Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 november, 2009

Tematrion handlar om film och jag gör det enkelt för mig genom att fokusera på filmer som är lika bra eller bättre än boken. Alltså där filmen är ett eget verk med konstnärligt värde.

1. Virgin suicides. Sofia Coppolas debutfilm, på Jeffrey Eugenides roman.

2. Harry Potter. JK Rowlings skrev, regissörerna har varit olika.

3. The Hours. Filmen med Nicole Kidman, Julianne Moore och Meryl Streep är fantastisk. Michael Cunningham skrev boken, Virginia Woolf skrev Mrs Dalloway.

———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

kvinnohusetKvinnohuset är något så ovanligt som en kollektivroman. Ett kalejdoskop av människoöden som korsar och berör varandra, och där de gemensamma nämnarna är att de alla är kvinnor och bor i samma hus. Ett särskilt hus för ensamstående självförsörjande kvinnor, med en portvakt till hjälp.

En av kvinnorna i huset, Anna, är gift, men hennes man vill helst bo ensam. Däremot tycker han att det är praktiskt att ha älskarinnan Eva boende i samma hus som Anna (båda vet om varandra). Och så är det Isa, ensam och bitter, hon spår i kort för sin försörjning men hon tror inte på det själv. Hon är bara en bra iakttagerska, och så har hon nytta av den skvallriga Ameli.

Sylvia i huset är hattmodist. Hon har flera älskare, och sätter en ära i att vara den där bussiga flickan, som alltid är på gott humör. Djupt religiösa Vera är förälskad i Sylvia. Och så finns där portvaktens dotter Rosa, trög och klumpig, som går omkring med sin egen hemlighet.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag tycker att det här är så väldigt bra. Det är något med språket förstås, och djupet och nerven, och Isakssons förmåga att sätta ord på mänskliga känslor som gör att man bara flämtar. Replikskiften som är hisnande exakta och borrar sig rätt in i mig. Ulla Isakssons dialoger påminner om Joyce Carol Oates noveller. Och efter att ha läst JCO:s dagbok där hon pratar om hur viktigt det är med komposition så kan jag se hur Isaksson mycket medvetet har mejslat ut sin roman. Den här har hon jobbat hårt med, och lyckats fenomenalt.
Och så slutet! Herregud, vilket slut, det var länge sen jag blev så överraskad.

——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »