Det är många som vill dra nytta av det ständigt pågående samtalet och tipsandet inom bloggosfären. Och även kulturen har smarta reklambyråer, med fejkbloggen Black Ascot som ett lysande exempel.
Och visst är det kul med recensionsböcker, och visst är det sympatiskt med nya boksajter bara de inte tar över den här härligt spretiga röran, men det gäller att att vara medveten om att vi ingår i en potentiell marknadsföringskanal nu så att vi själva kan bestämma om vi har lust eller inte.
Därför är det oerhört intressant det som Boktipset – ni na ni na ni nanna… nu diskuterar med förläggaren Svante Weyler här och här.
—————
Läs även andra bloggares åsikter om Svante Weyler, marknadsföring, Boktipset ni na ni na ni nanna, bookcrossing
Går vi i förlagens ledband?
juni 17, 2009 av snowflake
Ja, intressant! Marknadsföringen från förlagen har helt klart ökat den senaste tiden med mejl och annat. Kul att fler få chansen att få rec ex och inte bara de större bokbloggarna. Man ska absolut ta emot recensionsböcker om man har lust, men jag kommer alltid att skriva precis vad jag tycker om dem som jag har läst. Så det så. 😉
Bokmoster
Det gäller att behålla sin integritet ja, och jag är helt lugn för att du gör det.
Och jag tycker också att det är kul att se recensioner i en annan stil, mer personliga och av delvis andra böcker, här i bloggosfären jämfört med papperstidningarna. Fast jag märker också att de ibland blir lite stramare, att skribenten känner lite av tyngden \”Nu ska jag skriva en riktig recension\”. Men så är det ju i början. Sen blir man mer avspänd.
Jag får inga rec-böcker direkt till bloggen, så mig kan man avfärda som avundsjuk om man vill. 🙂 (Eller inte, jag känner mig lätt lässtressad just nu…)
Lilsom i alla lägen gäller det att ha huvudet på skaft och moralen (hyfsat) intakt. Jag har både bett om och blivit erbjuden recex. Jag är iofs inte så snabb att tacka ja till erbjudanden, utan vill då gärna kolla läget i bloggosfären först.
Lyran
Hur menar du, kolla läget?
Även om vi är glada amatörer som möjligen får ett recensionsexemplar (fast det har aldrig hänt mig och lär väl inte göra det heller) ska man vara medveten om att en del av bloggarna i den spretiga röran på bokbloggar.nu är skapade i rent kommersiellt syfte. Författarbloggarna är ju mer eller mindre tydligt ute efter att sälja böcker, många av dem har säkert haft en reklambyrå till hjälp för att utforming och idéer, som förläggaren Weyler med hans böcker lämnade på parkbänkar. Upphittare uppmanas gå till bloggen och skriva vad de tycker om boken… och glad upphittare lär ju inte skriva något negativt. Jag tyckte det var gulligt och trevligt som marknadsstrategi, tills jag insåg att det låg en reklambyrå bakom.
kontakt
Nu känner jag mig väldigt naiv, jag har inte fattat vilka som är kommersiella.
I och för sigSjälvklart unnar jag författare att sälja, men jag tror också att flera är genuint intresserade av läsarkontakter och att mera kravlöst bara bubbla på.Och jag förstår precis dina känslor inför böcker på parkbänkar, och att sen känna sig lurad. Det är skitbra att du pratar med Weyler! Det är ju så nätet fungerar när det är som bäst: Direkt kommunikation.
Ni andra som eventuellt läser detta: Gå till kontakts blogg och läs dialogen!
Vill man kan man ju säga att alla bloggar som har annonser och köplänkar är kommersiella – det har jag själv haft, men det var inte därför jag skapade först Bokringen (för mååånga år sedan) och sedan min blogg. Sedan om alla är _skapade_ i kommersiellt syfte är ju inte lika lätt att avgöra. Blir en blogg för blajjig med \”kom o köp\” kommer jag sällan tillbaka, medan andra kanske inte störs lika mycket av det.
Bokmoster
Om nån tjänar en slant på annonser på sin blogg är det bara kul för dem, tycker jag. Ibland kan man bli lite präktig som \”kulturell\”, allt ska vara ideellt och ingen ska tjäna pengar för det är fult.
Men gränsen kan vara hårfin ibland, visst är det så.
Absolut, så tycker jag också. Men jag orkar inte själv hålla på det längre, det ger för lite och tar för mycket tid, i a f för mig. Så jag nöjer mig med en o annan gratisbok i bland. 😉
Den bästa marknadsföringen är den som inte ser ut som marknadsföring… det är väl blandningen som är svår, när man inte ser vad som är vad. Bodil Malmstens blogg är så gräsligt designad, den grälla reklamen för böckerna stör mig – men samtidigt är det tydligt vad som har vilken avsändare. Bodil står för filosofiska små inlägg, förlaget för reklamen. Hon har inte bloggen för att interagera med folk, faktiskt kan man inte ens kommentera på den.
På http://svanteweyler.wordpress.com/ blandas personliga inlägg med så mycket prat som möjligt om det egna förlagets böcker. Jag betvivlar att bloggen skulle finnas om det inte var för marknadsföringens skull. Jag förmodar att det var reklambyrån som startade den åt honom. Jag säger inte att det är fel, bara att man ska vara medveten om vad den är… i framtiden kommer jag att tänka två gånger innan jag länkar till kommersiella bloggar. Fast då gäller det ju att man vet vad som är vad, antar att Black Ascot lurade alla.
Snart kommer reklambyråerna att råda sina kommersiella bloggare att lägga upp riktiga bloggrullar, med länkar till Bokhora och allt som man ska ha med… inte bara till det egna förlaget.
Jag skulle vilja (och kunna) säga en hel del om det här, men nu är min lunchrast nästan slut. Men vad gäller Malmstens blogg så är ju reklamen där för hennes egna böcker. Det kan man väl ändå inte förtycka?
… och ett tillägg. Då är det värre på min blogg (ni behöver inte gå dit och titta; det här är inte den sortens inlägg), där det görs reklam för kondomer och medicin mot ändtarmsbesvär titt som tätt. Det har inget som helst med mina inlägg att göra (även om jag ibland sitter och tittar på det där och försöker fundera ut något fyndigt att skriva om det hela).
Jag (som tog studenten 1968… ) är inte en vän av alla dessa knep och tricks som förlagen använder sig av för att sälja. (och jag är inte tillräckligt insatt för att inse hur mycket som är ”äkta vara” och hur mycket som är ”försäljningssajter”. Vissa bloggar är dock väldigt uppenbart ”kommers” för hela slanten- det ser då t o m jag.
Jag gillar att läsa om ”udda böcker”… böcker som inte figurerar på några bestsellerlistor… och roligt är det också att läsa om ”gamla och bortglömda författare”- nu ska jag gå in på sajterna du hänvisade till Snowflake- och så ska jag beställa (från Adlibris) Antonio Gramscis ”Brev från fängelset” som Butter tar ordet skrev om på sin fina blogg!
@ Bokmoster
Gratis är gott. 🙂
@kontakt
Vad smart du är! Naturligtvis kommer de att börja med bloggrulle!
Om Svante Weylers blogg/reklamkanal så minns jag att jag var in dit och läste ett inlägg om Flashback där han koketterade med att inte veta vad det var, och då blir jag så trött. Det blir så genomskinligt att han inte alls är intresserad av att undersöka bloggosfären men nån har sagt åt honom att man måste finnas på nätet.
@ Vixxtoria
Vad är grejen med ändtarmsbesvär egentligen? Varför är sån reklam plötsligt överallt? Är det egentligen förtäckt reklam för Roches Våtmarker? / Konspirationsteoretikern 🙂
@ Ingrid
Jag gillar också att läsa om de gamla och udda. Att bli påmind, att hitta dolda skatter. Blogginlägg och diskussioner som grottar ner sig, skänker nya insikter, när man har perspektiv både framåt och bakåt.
Tycker vi bjussar på länk till Butters Gramsci här också :-): http://buttertarordet.blogspot.com/2009/06/sommarlasning.html
Reklamen på Malmstens blogg ogillar jag enbart för att den är gräll, rent språkligt, och en sådan oerhört kontrast till websajtens innehåll – den är visuellt störande. Nej det är förstås inget fel i att skapa en websajt som folk besöker för innehållets skull, så att de exponeras för den reklam som är sajtens egentliga syfte – men det är inte det jag tänker på när jag hör ordet ”bloggosfär”. Men det är en del av bloggosfären, absolut.
Vixxtoria, jag tror inte din blogg är skapad främst för att någon ska exponeras för reklamen där (som har jag aldrig sett, tack vare adblockplus). Vissa bokbloggar har uppenbart detta syfte, jag tror inte Bodil skulle blogga annars. Hon placerar sitt skrivande på ställen där det lönar sig, hon vill ju få in pengar hon som alla andra. En i och för sig helt schysst deal.
Andra bloggar har reklamen i själva blogginläggen, mer eller mindre tydligt, men är ändå uppenbarligen skapade i syfte att göra reklam för något specifikt. Dem ogillar jag rent ideologiskt, för de försöker luras genom reklam som inte ser ut som reklam. I ytterligare andra är syftena säkert blandade… det är där det blir komplicerat, och konceptuellt riktigt riktigt intressant.
Jag menar att jag mycket aktivt — väntar *fniss* Om jag får ett mail (vilket jag fått från en del reklambyråer och en del förlag) så väntar jag lite för att se om fler/många har fått samma. För alltid är det ngn som tar upp det i sin blogg. Verkar det då ändå seriöst tackar jag ja, annars avböjer jag.
Jag är bara intresserad av att läsa det jag har lust med och vill förlagen ge mig sådana böcker tackar jag ja. Dock ska erkännas att jag inte noga redovisar om en bok är lånad, köpt eller fådd när jag recenserar den. vilket man borde om man ska hårddra det hela.
Under mina år på nätet har jag konsekvent tackat nej till pengar. Jag har haft stora hemsidor med miljoner besökare, men då velat ha mitt skapande som en hobby. När det gäller min blogg är jag inte lika strikt. Jag skulle kunna tänka mig att ha relevant reklam om den är smakfull och verkligen ger lite inkomst. Dessutom måste jag kunna stå för den och det är väl där det oftast stupar för min del.
Så himla okunnig jag måtte vara, jag har inte besökt Malmstens blogg. Och jag vet inte vad vare sig Flashback eller Black Ascot är. Upplys mig, tack – jag är för sjuk att orka googla.
Kontakt: Tror du inte att Bodil skulle blogga annars? Där håller jag inte med. En del av det är förstås att hålla någon slags kontakt med sina läsare, hålla intresse uppe och så vidare, men jag tycker mycket om hennes blogg (finistere.se heter den Lyran, kolla in den!). Formatet passar hennes texter väldigt bra. Hon uppdaterar också så ofta (flera inlägg per dag, vanligen) att det är svårt att tro att hon inte gillar detta sätt att uttrycka sig. Att kommentarsfunktionen är avstängd har jag faktiskt ganska stor förståelse för, därför att jag misstänker att hon annars skulle drunkna i läsarkommentarer. Samtidigt är det ett litet konstigt sätt att inte vilja se hur inläggen bemöts, där håller jag med, men balansgången för kända människor är ganska svår här.
Kontakt och Ingrid: Jag tycker inte om att bli lurad som bloggläsare, filmtittare, tidningsläsare… eller konsument över huvud taget. Det är väl det här det handlar om. Så länge vi begriper att (i det här fallet ) bookcrossingen är en del av en reklamkampanj, så är det ett ganska gulligt och oförargligt sätt att använda bookcrossingidén för att sprida nya böcker och göra reklam för den. Men om vi inte begriper saken eller om det känns som om en ideell idé utnyttjas av kommersiella företag (och här luktar det väl lite så?), då är det inte så okej längre.
Snowflake: Jag gillar också blandningen av gammalt och nytt, litteratur för ung och gammal, fakta och fiktion, filmtips och antikvariat. Allt som går att läsa och är bra, helt enkelt. Det är faktiskt väldigt sorgligt att så mycket av det som skrivs (inte bara på tidningarnas recensionssidor, utan också på bokbloggarna) handlar om samma, nya böcker. I bästa fall kommer en film av någon klassiker som därmed blir tillbörligt uppmärksammad. Men det finns så mycket att upptäcka där ute, som är bra, men gårdagens nyheter liksom. Hur ska man förstå att det är läsvärt om inte andra bokbloggare bluddrar om det?
Lyran: Flashback är ett skvallerforum där högt och lågt blandat. Det finns riktigt hyfsade intellektuella (hrm) debatter i vetenskapsforum, och sanslösa skvallertrådar där man får veta alla rykten som någonsin florerat om en C-kändis på ICA i Västerås. Du kan kolla här: https://www.flashback.info/
Allihop: För övrigt är jag en under-cover agent för just ändtarmsreklam. Om ni läser mina blogginlägg baklänges (särskilt de långa), så blir ni omedvetet påverkade, och kommer så fort ni vaknar i morgon bitti rusa till apoteket och hamstra för att klara er över midsommarhelgen. 😉
Lyran
Jag blir lite nyfiken på vilket skapande du sysslat med som haft miljoner besökare, du måste ha varit duktig på det. 🙂 Hade jag haft nån sån talang hade jag sett till att göra pengar på det, och startat en fond för barn och (förhoppningsvis) barnbarns utbildning eller nåt. Tyvärr har jag ingen skapande talanger… 😉
Black Ascot är länkad till här uppe, det var en blogg som skrevs av en reklambyrå utifrån en operakaraktär.
Vixxtoria
Jag har märkt att jag dragits med i det där nya, nyaste i min läsning, känt suget. Men sen blir jag lite trött på det. Jag föredrar egentligen att blanda.
Tillägg om bokhora:
Jag tycker att de gör det bra. Det behövs en sån där stor sajt som fungerar som nyhetskanal. Anledningen att jag inte länkar till den är att man hittar den så lätt ändå, via bokbloggar.nu.
Hehe, jag var rätt duktig, men ville inte ägna livet åt dataspel. Jag skapade delar till The Sims som ju varit/är omåttligt populärt. Har fortfarande ett par av sidorna on-line på http://www.lyran.net
Lyran
Aha, det känner ju till och med jag till som bara spelar gammeldags spel som Alfapet och Mah jong och sånt. Kul! Jag ska börja skryta med att jag är bekant med dig för att få lite kredd hos den yngre generationen. 🙂
Kära vänner som deltar i det här samtalet. Vill bara säga att ni ska misstänka allt som kommer från en förläggare för att vara ett slags reklam. Det motsvarar det uppdrag han/hon fått från författaren: gå ut och sälj min bok. Förläggare som inte vill sälja böcker är såna som bara vill vara fina. Riktigt fina förläggare är såna som finner läsare. Sen återstår frågan om sättet förläggaren talar om böcker på. Juli Zeh på bänkarna var ett sätt att väcka uppmärksamhet för ett fruktansvärt smart författarskap som det är ruggigt svårt att finna läsare till – då tyckte jag att det var OK att bullra på lite annorlunda sätt, och sen kollar jag in reaktionerna. jag lovar att jag bara upprepar sånt som funkar, inte det som har motsett verkan.
Svante W
Hej Svante W
Jag tror nog att vi alla vet att förläggarnas jobb är att sälja böcker. Sen kan man ha olika åsikter om på vilket sätt det görs, och hur öppen man ska vara. Bara denna lilla samling människor har ju olika åsikter, som du ser.
Jag hoppas att du kommer att trivas i bloggosfären, och att du upptäcker hur roligt det är att kommunikationen går åt båda hållen, och på slingriga spår. Ovant och skrämmande för en som är van att tala till istället för med, men väldigt givande! Även om det nu skulle vara en reklambyrå som övertalat dig. 🙂
Har läst inläggen ovan och funderat lite, på vilken roll bloggarna själva har. Till viss del handlar det väl om att gå i förlagens ledband, men om man tar emot böcker från ett förlag som ett led i att recensera så får man inte glömma bort att man har ett ansvar gentemot både författare och läsare. Kritik är ju en form av konsumentupplysning. Att läsa en bok för att sen ge kritik är delvis en annan typ av läsning än lustläsning. Jag använder mig av kritikers åsikter både när det gäller böcker, filmer och teater. Ibland tvärtemot vad kritikern tycker eftersom jag oftast vet på ett ungefär om jag har samma åsikt som de återkommande kritikernamnen. Att sen kritiker är svårare att tillfredsställa är ett välkänt faktum. 🙂 Under den tid som jag själv skrev kritik (på amatörnivå med professionell inställning) så märkte jag att jag började ställa högre och högre krav på de böcker och författare jag läste, eftersom det blev så mycket läsande så tröttnade jag betydligt snabbare på klichéer än om jag hade nöjesläst med oregelbunden intervall.
Sen så är det väl självklart att man talar om på bloggen om man fått boken från ett förlag. Om det är så att man driver sin blogg för ett kommersiellt budskap, t ex sälja sina eller andras böcker bör det också framgå. Sen är det inget som hindrar att de bloggarna är precis lika intressanta som hobbybloggare med t ex ett läsbehov som man vill dela med sig av och diskutera kring.
Jag tror att jag måste granska mig själv kritiskt nu.
Klotho skriver: ”Sen så är det väl självklart att man talar om på bloggen om man fått boken från ett förlag. ”
Det har jag inte gjort. Dels för att jag inte fått böckerna direkt personligt till mig, dels för att jag vill hålla isär yrkes- och privatliv, dels för att de oftast är ”gamla”, dvs recensionsdatum har varit för en tid, kanske ett år, sen.
Jag vet inte om jag håller med dig, klotho, men det är värt att fundera på. (Ofta när man ser andra böcker recenseras på dagen eller samma vecka, så vet man ju automatiskt att det är rec-ex.)
Tilläggas kan att de gånger jag fått betalt för att recensera en bok så har jag inte publicerat här, bara hos uppdragsgivaren.
Jag kanske ska förtydliga mig lite, jag syftar lite på det om att gå i förlagens ledband. Om det man skriver om i en blogg är böcker som man fått tillsänd till sig i egenskap av att man är en intressant bloggare (och ur förlagets synvinkel en bra kanal ut till andra läsare) så är det rätt intressant för läsaren att få reda på det, genom att nämna att det är ett recensionsex man fått. I viss mån har man ju gått med på ett åtagande, man har fått en bok i syfte att skriva om den offentligt (om det sen är positivit eller negativt hör inte hit). Skriver man inte om boken så får man troligtvis inga fler böcker eftersom det trots handlar om att skapa intresse för en produkt.
När jag läser en tidning så vet jag att de använder sig av recensionsex, läser jag t ex bokhora nuförtiden så räknar jag med att det mesta de skriver om är böcker de fått från förlagen (framförallt om det är nya svenska titlar), även om de skriver om böcker de köper själva också och det inte alltid framgår om de får recensionsex. Bokhorasajten betraktar jag dock numera som en kommersiell sajt om än med ett personligt tilltal.
Om man som du gör (och även jag gör när jag skriver om böcker i min ägo och som en gång i tiden recenserats i andra sammanhang) använder sig av böcker man fått men inte personligen och inte för att man driver en blogg känns det inte lika aktuellt. Jag skriver om böcker, men inte alltid om jag fått eller köpt dem eller om det är så att jag bara lånat dem, från bibliotek eller kompis.
Herregud, vilket långt och svamligt inlägg!
Vixxtoria: det är mycket möjligt att Bodil Malmsten skulle skriva ungefär samma små texter ändå. Men vilka professionella författare lägger ut sitt arbete gratis på nätet, utan att få något för det? Hon kunde ju lika gärna ge ut dem i en liten bok och få in några kronor på kuppen – de flesta författare skulle inte kunna sälja en bok med sådana små texter, men hennes bok skulle sälja åtminstone någorlunda.
Visst kan jag förstå den avstängda kommentarsfunktionen – men den visar också att hon inte är intresserad av bloggandet som interaktion med läsarna. Som det är nu är bloggen bara en form att enkelt uppdatera en websida med ständigt nya småtexter. Enda orsaken till att vi tycker att den ingår i bloggosfären är att vi andra och bokbloggar.nu länkar till den. Hon interagerar inte ett smack med oss. Och det är ingen kritik mot Bodil Malmsten, bara ett iakttagande att hennes blogg i grunden är något helt annat än t.ex. våra.
(Bodil Malmsten kanske inte är med på bokbloggar.nu, förresten? Jag har i alla fall aldrig sett den där. Inte för att jag kollar bokbloggar.nu sådär extremofta, men ändå.)
