Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘George R R Martin’

Jag borde förstås ha vant mig vid det här laget, vid att ta farväl av en favorit som dör en brutal död. Men snälla… inte h*n!!
Varningarna fanns där, och jag borde ha sett det komma, men i min fantasi har jag ju sett denna person i upplösningen i del sju redan, så WTF-reaktionen blev smärtsam.
Annars tycker jag att denna femte del var bättre än den förra, det känns att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Daenerys med alla sina presumtiva friare, Jon Snow som förstärker på muren och ingår avtal med the wildlings och Stannis, Tyrion som reser runt omrking och säljs som slav. Kul att se Jorah Mormont igen!
Greyjoyarna kommer starkt: den eländige Theon, Asha, Viserion. Jag har också intresserat mig mer för några bipersoner, äldre män som Barriston Semly vid hovet i Mermeen, Jon Connington som först färgade håret blått, V Greyjoy som planerar att fria han också. Jag gillar dessa äldre som har mångåriga lojaliteter och som ser de långa perspektiven. Som ångrar saker de gjort och tänker att de borde gjort annorlunda, men försöker nu göra rätt.
Men vad är det med George R R Martin och händer? Connington har greyscales, köttet svartnar finger för finger. V Greyjoy har ett sår som varar värre och värre, amputation hotar innan den röde prästen kommer och lyckas bota honom. Och Jaime Lannister har ju sin hand av guld…
Ett annat litet bitema i A dance with dragons är väldigt feta män. Flera stycken beskrivs som abnormt feta; Illyrio som intrigerar för pojken med det blå håret och där Tyrion dras in, senare the Yellow Whale som köper samme Tyrion, ja det finns flera.
Det är väldigt många personer i den här boken, och jag bläddrar frenetiskt i listorna med olika hus och hur de hör ihop. I början känns det osäkert, men sen vänjer jag mig. Jag tror nog inte att jag sällar mig till dem som tycker att GRRM borde ha renodlat mer och struntat i bipersoner. Jag tycker det levandegör så mycket av denna maktkamp och hur nästan alla dras in i den, även om det för somliga bara blir en fruktlös resa och sen en otäck död.
Men det allra bästa är förstås att Daenerys äntligen red en drake, Drogon. Mäktigt!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


… den kommer att räcka länge.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Sambon vill också se A Game of Thrones! Vi började igår och efter den vanliga invändningen om att det var ”lite fånigt” så ville han se mer.
Själv märker jag att jag får lite andra sympatier och antipatier än vad jag hade i boken, så jag avvaktar lite med att börja tycka för mycket.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Nya röster dyker upp, men jag saknar de gamla.
Det är mycket Cersei i den här, och hon är så ilsk så hon blir dum, det gillar jag inte. Cersei hakar upp sig på brister i hövlighet, förlöjligar folk som kommer med upplysningar, fokuserar på småsaker, stöter bort folk och skaffar sig fiender i onödan. Hon är på väg mot sin undergång.
Jamie däremot har blivit en bättre människa. Tyrion, the Imp, får man inte träffa alls i A Feast for Crows.
Det är en välfunnen titel, kråkorna flaxar runt och festar på människoögon och mjukt kött bland alla döda kroppar som flyter i havet, hänger från träd, eller ligger kvar på slagfält. Det är en äcklig lukt av förruttnelse över hela den här boken, och den nye kungen på öarna, Emon Crow’s Eye, verkar höra till de obehagligare.
Jag saknar Daenerys, drakdrottningen, och förstås Bran och Jon Snow. Jag är också besviken på att inte få veta mer om sandormarna, alla de där bastardsystrarna som ville hämnas sin fars död. Det var väl ett lovande spår? Istället blev de inlåsta i ett torn. Men de kommer kanske tillbaka i en annan bok?
Det här var en mellanbok, en transportsträcka mot nästa.

Read Full Post »

adlibriskop
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

clashkingEn röd komet brinner på himlen och de olika folken och intrigmakarna tolkar den olika. Blod? Eld? Seger för Lannisters eller vad? Det är mycket blod och eld i den här boken, riket trasas sönder efter kung Roberts död när mer en en tycker sig vara den rättmätige arvtagaren: ”sonen” Joffrey, 13-årig och inbilsk, Roberts bröder Renly och Stannis, och hela gänget runt dem: drottning Censei, Tyrion som lyckas bli kungens hand, eunucken Varys även kallad the Spider som lever och andas hemligheter.
Catelyn Stark stiger fram på sidorna och hon är formidabel. Klok trots att hon sörjer vansinnigt, försöker hon hålla ihop hemmaborgen Winterfell på avstånd samtidigt som hon hjälper sin son Robb i hans militära strategi, tar hand om sin döende far och drömmer om hämnd hämnd hämnd. En annan som växer är lilla Sansa, den snälla och godtrogna som sitter som gisslan, trolovad med Joffrey. Mest spännande är nog Sansas syster Aryas äventyr. Jag älskar detaljerna; hur hon får tre dödsdomar att avkunna, the weasel soup. Jag väntar med spänning på Nymerias återkomst – för det måste väl komma? – och när det ska uppdagas vem Gendry är.
Det är mer magi i den här än i första, ond magi mest.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Och ska bo här några hundra sidor.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

gameJag fick George R R Martins A Game of Thrones av en snäll väninna för en tid sen. Hon har hajpat den något otroligt: Hur bra den är, hur fantastiskt fantasirik, hur den är bättre än Sagan om ringen. Hur man börjar läsa den och sen inte kan sluta, man vill bara vara i den världen och aldrig komma ut. Hur man egentligen behöver ha semester när man läser, för det är så svårt att slita sig. Det är det där sista som gjort mig lite ängslig. Plus att det ju är en serie, så om jag börjar med dessa 800 sidor så är det ändå bara del ett av – jag vet inte hur många.
Så läste jag det här och visade det för henne, och då blev hon tokglad och bubblade över igen, och nu känner jag mig väldigt lockad. Jag vill åt den där känslan av att gå totalt upp i något, att befinna sig i en annan värld så långt från vardagstjafset man kan komma. (Och det är väldigt långt till min semester.) Kort sagt så behöver jag lite verkligt bra fantasy.
Jag tror jag ska prova Martin.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »