Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2014

hildstewart
Fortsättningen på Mary Stewarts tolkning av Arthursagan, Nicola Griffiths Hild (som jag förstått inte är en science fiction utan baserad på en person som levat, en kvinna som blev ett kristet helgon Hilda), och så ett par Ursula K Le Guin. Jag känner väldigt stort behov av Le Guin just nu. Vet inte varför. Den ena är mycket tunn, den där hon går i Cornwall.
leguin
Inser också att jag har kvar två av förra årets novembertröstböcker olästa: Jo Harjo.

Read Full Post »

hollowhillsMyrddin Emrys a k a Merlin hämtar ett nyfött barn vid juletid. Frukten av Ygraines och Uthers kärleksnatt innan hennes make dog och de gifte sig. Pojken uppfostras först i ett enkelt hem, senare hos en lord, men hela tiden ovetande om vem han egentligen är: Arthur. Kungasonen.

Det är lika charmigt och skimrande magiskt i del två av Stewarts mythistoriska beskrivning av den brittiska medeltiden, med ständiga krig mot saxarna och interna stridigheter småkungarna emellan. Bäst gillar jag när Merlin letar efter det speciella svärdet, och när han lever som eremit i skogen, dit Arthur kommer och hälsar på honom som nioåring. De blir vänner och Merlin fyller honom med sagor och legender. Mod, styrka, och en förmåga att väcka stark lojalitet har han redan, medfött.
Så blir Arthur 14 år och det är dags att dra ut i strid och träffa kungen… Och sen Morgause… som Arthur inte vet att det är hans halvsyster.

Nu får jag lust att läsa Avalons dimmor också, av Marion Zimmer Bradley. Den var en bästsäljare på kanske 1980-talet, den borde gå att hitta på second hand-affärer.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

dystopiasmall
Lyran kör tematrio dystopier och eftersom ett av mina självpåtagna litterära uppdrag här i livet är att missionera om Octavia E Butler tar jag tillfället i akt.

1. The Parable of the Sower av Octavia E Butler. Ett par utdrag ur min recension:
Laurens biologiska mamma var knarkare, och tog en drog som har gjort att Lauren är hyperempatisk. Det betyder att hon känner andra människors smärta. När hon var liten började hon blöda när hon såg någon annan blöda, men det har lugnat sig nu. Hennes elake bror Keith brukade låtsas att han blödde för att ”skoja” med Lauren. Laurens hyperempati gör att hon känner den andres smärta lika starkt när hon slåss. Så det gäller att slå ut sin fiende omedelbart.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst. Science fiction som jag älskar den. Butler skriver på det där sättet som ser så enkelt ut, men som gör att sidorna vibrerar av poesi. Det är så vackert och så ohyggligt. Och så trovärdigt skildrat, om vad som händer med människorna när en civilisation bryter samman. Vad man är beredd att göra för en matbit, eller en trygg sovplats. Men också hopp. Lauren har sin vision om Earthseed, och hon har en förmåga att dra människor till sig.

Hela recensionen kan läsas här.

2. 1984 av George Orwell. Bör läsas om då och då, som ett sätt att kolla verkligheten vi lever i nu och hur nära dikten den är. Bloggat här.

3. Som trea tänkte jag först ta En överlevandes minnen av Doris Lessing som är så bra så bra, men kanske det är roligare att tipsa om en ny bok: When she woke av Hilary Jordan? Inspirerad av klassikern The Scarlet Letter och Tea Party-rörelsen i USA.

Read Full Post »

minahayder
Modernista satsar på nyutgivning av moderna deckareklassiker, och ett fint paket stod utanför dörren häromdagen. Det är Denise Minas genombrottsroman, del ett i Garnet hill-trilogin där Maureen O’Donnell introduceras. En fattig skotska med en hel del gammalt junk som familjebagage. Jag har glömt mycket som vanligt, men minns bilden av när hon sitter och ser blodfläcken efter sin pojkväns pung… fy så hemskt och samtidigt ömt. Det är något så försvarslöst över en pung.
(Pojkvännen blir mördad tidigt i boken så jag avslöjar inget.)
Mo Hayder är en annan favvo, men jag vet inte om jag klarar henne nuförtiden. Även från denna bok minns jag, men det är längre fram i handlingen så jag tänker inte berätta. Andra boken med Jack Caffery, en av dessa sympatiska oluckliga detektiver som jag gillar.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

nursejackieJag har återsett Edie Falco i rollen som nurse Jackie, såg om säsong två och sen säsongerna tre, fyra och fem i rask följd. Underbart!
Nurse Jackie är fantastisk på sitt jobb som traumasjuksköterska på akuten på All Saints Hospital i New York. Kunnig, snabb, handlingskraftig, omtänksam. Alltid på de svagas sida mot folk som försöker jävlas.
Hemma har hon en bra man, Kevin, och två döttrar varav en har mycket oro i sin lilla kroppp. Problemet är att Jackie knarkar. Tablettmissbrukare. Därför (?) har hon ett förhållande med apotekaren på sjukhuset (de har kemi mellan sig, haha. Samma skådis som spelade prästen i Sopranos, redan där, ni vet) och är bästa vän med en av läkarna: O’Hara spelad av Eve Best, och samspelet mellan dem är en fröjd att se. O’Hara är den enda på jobbet som vet att Jackie är gift.

Persongalleriet runtomkring är sköna, nya sköterskan Zoe i pastellfärgade scrubs med små figurer på. bossen Akalitis som dyrkar Michelle Obama, snyggdoktorn Cooper som har tics och två mammor, storvuxne sköterskan Thor som kallas in när det kommer in en galen överdoserare på PCB, ambulansföraren Lenny. Det är ensemblespel av allra högsta klass, och en dialog proppfull av godbitar: Jag skulle vilja ha dem som Jackie-quotes på Twitter (som jag har Buffy-quotes).
zoejackie

I säsong tre är Jackie riktigt vidrig. Hon ljuger och bedrar, förstås, men sättet hon gör det på… plockar upp repliker och småbitar ur andra människors liv och använder dem för att själv svära sig fri. Hon stjäl tabletter från en man som har ett anfall. Hon stjäl och sviker och är fenomenalt självcentrerad och egoistisk på ett sätt som gör att jag får ont i magen, så trovärdigt är det.

I säsong fyra åker Jackie in på rehab och det blir vårdnadsstrid med exmaken. Akalitis mister sin chefstjänst när en ny chef dyker upp, O’Hara blir med barn, Cooper längtar förtvivlat efter ett sammanhang, och Zoe flyttar in hos Jackie. Annorlunda säsong, men bra. Jackie är mycket mer gråtmild och det är ett helt annat spel. Hon är rasande skicklig Edie Falco. Hennes ansikte är öppet, försvarslöst, på ett helt annat sätt än det slutna, kontrollerade hon visat upp i tre säsonger tidigare.

Säsong fem… nja… jag vet inte. Har de bytt manusförfattare? Regissör? Det kommer in stänk av sentimentalitet som jag inte gillar. Jackie är plötsligt mer än villig att diskutera sitt privatliv med alla möjliga. Och O’Hara flyttar hem till England! Djupt saknad. Två nya läkare introduceras, varav en är en hjälte och den andra ett våp. Bara det faktum att jag karakteriserar dem så tydliggör att de är typer, inte komplicerade människor med goda och dåliga sidor som det hittills har varit. Men säsongen är inte slut än så det kanske bättrar sig.

merritt
2013 vann Merritt Wever som spelar Zoey en Emmy som bästa supporting actor. Tacktalet blev rekordkort: Thank you so very much. Um, I gotta go, bye. Känns väldigt Zoeyiskt. 🙂

Read Full Post »

crystalcaveJag har glömt tillräckligt mycket av Kristallgrottan för att det här ska kännas spännande igen, samtidigt som jag fläckvis minns händelser och personer som gamla vänner. Perfekt comfort read, tyckte jag förra gången, och jag tycker likadant nu.
Myrddin Emrys har växt upp som oäkting, hos sin mor och morfar kungen. Vid tolv års ålder finner han en grotta, och träffar Galapas som lever där. Galapas undervisar honom och Myrddin själv får syner i den innersta kristallgrottan.

Myrddin är den som ska komma att kallas Merlin, den store magikern som hjälper Arthur av Pendragon till den brittiska tronen. Men dit är det en bra bit kvar. Först måste Myrddin Emrys ge sig iväg från slottet för att undkomma sin morbror, hämnas sin dödade slav/vän, bli tillfångatagen och sjösjuk, av en slump (?) träffa sin egen far och bli en viktig spelare i det krigiska spelet som böljar fram och åter över lilla och stora Britannien, Wales, och alla städer som har cirka tre namn var beroende på vem som har makten just då.
Och jo, han ska flytta en oflyttbar sten också. Från Irland till det som blir Stonehenge. Helst vill han bo i Galapas gamla grotta, men det var ju det det där med Arthur…
Fantasyklassiker och kanske Sveriges mest stulna bok.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Åhå! Någon pigg person har sett till att Richard Yates (1926–1992) novellsamling Eleven kinds of loneliness nu finns översatta till svenska. Av Kerstin Gustafsson. Therese Eriksson har skrivit i Svenskan. Själv ser jag att jag nästan inte skrivit alls… bara som ett bildtips nästan.
Men nu tipsar jag igen. Väldigt bra noveller.

Read Full Post »

Older Posts »