Kontakt: Jag håller nog med dig i det mesta du skriver, men utvecklar lite i alla fall, för jag tror vi tycker lite olika på vissa punkter.
Det är lite svårt att bedöma om Bodil får något för det. Kanske ersättning från förlaget? Kanske fler sålda böcker? Kanske ett upprätthållet intresse? Kanske tycker hon om att uttrycka sig i bloggform (jag tror det). Angående kommentarerna… Ja, du har förstås rätt i att hon inte har någon interaktion med läsarna (på det här sättet). Det är lite tråkigt, visst är det (jag känner ofta för att kommentera inlägg där). Men samtidigt vet jag av erfarenhet (även om jag inte är författare) att en ständigt tvingande korrespondens lätt kan uppsluka alla andra arbetsuppgifter. Som läsare av Bodils böcker (och bloggen), så vill jag hellre att hon skriver än besvarar blogginlägg. Så om man måste välja tycker jag att det bättre att hon har en blogg utan kommentarsfunktion än ingen blogg alls.
Och jag vet inte om jag ser henne som en del av bloggosfären faktiskt. För det handlar väl inte bara om att blogga, utan lika mycket om att diskutera med andra? Är egentligen inte Bodils blogg ett nytt sätt att ha en hemsida? (Precis som du skriver, alltså, och något annat än våra.)
Ja precis, det är ungefär det jag menar. Det är en webbsajt som använder sig av bloggprogramvara.
Jag försöker lära mig att göra trackbacks (hjälp någon?) men det lyckas tydligen inte. Det här inlägget på min blogg är i alla fall en del i en kommentarsutväxling mellan mig och bloggen/förlaget Cosy Crime, och jag tycker att det i allra högsta grad hör till den här debatten, och lägger därför en länk här:
http://ombockersomjaghunnitlasa.blogg.se/2009/june/svar-pa-tal.html
Jag känner mig som värsta vindflöjeln här nu, jag tror jag lyckas med konststycket att hålla med allihop. Trots att jag egentligen gillar att bråka lite då och då. (Ta inte Cosy Crimes reaktion så hårt Vixxtoria, de lugnar troligen ner sig. Folk blir griniga i början av kritik, sen lär de sig hantera den, vilket du högst sannolikt redan vet, förstås. Och du har ju inte varit elak på minsta vis. Tvärtom väldigt saklig.)
Om Bodil Malmstens blogg minns jag att det fanns kommentarer där när jag läste den för kanske nåt år sen. Om det inte finns nu så är det väl ingen blogg, nej.
När ni talar om det kommersiella trillar poletten äntligen ner för mig angående några bloggar som jag varit förbryllad över. Men det är inget jag hetsar upp mig över, mera som ”jamen så är det ju såklart”.
Att författare vill bli lästa (eller nu sa jag kanske fel – en del av dem vill nog bara bli sålda) är inte så konstigt. Inte heller att förlagen vill sälja böcker. Vi läsare vill ju köpa (och läsa). Det är en symbios. Jag tycker det kan vara ganska kul när förlag (eftersom det nu är de försäljarna vi talar om här) går utanför de ramar inom vilka man vanligen uppmärksammar nya böcker. Så länge man respekterar läsaren.
Vad gäller Cosy Crime är jag road över två saker. Den första är att de tror att mitt blogginlägg där jag är pessimistisk till ett fortsatt decennium med ökande deckarutgivning och dito läsning har något särskilt stort inflytande på om fler eller färre deckare säljs (färre än 100 personer har läst inlägget hittills). Den andra saken är att man inte inser att man själva inte heller kommer påverka om deckarpeaken passerats eller inte.
Sedan är jag lite förvånad över att de ännu inte mejlat mig och bett att få skicka ett recensionsex. Men du har rätt, Snowflake, i att jag är lite mer konflikträdd än du 🙂
Själv föredrar jag alla gånger en författarblogg framför en intervju om jag vill veta mer om författaren. Jag tycker det är trevligt att få veta mer mellan böckerna. Att det finns nån slags kommersiella tankar bakom – ja, men visst. Däremot kan väl bokbloggar som kommer från förlag vara tydliga med det.
[…] bookcrossing arrangerat av förlag och reklambyråer vilket via min kovändning utmynnade i en diskussion hos Snowflake har det nämnts att alla gör reklam för sig och att det är helt naturligt. Snowflake säger […]
Mycket intressant diskussion! Men vi bloggare ska nog vara medvetna om att när vi skriver om en bok är vi del i en marknadsföring av boken, vi bidrar till att boken ”syns”. Jag förstår inte varför det skulle vara så viktigt att tala om att boken är ett rec ex eller ett inköp eller en present? Varför skulle det vara relevant? Jag skriver aldrig något om det och skulle heller aldrig hissa en bok som jag inte tyckte om bara för att jag fått den av förlaget. Det är en fråga om integritet! Men jag är hela tiden medveten om att även min lilla blogg bidrar med marknadsföringen och det är helt ok. Varför annars blogga? Om jag inte tyckte att det är ok så skulle jag ju nöjt mig med att skriva privata anteckningar om boken och inte i en blogg, eller hur?
Fru E
Fast det roliga med att blogga är ju att man råkar på andra som har läst samma bok, kanske tyckt nåt helt annat och kan ge en ny vinkel på den. Frossa i ”Minns du…” och ”Det påminner mig om…” och ”Nej, läs den här istället…” Tycker jag.
Visst bidrar alla vi småbloggar till marknadsföring också, och jag ser inte heller nåt fel i det. Har man läst en bra bok vill man ofta missionera om den.
Men ingen gillar att känna sig lurad, det är väl det. Att vara utsatt för ett knep, trick.
Snowflake: Visst, det är det jag menar! Det roliga med bloggandet är ju alla tips, diskussioner etc som uppstår och därför får man ju ta det att man är med i marknadsföringen, på samma sätt som man är det om man snackar om en bok bland vänner också, bara i mindre skala. Jag utgår ifrån att förlag vill sälja sina böcker och låter mig inte luras på något annat. Men jag förstår vad du menar, problemet är när avsändaren är okänd. Då får man ju ta till den hederliga gamla källkritiken, precis som man alltid bör göra när man läser, särskilt på nätet.
Fru E
Källkritik, sa Bull. 🙂
[…] vårt bokbloggande och den del det har som kanal i förlagens marknadsföringsstrategi, med frågan Går vi i förlagens ledband. Kopplat till hur stort Internet blivit och att allt fler läser bloggar ser jag inte det som […]
Kul att se att så många ändå reflekterar över det här.
När man får ett mail som börjar med ”Vi på Weyler förlag gillar din blogg Spectatia…”, blir erbjuden rec.ex. och samtidigt ser att hr. Weyler har börjat skriva sin alldeles personliga blogg känns det ju kanske inte helt som det var menat från deras sida att man skulle känna. 😉
Jag svarar av princip att jag inte tar emot böcker under förutsättningen att jag förpliktar mig att blogga om dem. Om de ändå erbjuder att skicka mig böcker tar jag emot de böcker jag är intresserad av, läser dem i min egen takt och väljer att blogga om dem, positivt eller negativt, eller inte precis som jag skulle ha gjort med böcker jag själv har köpt.
Hej Spectatia,
ditt svar låter omdömesgillt och klokt, men jag kan tänka mig att många blir glada och smickrade och inte reflekterar så mycket, utan bara läser och skriver på. Billigt också, att slippa köpa böckerna själv.
It’s read tar upp Konsumentköpslagen i ett inlägg här:http://itsread.wordpress.com/2009/06/21/bloggen-som-marknadsforingsverktyg/#comment-11
Det är samma som pingbacken ovan (som fastnade i spamfiltret).
Intressant tråd jag hittade först nu.
Men vad gäller Malmstens blogg så blir det ju bloggböcker av dom, tror den tredje under tre år kommer i höst.
Sedan läste jag på hennes blogg att hon stängde av kommentarer och gästbok för det var folk som trackade henne så hon tyckte det var obehagligt.
Agnetha
Märkligt att Bodil Malmsten skulle väcka näthat, hon är väl rätt oförarglig. Och så många som gillar henne så borde hon få ut så mycket mer positivt av en öppen kommunikation, kan jag tycka.
Men alla gör ju som de vill.