Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 mars, 2010

Svenska barnboksförfattare känner sig allt mer censurerade, enligt denna TT-Spektraartikel i DN och Svd. Det får inte vara tobak, öl, magi eller ”något farligt” — då klagar småbarnsföräldrarna tydligen på förlagen.
Stackars barn.
Viveca Lärn funderar på att sluta skriva barnböcker, och Gunna Grähs säger att ”Syresättningen är lägre än någonsin”. Jag antar att Grähs underbara Nussekudden inte kommer i nytryck nåt mer då? För när Kalle blev av med sin nussekudde började han röka och supa nåt alldeles förfärligt.
Och jag funderar på hur det går för ämnen som utanförskap, elaka kompisar, jobbiga föräldrar… får de förekomma?

Jag ber om ursäkt för alla kommentarer som fick ligga och vänta på godkännande.

En diskussion mellan författaren Ulf Stark och förläggaren Ann Sköld Nilsson finns här. Och hela diskussionen initierades av en artikel i Vi Läser.
Helena på Fiktiviteter bloggar också, liksom Tysta tankar som citerar samma rader ur Lennart Hellsing som i tv-inslaget..
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Oj, vad jag gillar Ann Cleeves deckare från Shetlandsöarna! Det är så levande och fint beskrivet, miljöerna med väder och vind och vidder. Färjorna som går fram och åter. Människorna som omväxlande är stolta över sin hembygd, omväxlande känner sig instängda och längtar bort.
Ann Cleeves är skicklig på att beskriva bipersonerna, alla historier och relationer som gör det intressant, samtidigt som hon aldrig förlorar själva mordgåtan ur sikte. Den här gången handlar det om en utgrävning efter ett köpmannahus som gör att andra, värre, saker också kommer i dagen. Det är små porträtt av den gamla Mima, som lever på sitt okonventionella sätt och struntar fullkomligt i vad andra tycker om henne. Den ängsliga arkeologen Hattie som kommer från England. Den barnslige polisen Sandy och hans föräldrar Joseph och Evelyn. Kusiner, sysslingar, arbetskamrater. Cleeves lägger ut ett nät av människor som sitter ihop och påverkar varandra.
Och så gillar jag polisen Jimmy Perez. Han går inte i den alkoholiserade, bittra och kantiga traditionen, utan mer i stil med Tony Hillermans Joe Leaphorn. En tänkande man, lugn och nyfiken.
Detta är tredje boken efter Svart som natten som jag skrivit om här, och Vita nätter, här.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »