Jag läser Patienten av P D James, en gammal favorit och ett av de tunga namnen inom brittisk deckartradition. Det var länge sen jag läste henne, det tänkta projektet att ha en P D James-sommar motsvarande förra årets Dorothy Sayers-sommar blev aldrig av. Men det är trevligt att återse dem nu, Adam Dalgliesh och Kate Miskin.
P D James gör som hon brukar: Hon placerar ett antal personer i en sluten historisk miljö, där finns representanter för arbetarklass, överklass & medelklass, och alla har sina hemligheter. Och så begås det första mordet. Den här gången på en journalist med ett otäckt ärr på ena kinden, som minne av en våldsam far. Mordoffren hos James är sällan särskilt sympatiska, och Patienten följer den regeln. Men riktigt spännande bli det aldrig. Det gör inte så mycket, jag tycker bara att det är roligt att ta en sorts farväl av Dalgliesh och Miskin, och P D James är 90 år så hon är ursäktad. Själv är hon nöjd med Patienten som eventuell sista bok.
Den enda James-bok jag inte läst är Talking about detective fiction, och det ska jag väl hinna råda bot på. Kanske nästa sommar.
Sista boken med Adam Dalgliesh?
oktober 13, 2010 av snowflake
har faktiskt inte läst en enda bok av P.D. James men just den där har jag hemma (fast på engelska). Lite knäppt kanske att börja i fel ända, men i nåt skede ska jag ta mig an (bland annat) den här boken!
Nej! Börja med nån av de tidigare, annars lär du inte känna AD och Miskin.
Hej!
Vill bara tipsa om att vi instiftat ett nytt litteraturpris, Bokbloggarnas litteraturpris! Alla med bokblogg är välkomna att nominera till det. Läs mer här:
http://www.breakfastbookclub.se/2010/10/11/bokbloggarnas-litteraturpris/
Hoppas du vill vara med och nominera och rösta fram bokbloggarnas val av årets bok 2010.
Priset kommer delas ut på Stora Kulturbloggprisets gala 27 november.
Mm, jag har sett det. Fast jag läser ju så gamla böcker… ska kolla om jag läst nåt nytt som jag vill nominera.
Jag tröttnade faktiskt på P.D. James efter hand som hennes berättelser blev djupare. Jag gillar psykologiska deckare men det kändes som om det blev för mycket runt om som bara var tråkigt att läsa om.
Det är en svår konst det där, författaren får inte bli FÖR intresserad av sin detektivs känsloliv, men samtidigt får det inte vara en alltför platt person…