Jag tror att jag kommit på varför alla bokbloggare älskar Vi Läser. Det är för att den är precis som en blogg. Den blandar och ger om samma ämnen, högt och lågt, allvar och trams. Den berättar sånt som vi berättar (att Middlesex ska bli tv av HBO) och skriver om samma författare som vi skriver om: Sofi Oksanen och Alain de Botton. Det handlar om bekräftelse helt enkelt. Och det är inget fel i det. Om 20 år när någon forskar på hur bloggvärlden påverkade journalistiken kommer bokbloggarna att ha satt sitt eget avtryck i just Vi Läser. Därför hoppas jag att den vinner tidskriftspriset.
Jag gillade förresten artikeln om Alain de Botton och hans tankar om varför vi arbetar. Men det här inlägget om samme Alain och hur han förändrade livet för Ceci nést pas un bookblog är ännu starkare.
Och så gillade jag förstås artikeln om Bokprat i byn, att upptäcka nya bokbloggare (trodde jag visste om alla, men nähädå), och så var det bra att Maria fick ge en känga till bloggportalens litteraturkategori som innehåller en massa krafs jag inte vill luras att läsa. Så jag klagar inte på Vi Läser (slå mig inte!) jag tycker bara att den är precis som vi.
UPPDATERING: Via denna fantastiska post om litteraturkritik hamnar jag hos Daniel Åberg som menar att Vi Läser (+ DN Boklördag) är ett svar på bokhora.se. Så jag är inte originell på minsta vis. 🙂 Fast jag tycker ju att bokbloggosfären är mer än bokhora.se, även om de är flaggskeppet och trendskapare.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Vi Läser, bokbloggar, Alain de Botton, Sofi Oksanen, tidskrift
snowflakes in rain 
Varför hittar inte fler bokblogare till den ständigt uppdaterade, kunniga, egensinniga och synnerligen läsvärda
Bernur
??????
undrar jag (som aldrig någonsin träffat Bernur i själva livet).
Tillägg:
omböckersom jag hunnit läsa
är också ett av mina nya bokbloggsfynd
liksom
barn@ungdomsboksbloggen
lena
Kanske för att Bernurs fans inte orkar länka??
Gissar att det är den här du menar:
http://bernur.blogg.se/index.html
Om böcker… är Vixxtoria och henne länkar jag ofta till
http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/
och rätt adress till Annikas blogg
http://barnochungdomsbok.blogspot.com/
(Henne har jag träffat i själva livet. :-))
Japp,
Annika på Bokcafé Pilgatan (och Grubbebiblioteket) har också jag träffat ISL (i själva livet) – men visst kan man rekommendera Annikas blogg ändå. Den är ju så bra! (precis som bloggerskan).
Du och jag har ju också träffats, kul nog, men det visste jag icke när jag började läsa din finfina blogg.
Hermia – yttrerligare en annan bloggarefavorit – tänker jag dyka på när jag kommer till Gävle bibliotek Än så länge är hon bara bekant genom sina intressant formulerade tankar om läsning och litteratur – en inte alls oäven form av bekantskap.
En (1) bloggare har jag faktiskt stämt träff med, vi drack thé tillsammans eftersom vi upptäckte att vi hade samma slags läslust.
Det var ”Thekoppens tankar” och när vi drack thé och pratade litteraturupplevelser var ”Thekoppen” fortfarande en tonårig gymnasist.
Vår oprofesionella bokbloggvärlden är jätterolig, men måtte det också få finnas kvar skickliga bokrecensenter. Jag tycker att ALLA som skriver i DN och väldigt många som recenserar i Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Expressen, Aftonbladet, Borås tidning (och varför inte Västerbottens-Kuriren) skriver initierat och intressant.
Tack för att du skriver de rätta e-adresserna till våra gemensamma favoriter!
Lycka till med DIN spännande blogg!
önskar
Lena (din gamla lärare en gång ….)
Bernur är intressant men jag tyckte det skrevs ganska lite om böcker. Därför åkte länken bort när jag städade. Kanske är det dags att återuppta bekantskapen?
Nu verkar det i alla fall vara mycket litteratur.
Hej!
Kul att du länkat till min blogg! Smickrande! Inspireras av dina intressanta inlägg! 🙂
(Nu har jag ändrat kommentarer-inställningarna, så nu hoppas jag att det fungerar…)
lena
Jamen, det är ju så härligt när man råkar på likasinnade!
Om bokrecensenter… jag är väldigt kluven. Å ena sidan så tycker jag ofta att recensioner i tidningar är så slutna och liksom färdiga, med glansiga hårda väggar där inget ska slippa in. Som kastanjer.
Det jag gillar med bloggarna är att ingenting är färdigt, man kan alltid fortsätta och ställa en fråga eller spinna vidare på nåt bitema. De lever.
För mig är det nog viktigast, tror jag. Samtalet.
Och just nu sitter jag och ska skriva en recension, och den blir på nåt vis mycket tråkigare än om jag hade skrivit den på bloggen, men om jag hade skrivit som jag gör här hade den ju blivit helt svamlig att läsa i tidningen och jag hade framstått som… ja, vad? Pladdrig? Känslosam?
Så: Är det bättre att vara tråkig än känslosam? Det är i alla fall vanligare.
Red Fox
Jag tycker att ditt inlägg var underbart! Det påminner mig om en sak som Maria Küchen sa idag, att folk som trott på Gud i hela sitt liv kunde bli avundsjuka på henne, som haft en så stor genomgripande Gudsupplevelse som vuxen. På samma sätt kan jag bli lite avundsjuk på dig, för jag har ju läst hela mitt liv och inte upptäckt det där stora WOW-et.
Nu ska jag testa om jag kan kommentera…
Takk for at du skrev om dette magasinet – noe slikt har vi ikke i Norge! Derfor har jeg nå begynt å abonnere (prenumerera??) på Vi Läser…
Anita
Vad kul! Men jag gissar att nåt liknande snart dyker upp i Norge också, det verkar ju finnas många bokbloggar och ett levande intresse för läsning hos er.