Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 april, 2009

Svenskan skriver om bloggen Black ascot, som påstods vara 18-åriga Östermalmstjejen Erika som försöker supa och shoppa bort sina dåliga minnen. I själva verket var det Malmö opera som drev bloggen, och Erika är en fiktiv karaktär i operan Vanessa. Allt är ett pr-trick.
När jag nu läser bloggen ffg, förstår jag varför den gick rakt in i hjärtat på sina läsare. Det är sårigt, svart, desperat. Tomt och ytligt men samtidigt oerhört känslosamt. Den är helt enkelt rasande bra skriven, den eller de som skrivit skulle lätt kunna skriva en bok som blev tonårsbibel. (Är det en författare bakom orden?)
Så frågan är naturligtvis: får man göra så? Luras på det viset?
Mitt spontana svar är: ja, visst får man det. Säkert blir många ledsna och sårade, flera skriver också att de är kära i Erika, men det är ju inte precis första gången någon blivit kär i en fiktiv karaktär. Och konstens roll är bland annat att väcka känslor, vara till stöd och tröst. Lära oss något om oss själva. Kanske är det någon som går på den där operan och känner samma saker.

Andra som ljugit i litterär form är JT Leroy och James Frey. Minns ni dem? Båda påstod sig skriva självbiografiskt. JT Leroys Hjärtat är bedrägligast av allt drabbade mig med full kraft för några år sen, den är fruktansvärt bra. Hemsk och poetisk och jag blev så ledsen för den lille killen JT. Sen upptäckte jag att han hade en hemsida där deprimerade, självdestruktiva, utsatta ungdomar med självmordstankar samlades i en sorts dyrkan. Det blev en film också, 2004:

2005-2006 avslöjades att JT Leroy egentligen var en medelålders kvinnlig författare vid namn Laura Albert.
James Frey hittade på att han suttit i fängelse och hängt med maffian och diverse annat. Han fick en stor försäljningsboost hos Oprah Winfrey, så hon var inte glad när allt visade sig vara bluff. Jag läste Min vän Leonard när jag redan visste det, och den är också väldigt bra.

Liza Marklund? Hon spelar inte i samma litterära liga som de här tre. Inte på långa vägar. Och såvitt jag förstår har varken ”Erika”, JT Leroy eller James Frey skrivit om andra existerande personer. Allt är fiktion. Och ändå är det på något vis sant, eftersom så många känner igen sig och det talar till något djupt inombords. Som god litteratur gör.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »