Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 juni, 2009

Ett: Jag tål inte hettan. Det känns som att hjärnan kokar, jag blir sur och grinig och går inte att ha bland folk. Dricker massor av vatten plus det vanliga kaffet vilket gör att jag måste springa och kissa hela tiden, så när jag lämnar hemmet måste jag alltid veta var närmsta toa finns, herregud det är som att vara gravid!
Två: Jag är en knäppmagnet. Finns det en människa som lider av förföljelsemani, vanföreställningar eller mytomani inom en tre kilometers radie, så nog fan är det mig de söker sig upp. Och nej, jag är inte intresserad av att din gubbe är mordhotad och jag skiter i vad amerikanska ambassaden i Oslo har berättat för dig och vill inte veta vilken kaféägare som är maffiaboss. Jag vill läsa min bok i lugn och ro, tack!
Tre: Två gånger om har vi varit på Ikea för att köpa ny, välbehövlig bäddmadrass. Båda gångerna är den slut, trots att det står på deras hemsida att den finns i lager. På Ikea går vi förstås runt runt åt fel håll tillsammans med en miljon andra svettiga människor som dessutom släpat dit sina stackars ungar på årets varmaste dag. Ungarna gnäller och grinar och jag vill göra likadant.
Fyra: Jag verkar vara allergisk mot den supergoda nougatsåsen som vi skulle ha till glassen. Läpparna kliar och kliar och snart har jag bitit upp dem till dubbelt storlek.
Fem: … Äh, jag kommer inte på nån femma men det är väldigt synd om mig ändå, bara så att ni vet.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

En annan Willy.

Jag läser lite här och där i Willy Granqvists Samlade skrifter III, Prosa. Han är väl lyriker egentligen, tror jag. I den här boken är det nån sorts blandning av dagbok, brev, lösa utkast. Svår att komma in i, men också svår att låta bli.
Jag tänder lampan i köksfönstret och ser hur den speglar sig i rutan. Det tycker jag är vackert. Sammanhangen är som små barn, man vårdar dem ömt, sköter om dem, vill ansvara för dem. Allt är så tydligt för mig, allt är tydligt, du förstår jag märker att allt hänger samman. Världen är så tydlig. Livet är ett härligt spel. Inte sant. Man bara gapar inför dess förträfflighet. Vi ska väl ha barn. Sa vi inte det, att det börjar bli på tiden nu. Du är ju färdig och allt, lilla doktorn där, musdoktor von Mutta. Skratta snälla, jag skojar ju bara med dig. När vi blir hundra år och har tjugofem barn ska vi ta och läsa lite arkeologi, du.

Read Full Post »