Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2009

Kvinnohuset — Ulla Isaksson (Best of 2009)
1222 över havet — Anne Holt (deckare)
Luba in America — Gilbert Hernandez (graphic novel)
Jeg forbanner tidens elv — Per Petterson (på norska!)
På Uppdrag — Annie Liebowitz (fotobok, delar av)
Iron kissed — Patricia Briggs (urban fantasy)
Svart som natten — Ann Cleeves
Några av Astrid Lindgrens sagor
Ett par tal av Selma Lagerlöf
Vara anhörig till psykiskt sjuka — Åsa Moberg (fackbok)
Vita nätter — Ann Cleeves (deckare)
Shakespeare’s landlord — Charlaine Harris
Book of Ofelia — Gilbert Hernandez (graphic novel)
Ritual — Mo Hayder (deckare)
Hjärtdjur — Herta Müller
Incestens hus — Anaïs Nin
Parable of the Sower — Octavia E Butler (Best of 2009)
Heta källor — Ngaio Marsh (deckare)
En station från Paradiset — Mariette Glodeck
(Piratika — Tanith Lee) orkar inte läsa ut
(Bedragen — Katerina Janouch) påbörjad, orkar troligen inte läsa ut
Of human bondage — W Somerset Maugham (klassiker)
Antikrists mirakler — Selma Lagerlöf

Mother: A demonologhy — Kathy Acker (påbörjad, jag sätter den till näösta år istället)

Inte så kaxigt. Ett par riktiga höjdare, omtumlande underbara, flera mycket bra men också flera likgiltiga. Eller är det jag? Kanske.

Read Full Post »

Filmen om Sylvia Plath är bra. Varför fick den så dålig kritik egentligen? Gwyneth Paltrow gör Sylvia så kraftfull och amerikansk som jag minns henne från dagböckerna. Den är välspelad, gripande, och hon biter Ted i kinden precis som hon ska. Och man får höra rejält med poesi!

The real thing:

—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag tänkte skriva ett hyllningsinlägg till Judi Dench för hennes underbara spel i tv-filmatiseringen av Elizabeth Gaskells Cranford (som jag äntligen kommit mig för att se). När jag googlade efter apelsinätarscenen, hittade jag istället detta:

Det måste betyda att det blir en säsong två?
Så här tyckte jag om boken.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Det tog ett tag innan jag kom in i din bok Antikrists mirakler. Jag vet inte varför det gick trögt. Kanske för att den utspelar sig i Italien och jag vill att du ska berätta om Sverige. Eller om det var för att jag försökte analysera strukturen och budskapet bakom berättelsen istället för att bara läsa. Eller bara för att det var så mycket annat i jul. Men naturligtvis snärtar du till med trollspöt och magin börjar fungera — som alltid.
Nu hoppas jag bara att jag hinner läsa ut den i år.
ps Förlåt för att det är ritat i boken. Det är dumt.

Ord och inga visor läste också i jul.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Julklappsboken — mums

Marshmallowsmuffins, chokladfjärilar, terrin med choklad och pepparmint.
Dubbla kakor med chokladgrädde, chokladcheesecake, kletiga chokladbrownies…
Jag ska göra något ur min julklappsbok till nyår men hur ska jag kunna välja något?
Nötpaj med chokladfyllning, dubbla chokladmuffins med kolasås…
Recepten ser inte så svåra ut heller. Denna julklapp från yngste sonen kommer att bli använd. 🙂

Read Full Post »

… mellan Philip och Mildred i Of Human Bondage.

Det verkar vara mycket lättare att stå ut med Mildred i Bette Davis tappning. Filmen blev hennes genombrott och när hon inte Oscarsnominerades bildades en påtryckargrupp som tyckte att det var skandalöst.
Leslie Howard är lite för vacker för rollen som Philip Carey, tycker jag.

Kim Carnes fick en megahit med Bette Davis Eyes 1981. Bette gillade den också.

Read Full Post »

Mildred i Of Human Bondage: elak, småsint, egoistisk, korkad. Omnämnd här.
Erika i Rosen på Tistelön irriterade mig i februari.

Skillnaden är väl att det är meningen att man ska tycka om Erika.
Och visst har litteraturen jag läst under året befolkats av en hel hög andra otrevliga och jobbiga människor, till exempel här, men det är Mildred och Erika jag minns.

