Inledningen i Pansarhjärta är helt underbar. Kaja Solness flyger till Hongkong för att övertala den nerdekade Harry Hole att komma tillbaka till Oslo och jaga en misstänkt seriemördare. Harry har inte bara supit ner sig, han har även börjat med opium och är jagad av Triaden för en skuld. Med lock, pock, hot och känslomässig utpressning får Kaja med sig Harry. Sen tror hon att hon tappat bort honom på Gardemoen, Oslos flygplats, men det är bara tullen som huggit Harry Hole. När polischefen kommer för att möta ser han sin favoritkommissarie böjd över ett bord med en tullares latexklädda hand mellan skinkorna.
”Var det skönt för dig också?”, frågar Harry när han släpps.
När jag läser vidare inser jag att jag måste ha missat en bok, den förra, för nu är Rakel och Oleg borta ur handlingen. Vilket förstås hänger ihop med Harrys extrema självdestruktivitet. Men hjärncellerna finns på plats hur marinerade i Jim Beam och skuldkänslor de än är, och Hole börjar genast se sambanden mellan morden på tre helt olika kvinnor.
Det här är en av de bästa från Nesbø hittills, och det vill inte säga lite. Han har slutat ta livet av varenda kvinna som Harry blir kär i, och det är en stor lättnad. Deckargåtan är bra, som läsare förs jag åt olika håll och precis när jag tror att jag fått skymten av ett mönster så vrider Nesbø på kalejdoskopet en gång till och allting ändras. Jag sväljer (nej, inte bokstavligt!) märkliga tortyrredskap från Kongo som Kung Leopolds äpple, och det faktum att norsk polisbudget tillåter resor till både Asien och Afrika lite på en höft. (Visst måste Nesbø själv vara mycket berest? Flera av hans böcker innehåller ju resor tvärs över jordklotet.) Dessutom blir jag väldigt förtjust i karaktären Katrine Bratt som är nån sorts datorgeni som sitter inne på mentalsjukhus. Hon kanske introducerades i Snömannen?
I konceptet alkoholiserad ensamvarg till mordutredare ingår som alla trogna deckarläsare vet en rejäl portion skam, skuld och dåligt samvete. Eftersom Harry inte har några barn så är det i relationen till sin döende far och utvecklingsstörda syster han får älta sina mänskliga tillkortakommanden. Och det är trovärdigt här också. Rädslan, tystnaden. Det alkoholister gör är ju att fly, och Harry är inget undantag.
Men även om Harry Hole är en djupt misslyckad människa, så är han en väldigt bra polis. Och det här är en väldigt spännande bok. Tack Piratförlaget för recex.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Harry Hole, Jo Nesbø, Pansarhjärta, alkoholiserad kriminalkommissarie, deckare, norskt
Jo Nesbo — Pansarhjärta
maj 19, 2010 av snowflake
jag håller på att läsa min. Får nästan lite lammen tystnar vibbar.. av brottet alltså.
Andra gången på bara några dagar som nån nämner När lammen tystnar. 😉 Har bara sett filmen, men jag förstår nog ändå.
Det är märkligt hur Nesbø kan komma undan med så extrema mord/mordvapen/intriger, oftast när nån försöker sig på liknande blir jag bara urtrött och tycker det är så sökt. Men för Nesbø funkar det. Även om jag hade lite problem med Leopolds hjärta, först.
Har nosat på Nesbø, men aldrig läst – nu får jag ytterligare en anledning att faktiskt göra det. Ser att fler av honom finns via elib.
Han ska läsas i ordning. De första två är… hm, vad ska jag säga utan att avslöja… bara att jag har ett par invändningar kanske.
Lyftet kommer enligt mig i trean, Rödhake, och sen finns det ett tema som följer med från trean och några böcker framåt. Så dte är kanske framför allt 3–6 som måste läsas i ordning, när jag tänker efter.
Mycket intressant att läsa här precis efter att jag läst recensionen hos Svenskan (http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/kriminellt-usel-kriminalroman-av-nesbo_4735757.svd) där boken verkligen sågas.
Jag har lite svårt för ett så väldigt starkt uttryck som ”totalt förljugen”, framförallt eftersom jag inte alltid tycker att det är relevant om det är realistiskt eller inte. Även om det förstås kan vara det. Men jag trodde ändå att det måste vara en ganska dålig bok för att få en sådan recension. Nu vill jag läsa bara för att se var jag hamnar på denna enorma skala av omdömen som ni skapat!
Lite kul också att recensenten dessutom sågar musikanspelningarna som vi nyligen diskuterat och gillat. Vad tycker du?
Freja!
NRK skriver om Nesbö-slakt i Sverige, men jag tycker de drar för stora växlar på Svenskans recce. http://nrk.no/kultur_og_underholdning/1.7130835
Nu när jag läser Svenskan lite snabbt. Nej, jag håller inte med. Jag minns däremot att jag hade de där problemen med ”trovärdigheten” redan i bok ett och två, att det kändes så långt från traditionell svensk/norsk/skandinavisk deckartradition, men när jag väl köpt det så har jag liksom köpt det.
Och för mig är en deckare UNDERHÅLLNING först och främst. Jag skiter i samhällskritik, det får finnas som ett bispår om det är absolut tvunget, men helst inte då det gärna blir programmatiskt och stoppar upp. Nesbö stoppar aldrig upp.
Musikreferenserna gillar jag, i den mån jag förstår dem. och när jag inte förstår dem spelar det ingen roll för mig. 🙂
Jag som har ett lite ambivalent förhållande till deckare/spänningsromaner måste erkänna att jag älskar Jo Nesbo, han är i min värld fantastisk. Hans bästa är Snömannen, men nu blir jag sugen och läsa den här, men avhåller mig just nu från att läsa deckare eftersom jag blir så fast i dom, och kan inte sluta vilja läsa och det är svårt med sonens rutiner 🙂
Jag måste läsa Snömannen, det känns fel att ha ett glapp där. Han var noga med att inte berätta så mycket om vad som hände i den, även om vissa saker framgick. Inte namnet på Snömannen, dock.
Hejsan!
Jag har läst alla böcker om Harry Hole skrivna Jo Nesbö.
Jag är helt begestrigad, jag älskar dessa böcker och väntar med stor spänning på efterföljande bok av Pansarhjärta
Någon hade skrivit om alla hemskheter i sista boken, men kära nån, det är ju det vi vill läsa om, Harrys otroliga hemskheter, jättebra….
Jag älskar dig dig Jo Nesbö som författare, fortsätt så här.
Hoppas Harry får Rakel.
MVH/Annette
Hej Anette, du låter som ett riktigt fan. 🙂
Jag tror tyvärr inte det blir någon lycklig kärlek för Harry Hole, han klarar inte av det. De två första kvinnorna han förälskade sig i dog ju, alltså i de första två böckerna. Där var jag på vippen att sluta läsa Nesbø, men sen började han ju variera konceptet lite bättre.
bra böcker tycker jag – även den sista. Kan väl tycka att reserchen inte alltid känns helt 100 men vilka andra levande skandinaver är i närheten.
här är iofs ett bra exempel på reserch från N:
http://www.boorstantiques.com/items.php
leopolds apple!! sålt till norge
Hej greyling!
Så underbart passande att det är sålt till Norge! Vem, vem, undrar man ju. Är det Jo Nesbø själv, tro?