Tredje boken om Paddy Meehan, den unga osäkra journalisten, som inte är lika ung och osäker längre utan tvärtom har blivit ett namn. Nio år har gått sen förra boken, och nu är det 90-tal. Paddys gamle vän/älskare/kollega blir mördad och Paddy anar kopplingar till IRA. Samtidigt kommer Callum, barnamördaren från Blodsarv, ut ur fängelset och Paddy slits mellan familjelojaliteten – som säger att hon ska hjälpa till att hålla honom gömd från pressen – och chefredaktörens krav på exklusiva intervjuer.
En av de saker som gör Denise Minas böcker så bra är att de har underdog-perspektivet. Numera är Paddy förvisso en respekterad yrkeskvinna, men hon är också till moderns stora sorg ogift mor, och brottas med krav från den stora katolska familjen som gärna vill lägga sig i. En annan sak är att de är så spännande. En tredje är språket. Mina hör till mina verkliga favoriter.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Denise Mina, Sista andetaget, Skottland, deckare
Sista andetaget – Denise Mina
april 14, 2009 av snowflake
Nu är vi överens i alla fall: Denise Minas böcker är bra!
/ Annika
Annika
*skrattar*
Ja, det är de.
[…] de mest sympatiska deckarkaraktärerna jag känner just nu. Påminner en del om Denise Minas Paddy Meehan, särskilt nu när Ruth också är ensamstående […]