Read Full Post »

Lille Philip blir tidigt föräldralös och får bo hos sin stränge farbror och snälla, men förtryckta, faster. Han har en klumpfot, som gör att han haltar. I det djupt religiösa hemmet upptäcker Philip litteraturen och blir djupt förälskad: Han läser, läser och läser. När Philip så småningom skickas iväg till skolan är de andra pojkarna grymma mot honom, tvingar honom att visa upp foten och härmar hans hälta. Utanförskapet gör honom till en iakttagare. Men han får ett par vänner så småningom, trots sin avighet och kantighet. Och elakhet, om vi ska vara ärliga. Ett par av vänskaperna är mycket passionerade, jag tolkar dem som att Philip är förälskad. (Maugham hade kärleksrelationer med män.)
Han visar sig så småningom vara duktig i skolan, men tar aldrig sin examen utan reser istället till Tyskland och sen till Paris där han studerar till målare. Han lever fattigt; får ett par vänner, dricker absint. I efterskott förstår han att det var hans lyckliga år.
Sen blir det London, och läkarutbildning. Många, alltför många sidor ägnas åt en förnedrande kärlekshistoria med servitrisen Mildred som behandlar honom som skit. Jag blir så trött på förnedringen att jag bläddrar framåt för att se om man aldrig blir av med den där Mildred med sin grönaktiga hud och sina vita läppar nån gång, men det tar tid, oj vad det tar tid. Och när det äntligen tar slut för sista gången är Philip utfattig och måste avsluta sin utbildning. Han driver omkring och sover i parker innan han söker hjälp hos en familj han lärt känna. (George Orwell blurbar Of human bondage, ”The modern writer who has influenced me the most” och jag känner igen beskrivningarna av svälten och kylan från Orwells Down and out in Paris and London.)
Det är fascinerande att tänka på att Maugham skrev den här när han bara var 23 år. Så skarpt iakttagande, analyserande, även av sig själv. Och vilket underbart språk! Det finns passager som är helt fantastiska.
Jag sorterar in den under självbiografiskt, trots att Maugham gjort om stamningen till klumpfot, ändrat namn på skolor och människor, sin egen profession och naturligtvis mörkat sin sexuella läggning.

Read Full Post »

God fortsättning, Ingrid

God fortsättning, Ingrids boktankar.

Read Full Post »

Tack, Vixxtoria!

För det fantastiskt fina paketet som jag ska öppna på tåget. Makalöst bra!
God jul alla, och må ni få sköna lässtunder i helgerna, var ni än är.

Read Full Post »

Jag tar med mig Antikrist mirakler. Den börjar: ”Det var på den tiden Augustus var kejsare i Rom och Herodes var konung i Jerusalem.” Så det passar fint över jul, då jag naturligtvis vill vara med i Ord och inga visors Selma Lagerlöf-utmaning.
Dessutom packar jag W Somerset Maughams Of human bondage, som jag läst kanske 100 sidor i. Så bra! Om lille Philip, vars mamma dör kort efter pappan, och han skickas att bo hos en farbror och faster. Det här är en starkt självbiografisk bok, men Maughams stamning har blivit en klumpfot och en del annat har också ändrats. Men känslorna! Och hur han ser hur han formas, blir cynisk, stöter bort folk… Det är så bra.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

… med tanke på att dottern slösat bort värdefull alfapet-tid på att läsa den.
”Men inte lika bra som Vi måste prata om Kevin”, av samma författare, Lionel Shriver.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »


Patti Smith läser Virginia Woolf. Otroligt. Amazing. Underbart.
Missa inte slutet, när hon står där med sina barn.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

P G Woodhouse var inget fan av W Somerset Maugham. Det får jag veta i en intressant artikel i senaste London Review of Books. Början kan läsas här. Men jag älskar ju Maugham! Och nu känns det mycket, mycket mer lockande att börja på Of human bondage än att läsa klart nån av de tråkiga böcker jag just nu håller på med.
(En av dem handlar om svenskt nutida vardagsliv. Hur tänkte jag där? Jag avskyr svenskt nutida vardagsliv. Det räcker väl med att man måste diska och plocka sockar från golvet själv utan att man ska måsta läsa om det också.)
Filmen vill jag också se. Bette Davis och Leslie Howard.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

ABC
Nej, jag får aldrig veta
vad jag betydde för A.
Om inte B ändå förlät mig till sist.
Varför C låtsades att allt var som det skulle.
Vad D hade för del i att E höll tyst.
Vad F hade väntat sig, om han väntade sig något.
Och varför G låtsades, fast hon visste så väl.
Vad H hade att dölja.
Vad I velat lägga till.
Om det faktum att jag stod bredvid
hade någon som helst betydelse
för J, för K och resten av alfabetet.

Ur Ett kolon, av Wislawa Szymborska
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Older Posts »