Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ungdomsbok’


Det börjar så hemskt med ledsne Elias, som sitter hos rektorn på enskilt samtal. Efteråt ringer han flickvännen Linnéa och bestämmer att de ska träffas. Men istället går Elias in på en av skolans undanskymda toaletter och tar sitt liv.
Jag tycker det är tråkigt att jag aldrig får lära känna Elias, hur var han egentligen? Han följer med mig genom hela boken.

Man ska väl vara både blind och döv för att ha missat grundhandlingen i Cirkeln. DN, DN igen, skärtorsdagsradio och -tv. Ett hem utan böcker, och jag undrar också över detta med recensionsdatum när boken finns att köpa redan?
Så bara helt kort: i en nedlagd bruksort i Bergslagen upptäcker ett gäng tonåringar att något mystiskt händer med dem. Något som har kopplingar till häxerier. Och att ondskan verkar stråla ut från gymnasieskolan.

Det är lätt och roligt att spåra Buffy-referenserna och inspirationen, jag älskar den känslan. Och lite Twin Peaks-vibbar. Men bäst är nog ändå tonträffen i boken. Dialogen! Så otroligt säkert och trovärdigt dessa tonåringars tankar & känslor skildras, tycker i alla fall jag som var 16 för 30 år sen. Och visst känner man igen sig i de olika karaktärerna: Den mobbade Anna-Karin, Den smarta Minoo, Den populära/elaka Ida, Den svartklädda outsidern Linnéa, Den duktiga Rebecka med ätstörningar, Den utlevande Vanessa … Jag förstår varför de reagerar och agerar som de gör. Framför allt förstår jag hämndbegäret hos Anna-Karin, vilken kick hon får av maktkänslan när hon kan… ja, det hon kan.

Sa jag att den är spännande också? Den är spännande! Och även om det ska bli en trilogi så är första delen avslutande i sig själv, alltså inte en massa lösa trådar som hänger och dinglar utan bara en allmän förväntan på att få veta mer nästa gång jag träffar De Utvalda.

Grattis Glory Box/Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »


Det vet jag ju. Och om jag bara inte stått på en flygplats, och om jag bara inte läst tredje stycket av baksidestexten, så hade den här boken inte blivit köpt.

Det är de där orden ”travelling library” och ”mysterious leather-bound book” förstås, så förutsägbar är jag. Jag tror att jag inbillade mig att jag kanske skulle upptäcka en ny Alice Hoffman men se det gjorde jag inte.
Cecelia Ahern skriver en sorts chick lit för ungdomar, med magisk twist. Det är inte dåligt, absolut inte, det är lättsamt och kvickt och ganska insiktsfullt och med en hel del allvar (självmord, depression, svartsjuka). Kanske är det det faktum att Cecelia Ahern är irländska och född 1981 som gör mig benägen att tycka att hon är en efterföljare till Marian Keyes. Jag har läst summa en (1) Keyes, så jag kan inte kalla mig expert precis.
Cecelia Ahern har skrivit en bok som heter PS, I love you, som sålt stort och filmatiserats. Såna fenomen är det ju alltid kul att ha lite koll på, så jag surar inte över att jag läst en Ahern. Jag behöver bara inte läsa nån fler.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »