Jag= en poesiläsare

Jag har upptäckt att jag gillar poesi. Det känns lite konstigt eftersom jag så länge intalat mig själv hur svårt jag har för poesi, och jag har tyckt att de poeter jag gillat har varit undantagen, men: Nu är det så. Jag gillar poesi. Jag tackar Ord och inga visor för de förlösande orden om att man inte behöver förstå, och även för poesiutmaningen som passar mycket fint in i mitt liv just nu.
Hädanefter ska jag inte hoppa över era inlägg med dikter. Hädanefter ska jag skriva inlägg med dikter (som jag vet att många helst hoppar över, men det kan inte hjälpas).
Igår läste jag Kristian Lundbergs Att kasta sig ned i hjärtat. Det var en enda lång härlig dikt på 48 sidor. Eller så var det många härliga dikter om samma måndag i Malmö i april, när hans son inte kunde sova. Eller så kanske det handlade om hans far, eller om Kristus, eller om hur det är att vara Kristian Lundberg. Jag vet inte. Och jag struntar i att jag inte vet. Jag tyckte om den.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Kristian Lundberg, Att kasta sig ned i hjärtat, måndag, Malmö, poesi