Om att läsa om The Bell Jar

Festkvällarna i New York och den stora magsjukan är vad jag mindes mest från Sylvia Plaths The Bell Jar. Men det är ju bara en liten liten del av boken, och långt ifrån den mest intressanta. Istället är det en studie av hur den unga kvinnan Esther Greenwood går in i en svår depression. Innan hon tappar verklighetsförankringen kommer hon med knivskarpa analyser av hur hennes framtidsdrömmar och möjligheter är på våldsam kollisionskurs med vad som förväntas av unga kvinnor. Hon vill skriva, resa, och ha exakt lika många sexuella erfarenheter som den man hon eventuellt funderar på att gifta sig med. Om hon nu vill gifta sig.
När depressionen rullar över henne krossar den all handlingskraft hon har, utom strävan att hinna ta sitt liv innan sommaren är över. Hon försöker skära sig, hänga sig, drunkna, ta tabletter… Hon får gå hos en psykiatriker som hon inte gillar, och utsätts för elchocksbehandling. Till slut vet mamman ingen annan råd än att skriva in Esther på mentalsjukhus.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om The Bell Jar, Sylvia Plath, Esther Greenwood, böcker, psykisk sjukdom

Read Full Post »