Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 maj, 2010

Till Patti Smith på Kulturhuset nästa vecka. Jag kan inte gå, men försöker komma över min bitterhet genom att minnas konserten från sommaren 2008 och allt jag tänkte på när jag läste Just kids. Och så hoppas jag på att få läsa många bloggposter om det sen. Skriv! (Ni får gärna lägga in länkar här.)
Uppdatering: Det blev inställt. Mycket tråkigt.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Inledningen i Pansarhjärta är helt underbar. Kaja Solness flyger till Hongkong för att övertala den nerdekade Harry Hole att komma tillbaka till Oslo och jaga en misstänkt seriemördare. Harry har inte bara supit ner sig, han har även börjat med opium och är jagad av Triaden för en skuld. Med lock, pock, hot och känslomässig utpressning får Kaja med sig Harry. Sen tror hon att hon tappat bort honom på Gardemoen, Oslos flygplats, men det är bara tullen som huggit Harry Hole. När polischefen kommer för att möta ser han sin favoritkommissarie böjd över ett bord med en tullares latexklädda hand mellan skinkorna.
”Var det skönt för dig också?”, frågar Harry när han släpps.
När jag läser vidare inser jag att jag måste ha missat en bok, den förra, för nu är Rakel och Oleg borta ur handlingen. Vilket förstås hänger ihop med Harrys extrema självdestruktivitet. Men hjärncellerna finns på plats hur marinerade i Jim Beam och skuldkänslor de än är, och Hole börjar genast se sambanden mellan morden på tre helt olika kvinnor.
Det här är en av de bästa från Nesbø hittills, och det vill inte säga lite. Han har slutat ta livet av varenda kvinna som Harry blir kär i, och det är en stor lättnad. Deckargåtan är bra, som läsare förs jag åt olika håll och precis när jag tror att jag fått skymten av ett mönster så vrider Nesbø på kalejdoskopet en gång till och allting ändras. Jag sväljer (nej, inte bokstavligt!) märkliga tortyrredskap från Kongo som Kung Leopolds äpple, och det faktum att norsk polisbudget tillåter resor till både Asien och Afrika lite på en höft. (Visst måste Nesbø själv vara mycket berest? Flera av hans böcker innehåller ju resor tvärs över jordklotet.) Dessutom blir jag väldigt förtjust i karaktären Katrine Bratt som är nån sorts datorgeni som sitter inne på mentalsjukhus. Hon kanske introducerades i Snömannen?
I konceptet alkoholiserad ensamvarg till mordutredare ingår som alla trogna deckarläsare vet en rejäl portion skam, skuld och dåligt samvete. Eftersom Harry inte har några barn så är det i relationen till sin döende far och utvecklingsstörda syster han får älta sina mänskliga tillkortakommanden. Och det är trovärdigt här också. Rädslan, tystnaden. Det alkoholister gör är ju att fly, och Harry är inget undantag.
Men även om Harry Hole är en djupt misslyckad människa, så är han en väldigt bra polis. Och det här är en väldigt spännande bok. Tack Piratförlaget för recex.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »