Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Patricia Highsmith’

vinterMor-dotterdrama i Västerbottensmiljö, kan det blir mer lockande än så?
Jag drogs som en magnet till denna bok och blir rikligt belönad med snö & björkar, Umeå flygplats, djur som stannar i flykten när helljuset slås på. Ortsnamn som Sävar, Burträsk, Ånäset. Västerbottensostfabriken. Skog och åter skog. Vidderna och det instängda, mörka.

Helene bor med sin make Adam i en västerbottensgård i inlandet. Hennes mor kommer på ett kort besök. Trots Helenes minutiösa förberedelser (hon övar sig i att baka speciella lavendelskorpor i månader och köper nogsamt utvalda böcker att lägga in i gästrummet), blir hon bara mer och mer överspänd och kan inte slappna av. Modern är till synes nöjd och glad, men hennes böjning på halsen är förstås en provokation direkt riktad mot Helene. Att maken och modern kommer överens och verkar ha utbyte av varandra är ett svek.

Lika sparsmakat och omsorgsfullt precist som Helenes tillvaro är Nasehs språk. Vackert. Njutbart. Men också aningen instängt, jag börjar längta efter något vilt, raggigt, fult. Och då kommer det, i en skepnad jag borde ha sett i förväg men inte gjorde. Intressant!

Den sista delen handlar om Nasehs egen skrivprocess. Jag gillar särskilt hennes Maria-tolkningar. Och en sak till: huvudpersonen Helene läser Patricia Highsmiths noveller. Hon tycker att de är skrämmande, och bra. Jag tycker som sagt detsamma.

Negar Nasehs Under all dennna vinter är nominerad till Borås debutantpris och vem som vinner blir klart på torsdag, om jag har förstått saken rätt. Jag hejar på dig, Negar!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

patricia_highsmith
Patricia Highsmith, 1921–1995.
Bloggat om här, här och här.
Jag tycker ännu bättre om bilden här under, så absolut icke insmickrande. Inte tillstymmelsen till något kvinnligt litet försonande leende, det lätta vickandet på huvudet, den uppmuntrande blicken… Nä!
Highsmith_on_After_Dark

Read Full Post »

Reta inte upp en elefant. Misshandla inte din kamel. Sånt kan straffa sig.
I flera av Patricia Highsmiths noveller hejar jag på djuren, som tar ut en gruvlig hämnd på sina plågoandar. Men sen förskjuts perspektivet och det börjar bli riktigt otäckt… Den stympade råttan i Venedig, hamstrarna som förökar sig och förökar sig i familjen Websters trädgård, den hemska historien om den lilla lantbrukarfamiljen… ÅH!
Hon är bra, Highsmith. Hon är ruskigt bra. Och ruskig.

The Animal-Lover’s Book of Beastly Murders är den första av fem novellsamlingar i The Selected Stories of Patricia Highsmith.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

En enkät med drömtema kan jag inte motstå.
Drömrelaterad titel i bokhyllan: Fosfor i Drömlandet av Rikki Ducornet, som jag skrivit om här.
En minnesvärd litterär drömskildring: På andra sidan drömmen av Ursula K LeGuin. Såklart!! Handlar om George Orr som inte vågar somna eftersom hans drömmar förändrar verkligheten. Hans psykiatriker försöker använda detta till att förbättra världen.
En bok som gav mig mardrömmar som barn: Jag minns inga mardrömmar, men däremot att jag var rädd för Tove Janssons Mumin-böcker. De var så sorgliga och hemska.
En bok som ger mig mardrömmar idag: Igen, inga mardömmar, men Patricia Highsmiths djurnoveller var läbbiga. Mycket läbbiga.

Originalenkäten finns på Glory box.

Read Full Post »


Den allra bästa bokhandeln jag varit in i i hela mitt liv: The Strand. Tack Petra för tipset!





En kille som heter Zach och som spelat i ett punkband i Köpenhamn och Stockholm hjälpte mig att leta fram Eleanor Roosevelts självbiografi som jag varit nyfiken på ett bra tag. Dessutom fyndade jag en novellsamling av Patricia Highsmith, en Angela Carter och en Michael Chabon. Väskan är jättebra, rymlig.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Mariella Frostrup på Open book (BBC) har gjort två specialprogram om bortglömda verk som förtjänar att bli lästa igen. Det är tio författare som valt ut varsin kandidat. Den enda bok jag känner till lite svagt sen förut är Carol av Patricia Highsmith, som Val McDermid rekommenderar på en underbar skotska. Även Ruth Rendell är med och rekommenderar en bok. Hon låter väldigt gammal på rösten, Rutan. Men skärpt.
Här kan man gå in och titta på listan och klicka sig vidare för att lyssna på programmen (två stycken). Så är ni som jag och tycker att det är härligt att höra författare med talets gåva beskriva böcker de tycker mycket om, och har två lediga halvtimmar, så är detta inte så dumt.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

highsmithblakeLäste nyligen Mitt mord är ditt av Nicholas Blake. Den handlar om två män som inte känner varandra, men som ingår en mordpakt där de ska mörda åt varandra. Tanken är att de ska ha alibi för respektive mord, som då blir obegripliga för att de saknar motiv. Boken var inte så dum, men inte fantastisk heller.
Mest intressant är Blakes efterord. Där skriver han om hur han i efterhand blivit pinsamt medveten om att den för honom okända författaren Patricia Highsmith redan använt idén och att två av hans huvudpersoner heter samma sak som två av hennes huvudpersoner. Highsmiths bok Strangers on a Train har dessutom filmatiserats (som jag skrivit om här).
Highsmiths bok kom ut 1950 och filmatiserades av Alfred Hitchcock 1951. Blakes bok A penknife in my heart kom ut 1958.
Nicholas Blake bedyrar att han inte hört talas om vare sig boken eller filmen eller Highsmith. Men jag undrar… Jag gissar att Blake kanske själv tror att han kommit på idén alldeles själv, men att han någon gång läst eller hört om Strangers on a train, sen glömt bort det, och sen lurats av sitt eget minne och sin egen hjärna.

daniel_day_lewis3
*** Och här hade jag tänkt sätta punkt för detta inlägg, men när jag kollar upp en grej på wikipedia upptäcker jag att Nicholas Blake är pseudonym för den erkände poeten Cecil Day-Lewis som dessutom är pappa till skådisen Daniel Day-Lewis. Allt hänger ihop, som Olga sa.
—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Jag har läst om den första boken om psykopaten Tom Ripley. Den unge amerikanen Dickie Greenleaf bor i en liten italiensk by/stad, hänger med Marge som är kär i honom och målar talanglösa tavlor. Hans föräldrar vill ha hem honom, och betalar Tom Ripleys resa till Italien i förhoppningen om att Tom ska lyckas övertala Dickie att komma hem. Tom reser dit och gör sig till vän med Dickie och ovän med Marge. Det är en sorts svartsjukedrama, men Tom vill egentligen inte vara ihop med Dickie, han vill hellre leva Dickies liv. Så när Dickie ledsnar på Tom slår Tom ihjäl honom och tar hans plats. De är tillräckligt lika för att det ska fungera, förutom för de som känner Dickie väl förstås. Tom Ripley trasslar in sig i en härva av mord och våld, och måste försöka hålla undan för den italienska polisen och den äldre mr Greenleaf. Och Marge.
Den här boken är skriven på 1950-talet men känns tidlös och den håller fortfarande. Jag läser den på ett annat sätt nu än vad jag gjorde för 20 år sen, jag behöver inte heja på någon utan kan läsa den mer som en studie. Highsmiths böcker brukar få etiketten ”psykologisk thriller”, så även denna.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

fornasaJag är mycket nöjd med min skörd från dagens loppis i Fornåsa: Två W Somerset Maugham; Sammanfattning och Med alla medel, två Daphne du Maurier; Värdshuset Jamaica och Inkräktarna, två Patricia Highsmith; En man med många talanger (=första om Ripley) och Främlingar på tåg, två William Faulkner som jag tänkt prova på att läsa; De obesegrade och Tre rövare, Kerstin Thorvalls Oskuldens död, Rut Hillarps Blodförmörkelse, Dorothy Parkers Levande begråtna, Eric Linklaters Djuphavspirater,två Rudyard Kipling; Då ljuset försvann och Havets hjältar, Dorothy Sayers Lord Peters största affär (som jag letat efter!), George Eliots När slöjan lyftes, James Ellroys En amerikansk myt, Nicholas Blakes Mitt mord är ditt, Rex Stouts Pm för en vd (Nero Wolfe, den fete med orkidéerna), Patricia Moyes Död på dagordningen. Puh!
Jag botaniserade länge och väl, och när jag äntligen var klar förklarade jag för loppisägaren att jag hade tänkt hålla mig under 300 spänn. Han adderade allihop och fick det till 355:-, men när jag började fundera på att plocka bort nån så slog han av på priset till 300. Och glad blev jag!
fornasa1
fornasa2
Imponerande haka på den gode W Somerset, eller hur? Dessutom står det så fint i ett förord att Maugham ska uttalas Måm. Sånt gillar jag. Eric Linklater har ju skrivit min stora favorit Det blåser på månen, det blir intressant att se vad han annars skrivit om. Vet inte riktigt om den här är en vuxen- eller barnbok, vi får se.
fornasa3
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

PathighJag har nyligen läst ut Ediths dagbok av Patricia Highsmith. Den handlar om en kvinna som långsamt glider ut i galenskap. Edith har en oföretagsam son, och när han misslyckas med ett viktigt prov skriver Edith istället i dagboken att han lyckades. Under årens lopp uppfinner hon en helt annan -lyckad – son, med fru, bra jobb och så småningom barn. Allt medan Edith själv harvar på och sköter om sin mans sängliggande farbror och skriver politiska artiklar i en egenägd liten tidning.
Patricia Highsmith skrev själv dagbok hela livet. Som barn fantiserade hon där ihop psykiska problem och mordiska instinkter hos grannarna. Uppväxten beskriver hon som ”little hell”. Highsmith var alkoholiserad och hade svårt att leva i relationer. Hon verkar ha varit en knepig person på många sätt. Hennes debut var Strangers on a train (Truman Capote uppmuntrade henne), och när boken sen blev film av Alfred Hitchcock så fick hon ett stort genombrott. Den handlar om två män som träffas på ett tåg och gör en deal om att begå mord åt varandra.
Jag har läst böckerna om Tom Ripley tidigare. De gjorde mig lite osäker och skuldmedveten, får man heja på en huvudperson som är helt amoralisk? (Detta var på den tiden då jag trodde att man automatiskt måste sympatisera med huvudpersonen.)

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »