Värdshuset Jamaica av Daphne du Maurier

Värdshuset Jamaica handlar om Mary, som blir föräldralös och flyttar hem till sin moster Patience. Året är 1814. Tyvärr är moster gift med en fruktansvärt brutal man, Joss, som äger värdshuset Jamaica dit ingen rättskaffens person beger sig. Oftast är det tyst och dystert, men då och då kommer tjuvar, smugglare och allsköns pack dit för att supa loss. Gradvis börjar Mary förstå vidden av sin morbrors brottslighet och att han även är en vrakplundrare och mördare. Hon dras till morbroderns bror Jem och blir bekant med en udda präst (som också är albino).
Jag gillar det här jättemycket. Om man jämför med Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén som också utspelar sig i ett kustlandskap och har samma smuggel- & mordtema, med ett gäng skurkar och en ung kvinnlig släkting som förfäras, så är det mycket bättre fart på du Mauriers hjältinna. och det faller jag förstås för.