Det är i början av november
Himlen är grå som järn, bara tyngre
Vinden har gömt sig bland träden
Natten rymmer sitt hjärta
Ett av dagens regn har passerat
förbi vår by
Vi har lagt ner ved i en skrubb
i källaren och nu breder
en främmande doft ut sig
ren och klarare, som stycket
ur Psaltaren jag läste
tidigare den här morgonen
Högt över oss passerade flyttfåglarna
lyckligt ovetandes om att vi finns här
varelser i ett mindre hus
ur Ett torn högre än jag själv
av Kristian Lundberg
Det var Vixxtoria som önskade sig ett smakprov på Kristian Lundbergs poesi. Den här samlingen är från 1996, och då skrev han mer enstaka dikter. De hör ihop och det finns en struktur i samlingen, men de är inte en enda lång dikt som det är i de senare böckerna, från 2000-talet. Jag gillar nog de senare bäst. Skönt, då följer jag med i hans utveckling.
Tack 🙂
Tycker mycket om det!
Speciellt utvald för tidsangivelsens skull. Han nämner ofta månader och veckodagar, tidpunkter. Som att han vill förankra dikterna i tiden. Jag gillar det.
Mhm. Det är fint. Jag gillar också sånt. Och även när platser nämns. (Fast det kan gå till överdrift, det kan det; gränsen är hårfin.)
Jag ska absolut hålla utkik efter Kristian Lundberg. Jag tycker egentligen mycket om att läsa poesi, men det blir aldrig av (de få diktsamlingar som jag har här hemma har jag liksom läst, och på biblioteket blir det sällan av. Men jag köpte (!) två ”nya” för några veckor sedan som jag ska sätta tänderna i!).
Jag är dock riktigt förtjust i att läsa utvalda dikter på folks bloggar. Dikter är så ypperliga för fem minuters paus mitt i jobbet! Skulle du händelsevis vilja citera något mer du gillar nån gång så läser gärna jag alltså 😀
Vixx
Det kommer nog att hända, ja. Ibland är det skönt att låna andras ord. Och ibland vill jag spara på dem, så att jag lätt hittar dem.
”skönt att låna andras ord” är ett bra uttryck. Ibland är det också skönt när andra beskriver saker som man inte riktigt tänkt på att man behövde ha beskrivna. Sätter ord på saker som man erfarit och upplevt, men inte formulerat för sig själv.
Mycket klokt sagt.
(Nu har jag tagit hem två Lundberg från biblioteket)
Enjoy!
Jag tror jag få bära tillbaka både Saarikoski och Heaney till bibblan olästa, för att slippa böter.
[…] i Malmö hamn, och om hans mentalsjuka mor. Kristian Lundberg var ett av höstens poet-fynd här på bloggen. Ett samtal om vampyrer och skräck, där en av de medverkande är en lajvare som svarar på […]
[…] — Alice Hoffman Natt till 29 december: Sylvia Plath 25 januari 1953 Natt till 12 januari: På begäran: Kristian Lundberg (I nån sorts julstädning hittar jag urgamla inlägg som jag aldrig publicerat. Detta är alltså […]
[…] sittning, som i ett rus. Precis som hans poesi, som blev den första jag vågade mig på här och här. Tack Lena! Och allt ska vara kärlek vann Sveriges radios romanpris 2012. Jag lyssnade sen på ett […]