På Pocketshopen på Stockholms central dagen före julafton hittade jag till min oerhörda glädje och förvåning en bok som blurbades av Ann Patchett (!), Alice Sebold (!) och Barbara Kingsolver (!). En bok av en författare jag aldrig läst, på sin höjd klingar namnet svagt bekant: Karen Joy Fowler. Boken heter We are all completely beside ourselves och jag köpte den förstås på studs, allting annat hade varit brottsligt.
När jag sen slog mig ner med lite ost och vin i väntan på nattåget mot Luleå så upptäckte jag att ingen mindre än Ursula K Le Guin (!) också recenserat denna bok i positiva ordalag. Så vad kunde jag annat göra än falla pladask? För en bok som är den bästa sen Mulvaneys om syskonskap och en familj som faller isär.
Nu är det som så att det som är det allra mest intressanta med denna bok och det som verkligen sätter igång mina tankar och känslor är ett faktum som avslöjas först cirka en fjärdedel in i boken. Och jag vill inte spoila, jag unnar alla läsare att i likhet med mig själv sitta där med gapande mun och hängande haka: Ja-haaa!
Så jag säger inget mer än: Läs. Läs denna bok så vi kan diskutera sen.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Karen Joy Fowler, We are all completely beside ourselves, fynd, nattåg, fantastiska blurbar, syskon, familj som faller isär
Vinterns fynd! We are all completely beside ourselves
december 28, 2014 av snowflake
Har inte Karen Joy Fowler skrivit ”The Jane Austen Book Club”, som senare blivit en film med samma namn?
Jo, det har hon visst gjort. Jag har inte läst den men troligen sett den här och där, därav svag igenkänning på namnet. Har du läst?
Grattis till fyndet! Jag har läst ”We Are All…”! Under de första kapitlen tyckte jag den var konstig och svårläst, men efterhand förstod jag hur mycket huvudpersonen knutit inom sig själv vilket gjort henne lätt distanserad till livet men på gränsen till att spricka, och då kände jag så starkt med henne.
* mini-spoiler*
Mot slutet av boken började jag få ont i hjärtat när jag tänkte på hur stark hennes saknas måste vara/ha varit – en varm mjuk syster som försvann, en hon hållit om varje natt och lekt med varje dag! Därför är det en av årets böcker som stannat hos mig längst.
Ja! Så starkt fysiskt, behovet av att vara tätt tätt intill, röra, plocka, smeka… Jag bär den med mig och höll på att bli knasig av att inte kunna prata om den under julen, eftersom dottern ville läsa den. 😉
Upptäckte nyss att Fowler även rör sig i fantasy och SF-genrerna och finns representerad i James Tiptree-antologier. Har beställt denna https://www.adlibris.com/se/bok/the-james-tiptree-award-anthology-2-9781892391315 och en rad andra böcker i nån sorts anfall nu ikväll. 🙂
Aha, vad kul! Värt att kolla upp. Ser fram emot att höra vad du tycker!