Maken av Gun-Britt Sundström. För att alla bara tjatar om den och tjatet har hållit på i över 20 år.
Snabba cash och den andra av Jens Lapidus. För att jag tror att de är aningslöst våldsglorifierande och för mångordiga.
Bitterfittan av Maria Sveland. För att den verkar så gnällig och bortskämd.
Del 2 och 3 av Stieg Larsson. För att jag läste ettan.
Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. För att huvudpersonen verkar vara mesarnas mes.
Den hemlige kocken: Det okända fusket med maten på din tallrik av Mats-Eric Nilsson. Because ignorance is bliss.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om vill inte läsa
Böcker jag inte tänker läsa och varför
april 23, 2009 av snowflake
18 svar
Kommentera
Mest lästa inlägg
Senaste kommentarer
Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma Hanneles bokparadis om Sofi Oksanen: Norma styleonfile om Sofi Oksanen: Norma snowflake om Vad jag läser just nu styleonfile om Vad jag läser just nu mycket om
Alice Walker Ann Patchett Battlestar Galactica best of 2014 best of 2015 biografi bok blir film böcker Carol Shields Charlaine Harris dagböcker Daphne du Maurier deckare Dexter Doris Lessing Dorothy L Sayers fantasy far-dotter far-son film författarkoppling förjävliga liv George Orwell Gilmore Girls Jerusalem Josephine Tey Joyce Carol Oates konst Krimalfabetet kristet kärlek Laura Bush lord Peter Wimsey Margaret Atwood meta Modesty Blaise mor-dotter mormor musik Nancy Mitford New York Ngaio Marsh nobelpristagare norskt noveller Octavia E Butler omläsning Patricia Briggs Patti Smith poesi presidentfruar psykisk sjukdom radio Rosamond Lehmann science fiction Selma Lagerlöf Sherman Alexie Siri Hustvedt självbiografi skräck Sofi Oksanen Sookie Stackhouse språk Stephen King Sylvia Plath systrarna Mitford Tawni O'Dell Tematrio tv Umeå urban fantasy Ursula K LeGuin vampyrer Virginia Woolf W Somerset MaughamFölj mig på Twitter
Mina tweetsPå twitter
Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.
Kategorier
- Almapristagare (2)
- amerikansk politik (18)
- Ann Cleeves (8)
- Ann Patchett (11)
- Augustpristagare (2)
- Azar Nafisi (2)
- Årets första bok (8)
- barnböcker (20)
- böcker (1 202)
- böcker med färg (13)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (22)
- Best of 2010 (22)
- best of 2011 (21)
- Best of 2012 (13)
- best of 2013 (9)
- Best of 2014 (18)
- best of 2015 (24)
- best of 2016 (10)
- besvikelse (5)
- bibliotek (12)
- bibliotekslån (4)
- biografier (22)
- bipersoner värda att minnas (12)
- bloggosfären (35)
- bok blir film (45)
- bok blir tv (8)
- bok i bok (11)
- Bokcaféer (7)
- bokhandlar (14)
- bokhyllor (12)
- bokinköp (83)
- bokomslag (16)
- bokrea (10)
- Buffy the vampire slayer (8)
- C S Lewis (6)
- Carol Shields (6)
- Charlaine Harris (19)
- citat (20)
- Curtis Sittenfeld (7)
- dagböcker (18)
- Daphne du Maurier (13)
- deckare (161)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (4)
- det här med Gud (7)
- Doris Lessing (21)
- Dorothy Sayers (36)
- DOROTHY/OZ-samlingen (6)
- Douglas Sirk (6)
- dramatik/teater (11)
- Eleanor Roosevelt (5)
- Else-Britt Kjellqvist (2)
- enkäter (17)
- essäer (4)
- essäer med mera (7)
- facklitteratur (30)
- fantasy (49)
- Författare jag träffat (10)
- författarfoton (4)
- författarframträdande (29)
- författarkoppling (50)
- film (76)
- Frieda Hughes (5)
- GATSBY-samlingen (7)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (7)
- Gillian Flynn (5)
- Gilmore Girls (15)
- graphic novels (12)
- hyllvärmare (2)
- I Corren (23)
- James Tiptree (6)
- Japan (9)
- Jean Webster (2)
- Jerusalem/Israel (21)
- Joanna Russ (4)
- Josephine Tey (8)
- Joyce Carol Oates (26)
- Julböcker från jobbet/klubben (8)
- Karl Ove Knausgård (4)
- klassiker (25)
- Klassiska kvinnor (9)
- konst (27)
- kristet (27)
- Kristian Lundberg (7)
- Lämnar oläst (12)
- Läsning om läsning (7)
- Läsrapporter (55)
- listor (11)
- litteraturorienterat (60)
- livet (94)
- Majgull Axelsson (1)
- Margaret Atwood (1)
- Masada-samlingen (2)
- meta (55)
- Michael Chabon (8)
- Mina läsår (2)
- Mo Hayder (8)
- Modesty Blaise (8)
- mormor/farmor (11)
- Muriel Spark (4)
- musik (46)
- New York (7)
- Nicola Griffith (5)
- nobelpristagare (66)
- norskt (14)
- noveller (34)
- Octavia E Butler (17)
- Olga Tokarczuk (6)
- omläsning (38)
- opera (6)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (9)
- Patricia Highsmith (4)
- Patti Smith (13)
- persiskt (4)
- Philip K Dick (8)
- poesi (53)
- presidentfruar (22)
- quiz (4)
- radio (38)
- Robert Graves (4)
- romerskt (9)
- Rosamond Lehmann (12)
- science fiction (104)
- science fictionkurs (12)
- Selma Lagerlöf (10)
- serier (20)
- Shaun Tan (1)
- Sherman Alexie (11)
- Siri Hustvedt (10)
- självbiografiskt (68)
- skräck (24)
- Sofi Oksanen (9)
- Star Trek (8)
- Stephen King (13)
- Sylvia Plath (11)
- systrarna Mitford (16)
- Tana French (6)
- Tawni O'Dell (9)
- The ALICES (7)
- Toni Morrison (5)
- tv (163)
- tysk litteratur (8)
- Ulla Isaksson (8)
- urban fantasy (19)
- Ursula K LeGuin (19)
- utställningar (10)
- vampyrer (25)
- Virginia Woolf (5)
- W Somerset Maugham (15)
- Wislawa Szymborska (4)
Arkiv
Sidor
-
Meta
snowflakes in rain 
Håller med om Maken, Bitterfittan, Små citroner gula och Den hemliga kocken. Stieg Larsson har jag redan läst alla tre av, svårt att göra ogjort, men jag gillade dom alla tre. Aldrig fucka upp ska hämtas ut på posten i helgen, jag uppskattade en ny typ av krim, så jag hoppas på en bra ”uppföljare”.
Ja maken kan jag ju inte hålla med dig om, en av dom böcker jag läst mest gånger och så påverkat mitt liv en del. Bitterfittan var en orgie i klagomål så skit i den, avskydde den boken. Små citroner gula hade en språk som var så dåligt så jag läste tio sidor sedan slängde jag boken. Stieg Larsson, älskade dessa böcker, men man gör som man själv vill. Och precis som du säger ignorance is bliss.
Tog mig igenom Snabba Cash och Aldrig fucka upp, det var trögt. Jag kan inte säga att våldet är glorifierat, och inte heller de kriminellas subkultur som förmedlas. Språket är väl det jag hängde upp mig mest på. Recensioner om dessa två finns på min blogg. I övrigt läser jag böcker jag vill läsa inte för att det skall läsas för att de kanske ligger på toplistor (dyl), jag tar de böcker som faller min i smaken helt enkelt. Tittar alltid igenom nya-böcker-hyllan på biblioteket och råkar det vara en bok som jag hört talas om är det ju inte konstigt då att jag är nyfiken och att den kanske följer med hem. 🙂
Jag har ju förstått att jag tillhör en liten & sur skara som inte gillar Stieg Larsson, och att de flesta älskar Lisbeth Salander. Och okej, hennes hämnd på den där advokaten(?) är ju helt underbar. Men sen spårar det ur enligt mig, med alldeles för många ord också.
Och om Maken vet jag att många älskar den och känner att den verkligen talar till dem, det är kanske helt orättvist att jag fått onda ögat till den. Men om jag läste den nu skulle jag bara leta fel.
Skönt att få mina fördomar om Bitterfittan bekräftade!
Lapidus böcker verkar vara nåt som kategorin ”män som aldrig läser skönlitteratur” tycker är bra. En bra Börja läsa-bok för vuxna. 🙂
Problemet med topplistor är ju att sålla ut de som förtjänar att ligga där från dem som bara är nån sorts masspsykos eller riktigt lyckad marknadsföring. Allt där är inte strunt, som min inneboende snobb ibland vill tro. Jag hade förutfattade meningar om Flyga drake, till exempel, och trodde det skulle vara nån sorts sentimentalt trams, men den tyckte jag mycket om.
Snowflake, håller med dig om att Snabba Cash är en bra börja läsa bok. Har fått två läströga elever att läsa den genom att läsa den parallellt med dem och stötta dem i läsningen. En gjorde det förra året och en läser just nu. Funkar jättebra! Tycker inte heller att den glorifierar våld, men språket lämnar lite att önska. Ska snart ge mig på Aldrig fucka upp och har lovat att lämna den vidare till min elev när jag är klar.
Milleniumtrilogin är ngt av det sämsta jag läst. Små citroner var dålig. Bitterfittan och Lapidus har/tänker jag inte läsa. Men Maken revolutionerade min världsbild och min existens! Dock tror jag att den är som häftigast att läsa när man är runt 20.
Lilla O
Det är ju jättebra! Då finns det något gott med dem. Alla vägar till litteraturen är bra.
Lyran
Jag såg Maken hemma hos min 25-åriga dotter och gruvar för när hon ska ha läst den och vilja diskutera den med mig. Nu blir jag ännu mer nervös.
/Den luttrade 44-åringen
Jag håller med Lyran om att maken har nog sin största inverkan när man är runt 20, jag läste den i just den åldern för första gången och då var den en revolutionerande upplevelse, ens egna tankar blev plötsligt helt okej och jag växte av den boken. Jag tror att idag vid 32 års ålder så skulle den inte säga mig dom saker den gjorde när jag var yngre.
lena
Så vackert: ”ens egna tankar blev plötsligt helt okej och jag växte av den boken”.
Nu slutade jag gruva för dottern. 🙂
Snabba cash är en klassisk bestseller, en riktig bladvändare. Jag ångrar inte att jag läste den, och faktiskt inte uppföljaren heller. Den är mörkare, helt klart, men jag kan inte tycka att någon av böckerna direkt glorifierar våld. Rent allmänt är det mycket få böcker jag ångrar att jag har läst, men jag är kanske snarare gourmand än gourmet i litterära sammahang 🙂
Kul med någon mer som vänder sig emot det som ligger på bestsellerlistorna! Chic-litt har jag svårt för (verkar vara en alltför ytlig gengre trots att den inte säger sig vara det) och ännu svårare har jag för kriminalhistorier (bristen på finnes och mänsklig värme som den sortens historier verkar ha avskräcker mig allt för mycket)!
Jag undrar om det är någon mer än jag som lider något förskräckligt av denna sjukt intensiva deckartrend i Sverige! Jag har hört från ett antal personer jag känner att deckarromaner ger väldigt lite tillbaka. Ska jag vara helt ärlig tycker jag att skönlitteraturutgivningen i Sverige verkar ha gått i baklås! Jag vet nästan ingen modern svensk bok som inte följer normerna och som är trevlig att läsa, så ge mig gärna tips!
Fast egentligen bör jag inte uttala mig om detta, eftersom inte heller jag har läst de ovannämda böckerna (och har ingen lust med det heller). Det är dumt med förutfattade meningar om böcker, men svårt att låta bli! Och det faktum att man inte får lust att bilda sig en egen uppfattning, trots allt, borde säga en hel del om vad man inte gillar. Det är i alla fall skönt att säga vad man tycker!
Har börjat på Små citroner gula, men gillade den inte och slutade läsa. Jag har försökt med ett par till av Ingemarssons böcker men hon är inte riktigt min typ av författare. Däremot brukade jag läsa hennes krönikor när jag kom över DV.
Snabba cash av Lapidus har jag gjort ett försök med, men gillade den inte alls, vare sig språk eller story. Kan den få läströtta elever att börja läsa så har den dock något försonande drag.
Läs inte Hemlige kocken, min syster har gjort det och rensat hemmet på påsåser (till sambons stora förtvivlan) och mycket annat. Jag har bläddrat i den och har börjat syna innehållsförteckningen på matvarorna och det är horror-läsning på högsta nivå.
Tror jag gillade Maken, läste den när jag var strax över tjugo men den får inga stående ovationer från mig.
Har läst alla tre Stieg Larsson, han är extremt lättläst och man bara glider framåt, snabbare och snabbare.
Jag älskar ju deckare! Men jag är kräsen. Den ska vara intelligent, logiskt hållbar, psykologiskt trovärdig och dessutom med ett bra språk och karaktärer man kan engagera sig i. Hårda bud, alltså. Om någon kan övertyga mig om att Lapidus hör dit så kan jag tänka om och läsa.
För övrigt anser jag att 80 procent av den svenska deckarutgivningen de senaste 15 åren borde ha stannat i författarnas hjärnor.
Det börjar bli svårt att undvika alla Hemlige kocken-frälsta som känner ett behov av att upplysa om alla E112 och annat skit som finns i det man just ska stoppa i munnen. ”Vet du om att man får hjärnskador av Aromat?”
Och vad väntar de sig av mig, som glatt inhalerar tungmetaller och tjära 20 gånger om dagen?
Hur gammal får en modern svensk bok vara? 2000-tal?
För mig faller de alla redan på att de är svenska. Jag är mycket fördomsfull.
Arina
*skrattar* Ja, det är du nog. 🙂
Jag letar och letar i minnet efter nån svensk bra science fiction som skulle kunna motbevisa dig, men kommer inte på nån.
Lapidus hoppar jag över av ungefär samma skäl som du. Vad jag hört om hans litterära stil ger mig ingen lust. Små citroner gula gillade jag… visst är den lite ytlig. Inget minne för livet, men jag tycker om att tugga i mig lite lättsmälta saker ibland. Världens mes? Hm det tyckte jag nog inte. Hon får en smäll och letar sig nya vägar.
Den okända kocken blir man anti mot på grund av alla nyfrälsta fanatiker, precis om du säger.
kontakt
Lättsmält är ju nödvändig mellan varven, man orkar inte vara djup hela tiden. Inte jag i alla fall. Ibland vill jag bara bli underhållen.
[…] och “duktigt tråkigt”. Eftersom jag känner mig lite skeptisk till Sveland själv som författare så spelar det ingen större roll för mig, och på ett sätt är det skönt att det inte blivit en […]