ovan är hon ung, på uppåtgående. Långt senare i livet fick hon barn med Annie Leibowitz, den lika berömda fotografen (som började knarka när hon hängde med Rolling Stones men la av, och som tog de berömda fotona på John Lennon naken med Yoko Ono i svart, och Demi Moores stora mage, och Whoopi Goldberg i mjölkbadet… the list goes on, se en utställning med henne om ni får möjlighet!).
I varje fall, Sontag är en sån där som är så jädra smart att man blir lite knäsvag av blotta tanken på att läsa henne. Essäerna och kritiken i alla fall. Men skönlitteraturen vågade jag mig på, närmare bestämt I Amerika för några år sen. Tyckte om den väldigt mycket, inte minst för det judiska förstås. (Tydligen anklagades Sontag för plagiat i den boken, skriver wikipedia.) Sen läste jag Vulkanälskaren, men den gillade jag inget vidare.

* LRoB bjuder bara på ett smakprov av artikeln för icke-prenumeranter, men kanske släpper de hela senare för jag ser att man kan läsa äldre artiklar på deras sajt.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »