Det börjar så hemskt med ledsne Elias, som sitter hos rektorn på enskilt samtal. Efteråt ringer han flickvännen Linnéa och bestämmer att de ska träffas. Men istället går Elias in på en av skolans undanskymda toaletter och tar sitt liv.
Jag tycker det är tråkigt att jag aldrig får lära känna Elias, hur var han egentligen? Han följer med mig genom hela boken.
Man ska väl vara både blind och döv för att ha missat grundhandlingen i Cirkeln. DN, DN igen, skärtorsdagsradio och -tv. Ett hem utan böcker, och jag undrar också över detta med recensionsdatum när boken finns att köpa redan?
Så bara helt kort: i en nedlagd bruksort i Bergslagen upptäcker ett gäng tonåringar att något mystiskt händer med dem. Något som har kopplingar till häxerier. Och att ondskan verkar stråla ut från gymnasieskolan.
Det är lätt och roligt att spåra Buffy-referenserna och inspirationen, jag älskar den känslan. Och lite Twin Peaks-vibbar. Men bäst är nog ändå tonträffen i boken. Dialogen! Så otroligt säkert och trovärdigt dessa tonåringars tankar & känslor skildras, tycker i alla fall jag som var 16 för 30 år sen. Och visst känner man igen sig i de olika karaktärerna: Den mobbade Anna-Karin, Den smarta Minoo, Den populära/elaka Ida, Den svartklädda outsidern Linnéa, Den duktiga Rebecka med ätstörningar, Den utlevande Vanessa … Jag förstår varför de reagerar och agerar som de gör. Framför allt förstår jag hämndbegäret hos Anna-Karin, vilken kick hon får av maktkänslan när hon kan… ja, det hon kan.
Sa jag att den är spännande också? Den är spännande! Och även om det ska bli en trilogi så är första delen avslutande i sig själv, alltså inte en massa lösa trådar som hänger och dinglar utan bara en allmän förväntan på att få veta mer nästa gång jag träffar De Utvalda.
Grattis Glory Box/Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Cirkeln, häxor, tonår
Jag är inte blind, men har kisat när jag läst alla recensioner, för att slippa spoilers om handlingen. Trots alla lovord har jag varit litet skeptisk, men när du också hyllar boken blir jag till sist jätteintresserad! Det där med att hitta den rätta tonen är så otroligt viktigt, och om då handlingen också är spännande – wow! Extra bra också att det inte är för många lösa trådar kvar i slutet, fastän det är början på en trilogi. Jag blir så glad när det kommer bra böcker med övernaturlig handling i svenskt landskap, inte bara diskbänksrealism och karriärskryt.
Snygg bild!
Jag förstår precis, man blir ängslig både för att den hajpas och för att man ”känner” en av författarna. Men jag tycker ärligt att den var jättebra! Liten disclaimer bara för att jag inte har något emot att läsa ungdomsböcker, en bra bok är en bra bok enligt mig.
I en av intervjuerna som Sara/Glory Box länkar till pratar de själva om hur Ajvide Lindqvist öppnade dörren för just övernaturligheter i svenska landskap.
Påskkäringen är en present som hängt med några år nu. 🙂
Intressant tips, jag har läst En häxa…
Vad är det?
Håller med. Den övernaturliga biten är bra, men bäst att karaktärerna känns så himla äkta.
Och det är kombon som gör att jag gillar den… bara tonårsrealism hade inte varit lika intressant. Märkligt det där att ”människor sojm avskyr varandra men tvingas samarbeta” ofta är så lyckat. I filmer också.
[…] bara glida över ungdomsböckerna och missade helt att Cirkeln är nominerad! Den har jag minsann läst. Grattis Sara BE! Like this:GillaBli först att gilla denna […]
[…] i mål med ett äkta tillfredsställande bombastiskt slut. MER SPOILER: Jag skrev såhär om Cirkeln och ja, jag blev jätteglad över att få träffa Elias lite […]