Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 oktober, 2009

Rubriken sammanfattar min eftermiddag på stadsbiblioteket. Det ordnas en psykiatrivecka i Linköping, och jag passade på att gå och lyssna på författaren Ann Heberlein och Konstfackseleven Anna Odell. Jag upptäckte Ann Heberlein i början av året och läste hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. (Bloggat här, här och här.) Idag läste hon högt ur delar av boken (hon läser mycket bra) och tog upp tankar som jag kände igen och kom ihåg, om Virginia Woolf, Michel Foucalt (vars idéer om galenskap hon dissar totalt) och förstås mest om sina egna erfarenheter. En del saker var förmodligen anpassade efter publiken, som bestod av folk inom vården/forskningen. Plus en massa andra intresserade, det var mer än fullsatt och folk stod och hängde på övre våningen och tittade ner.
Alla dessa människor prövades sedan svårt när Anna Odell skulle på och det blev väldigt försenat för att ingen lyckades få igång hennes film och sen när de fick igång den så lyckades ingen släcka lamporna i taket så det gick inte att titta på filmen i alla fall. Efter 30 minuters tjafs började Anna Odell prata ändå, men hon var såklart väldigt störd av att inte kunna relatera till filmen som vi skulle ha fått se, och det blev virrigt och jobbigt och jag tyckte synd om henne. Jag har redan sett hennes verk Okänd kvinna (bloggat om här) så det var minst synd om mig jämfört med resten av publiken för att arrangörerna var så illa förberedda.
Men alla fick en bok av Åsa Moberg: Vara anhörig, så det tackar jag för.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

temanobelprisLyran undrar idag vem som får Nobelpriset på torsdag. Mina gissningar ser ut så här:
Mircea Cărtărescu — som jag skrivit om här.
Amos Oz — som jag skrivit om här och här.
Min tredje gissning är att det blir nån jag inte läst, kanske inte ens hört namnet på. Troligen en poet, och troligen på ett språk som få svenskar behärskar. Egentligen är det här min starkaste gissning, jag nästan hoppas på det. Le Clezio var det ju många som kände till förut, romanförfattare dessutom, och så kan de väl inte göra två år i rad.

Read Full Post »