Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bloggosfären’

2000 inlägg!

2000

Det här det 2000:e inlägget på denna blogg. Det känns som att jag borde skriva något exceptionellt, något sprudlande intressant, eller åtminstone sätta ihop lite statistik. Men jag nöjer mig med att konstatera att den här bloggen har varit en del av mitt liv sedan sommaren 2008, och den har berikat det.
De första åren var det livat värre, många kommentarer och spännande diskussioner. Jag lärde känna folk. Sen kom Twitter.
Men även om jag numera har flera konton i olika sociala medier som jag försöker underhålla, så är snowflakesinrain något annat. Mitt hem, mitt bibliotek. Jag skriver om de allra flesta böcker jag läser, och det är väldigt roligt att gå tillbaka till gamla inlägg och se: Jaså, jag tyckte så?
Så jag siktar på 1000 inlägg till, minst.

Read Full Post »

Ojdå, en award…

Ingrid har tilldelat mig en blogg-award… Tack! Men hjälp, vad ska jag hitta på nu? (Alla kedjebrev och uppmaningar av olika slag brukar göra ett totalstopp hos mig…)
Detta är reglerna: Kopiera ”awarden” till din blogg. Länka till den person som gav dig ”awarden”. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.- Välj 7 andra bloggare som du skickar ”awarden” vidare till. Länka till deras bloggar. Skriv en kommentar i respektive blogg så att ”awarden” uppmärksammas.

Vad som är intressanta fakta om mig har jag ingen aning om, och de mest intressanta kanske jag inte vill berätta. 🙂 Men jag provar.
1. Jag fick mitt första barn när jag var 19 år och mitt tredje när jag var 25.
2. Jag avskyr gruppaktiviteter och alla typer av ”festligheter” där man bussas iväg på hemliga aktiviteter och inte kan fara hem när man vill.
3. Jag älskar att komma till en ny stad, ju större desto bättre, och gärna ensam. Då känner jag mig totalt fri.
4. Forest Whitaker har hälsat på mig.
5. Jag har en gång fått en erotisk novell publicerad. Under pseudonym. Tyvärr vann jag inte pengarna jag ville åt.
6. Jag har rökt inne i EU-parlamentet i Strasbourg, precis under rökning förbjuden-skylten.
7. Jag har ett svårartat auktoritetsproblem, en del av mig är fortfarande den där tonårstjejen som måste vara tvärtemot och uppkäftig även när hon/jag vet att det är väldigt väldigt korkat.

… och vilka ska då få en award, usch det är ju skitsvårt.
En går till Avantgardet för att hon skrev så fint om Octavia E Butler att jag var tvungen att läsa henne och därmed gjorde en av de Stora Upptäckterna.
En går till Fia Fia is reading för att hon är så härligt nördig med starka anglofila böjelser.
En vill jag ge till Jessica Ord och inga visor, för att hon rev den sista barriären mellan poesin och mig.
En går till Bokoffer bara för att jag gillar att läsa där (och är avundsjuk för att han bor i Berlin).
En vill jag ge till kontaktBoktipset ni na ni na ninanna för att hon såg till att det blev en bloggträff efter Winterson och för intressanta diskussioner.
En går till min lilla lillasyster Tea (19 år) som vågat lämna en pytteliten ort i Norrbotten för det stora äventyret i USA.
En går till min väninna Mia som fick igång mig med bloggandet vilket jag är väldigt tacksam för.
En är postum och går till David Gottlieb vars blogg jag följde med stort intresse och lika stor beundran. Det händer fortfarande att jag besöker den, där finns mycket.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Diskussionen under inlägget om Barbara Voors och Kathy Bates här nedan drog iväg till att bli en diskussion om bokbloggosfären och hur vi bemöter varandra, med mera. Intressanta tankar där, tycker jag.
Och så undrar jag lite över hur ni andra betraktar era och andras bloggar?
Jag ser dem som rum, att jag kommer hem till nån. Och att ni kommer hem till mig här.
Det är därför jag inte gillar RSS-feed, då tappar jag hela hemma hos-känslan.
Jag saknar fortfarande den gamla konferenskänslan, på till exempel 35+, som jag tyckte var en fritidsgård för vuxna där man kunde hänga ett tag när man hade lust. Twitter och Facebook är inte alls samma sak. Men det hör väl åldern till att tycka att det var bättre förr.
———–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

vilaserJag tror att jag kommit på varför alla bokbloggare älskar Vi Läser. Det är för att den är precis som en blogg. Den blandar och ger om samma ämnen, högt och lågt, allvar och trams. Den berättar sånt som vi berättar (att Middlesex ska bli tv av HBO) och skriver om samma författare som vi skriver om: Sofi Oksanen och Alain de Botton. Det handlar om bekräftelse helt enkelt. Och det är inget fel i det. Om 20 år när någon forskar på hur bloggvärlden påverkade journalistiken kommer bokbloggarna att ha satt sitt eget avtryck i just Vi Läser. Därför hoppas jag att den vinner tidskriftspriset.
Jag gillade förresten artikeln om Alain de Botton och hans tankar om varför vi arbetar. Men det här inlägget om samme Alain och hur han förändrade livet för Ceci nést pas un bookblog är ännu starkare.
Och så gillade jag förstås artikeln om Bokprat i byn, att upptäcka nya bokbloggare (trodde jag visste om alla, men nähädå), och så var det bra att Maria fick ge en känga till bloggportalens litteraturkategori som innehåller en massa krafs jag inte vill luras att läsa. Så jag klagar inte på Vi Läser (slå mig inte!) jag tycker bara att den är precis som vi.

UPPDATERING: Via denna fantastiska post om litteraturkritik hamnar jag hos Daniel Åberg som menar att Vi Läser (+ DN Boklördag) är ett svar på bokhora.se. Så jag är inte originell på minsta vis. 🙂 Fast jag tycker ju att bokbloggosfären är mer än bokhora.se, även om de är flaggskeppet och trendskapare.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

hjartaJosh på Enligt min humla uppmanar oss att skriva om Nätvänligheten, till skillnad mot det där hemska farliga näthatet som får folk att stänga sina bloggar. (Med folk menas här kändisar.) Jag blir bara så trött på fördomarna om bloggar, jag känner aldrig igen mig. Men nu ska jag inte gnälla, nu ska jag vara positiv!
Det lilla hörn av bloggosfären där jag oftast rör mig är bland bokbloggarna, där de flesta är samlade på bokbloggar.nu. Mina morgnar ser ut så här: Kaffe, cig, svd.se, dn.se, bokbloggar.nu. På det sista stället hittar jag alltid nåt intressant, nåt jag gillar. Jag kommenterar rätt ofta.
På min egen blogg skriver jag mest om böcker jag läser, läst och tänker läsa. Jag får rätt mycket kommentarer, och inte en enda har varit hatisk. (Jag tror inte att jag heller skrivit nån hatisk kommentar nån gång, men jag har varit elak ett par gånger. Dumt. Jag kan vara elak i vanliga livet också. Ännu dummare.) Ibland är nån av mina kommentatorer arg, men det har jag inget emot. Det är väl underbart att litteraturen kan väcka starka känslor, och det är nästan ännu bättre att man kan diskutera. Jag gillar att diskutera. Jag gillar nätet för att det aldrig tar slut. Det är inte så instängda och färdiga texter som i en tidning (eller på vissa bloggar som inte tillåter kommentarer eller inte svarar på kommentarer).
Jag gillar också nätet för att här finns en enorm kunskap om de ämnen som intresserar mig. Ikväll tog det sju minuter att få svar på en fråga jag tänkt på av och till i flera år. (Av Klotho). Man kan nörda hur mycket man vill – man hittar nästan alltid en likasinnad. (Och ens sambo, barn, irl-vänner slipper bli uttråkade.) Man kan vara med på roliga grejer som Lyrans tematrio och Paperbacklovers Krimalfabet eller låta sig utmanas av folk som Ingrid och Vixxtoria och alla andra. När ett antal bokbloggare var på Joyce Carol Oates i tisdags började En annan sida samla ihop våra inlägg, och tillsammans ger vi en väldigt fyllig bild av hur kvällen var för de som inte var där.
Jaha, nu var det kanske inte såna här haranger Josh ville ha, utan solskenshistorier som framkallar tårar i ögonen. Sorry Josh, jag är inte så sentimental, det här är det närmaste jag kommer.
—-
Tillägg: Och jag kan bara föreställa mig vilka andningshål bloggarna som skrivs av människor som lever med sjukdomar är, som Kidneybönan och David Gottlieb. Vilka nätverk som kan skapas!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »