Jag har nyligen läst ut Ediths dagbok av Patricia Highsmith. Den handlar om en kvinna som långsamt glider ut i galenskap. Edith har en oföretagsam son, och när han misslyckas med ett viktigt prov skriver Edith istället i dagboken att han lyckades. Under årens lopp uppfinner hon en helt annan -lyckad – son, med fru, bra jobb och så småningom barn. Allt medan Edith själv harvar på och sköter om sin mans sängliggande farbror och skriver politiska artiklar i en egenägd liten tidning.
Patricia Highsmith skrev själv dagbok hela livet. Som barn fantiserade hon där ihop psykiska problem och mordiska instinkter hos grannarna. Uppväxten beskriver hon som ”little hell”. Highsmith var alkoholiserad och hade svårt att leva i relationer. Hon verkar ha varit en knepig person på många sätt. Hennes debut var Strangers on a train (Truman Capote uppmuntrade henne), och när boken sen blev film av Alfred Hitchcock så fick hon ett stort genombrott. Den handlar om två män som träffas på ett tåg och gör en deal om att begå mord åt varandra.
Jag har läst böckerna om Tom Ripley tidigare. De gjorde mig lite osäker och skuldmedveten, får man heja på en huvudperson som är helt amoralisk? (Detta var på den tiden då jag trodde att man automatiskt måste sympatisera med huvudpersonen.)
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Highsmith, Ediths dagbok, Tom Ripley, Alfred Hitchcock, Truman Capote, psykiska problem, mordisk
Patricia Highsmith var en märklig kvinna
juni 11, 2009 av snowflake
Ta nu inte detta på fel sätt, men jag borde verkligen sluta läsa din blogg 😉 Jag hittar ständigt fler böcker som jag vill läsa. Highsmiths Ripley-böcker har länge legat på listan, och nu blir jag påmind igen. Nåväl – nån gång, men inte nu.
För övrigt är det väl ett tecken på en riktigt bra berättelse när författaren får en att känna tycka om någon som man inte alls sympatiserar med. 🙂
Vixxtoria
Ska du säga?!?
*skrattar*
Jag vill se filmen, Cate Blanchett och Matt Damon är två skådisar jag gillar. På nåt vis har jag svårt att komma mig för med att se filmer, föredrar tv-formatet.
Vi skulle ju kunna ingå en överenskommelse att endast läsa inlägg på varandras bloggar som handlar om böcker vi redan läst? För själva diskussionerna är jag gärna med på 🙂
Jag har bara sett Ripley filmerna (det finns i alla fall två från senare år), och har ingen aning om hur väl de liknar böckerna, men de är båda väldigt bra. Särskilt den med Matt Damon, för jag gillar Jude Law. Och särskilt den andra (Ripley’s Game), för där är John Malkovich med (och han är inte lika trevlig att titta på som Law, men en väldigt duktig skådis). Jag _tror_ att du lugnt kan titta på dem, utan att bli besviken.
(Men Smilla-filmen ska du hålla dig borta från.)
Ripley… urrrr- men jag gillade ändå böckerna. Ediths diary läste jag för ett antal år sedan – mycket skrämmande men väldigt läsvärd. Jag kan gott förstå att Highsmith var en knepig kvinna. Filmen om Ripley har jag inte sett men det kan jag verkligen tänka mig att göra.
Ediths dagbok tvingade min mor som gillar Highsmith på mej med beskrivningen att det var en riktig roman utan mord och sånt. (Jag tror hon är besviken över att jag inte läser deckare).
Vilket väl inte är helt sant. Men jag tyckte den var rätt bra.
Av filmerna föredrar jag den franska Plain Soleil. Inte för att den är bättre direkt utan för att Alain Delon spelar huvudrollen. En film med Alain Delon är genast bättre än en utan.
Vixxtoria
Jag vet inte om jag klarar det. 🙂
Själv föredrar jag Malkovich före Law sju av veckans dagar, även när Malkovich är som slemmigast. och han kan verkligen spela slemmig!
Ingrid
Jo, Ripley *är* obehaglig. Edith är inte lika obehaglig, men den där glidande, krypande känslan är sig rätt lik.
Om Highsmith så tycker jag också att hon påminner lite om Susan Sontag utseendemässigt.
Petter
Skulle det vara nån sorts budskap från din mor, månn tro? 🙂 Ripley-böckerna tycker jag är mer lättillgängliga egentligen. Har kollat imdb, och nu vill jag också se Plain Soleil. Det där smygande obehaget passar nog bra för en fransk film. Det vore intressant att se både den och den amerikanska versionen.
Denne har eg høge forventningar til!
bai
I just detta fall tycker jag nästan att författaren är mer intressant än boken. (Det är sällan det händer.)
I´ve just read ”Ripley under Water” and I absolutely enjoyed it…
Regards; Aquileana 🙂
aquileana
It’s the last book in the series, isn’t it? I don’t think I ever read it. But I will!
🙂
[…] och Med alla medel, två Daphne du Maurier; Värdshuset Jamaica och Inkräktarna, två Patricia Highsmith; En man med många talanger (=första om Ripley) och Främlingar på tåg, två William Faulkner […]
[…] Jag läser den på ett annat sätt nu än vad jag gjorde för 20 år sen, jag behöver inte heja på någon utan kan läsa den mer som en studie. Highsmiths böcker brukar få etiketten ”psykologisk […]
[…] huvudpersoner. Highsmiths bok Strangers on a Train har dessutom filmatiserats (som jag skrivit om här). Highsmiths bok kom ut 1950 och filmatiserades av Alfred Hitchcock 1951. Blakes bok A penknife in […]
[…] som valt ut varsin kandidat. Den enda bok jag känner till lite svagt sen förut är Carol av Patricia Highsmith, som Val McDermid rekommenderar på en underbar skotska. Även Ruth Rendell är med och […]
[…] och vedförråd för flera år framåt. Till Isola får mig att fundera över om vad som hänt om Edith börjat gå istället? ————————— Läs även […]
[…] Highsmith, 1921–1995. Bloggat om här, här och här. Jag tycker ännu bättre om bilden här under, så absolut icke insmickrande. Inte tillstymmelsen […]