En hjärtformad ask

Lyckas till slut läsa ut en av alla böcker jag börjat på den senaste tiden, och det blir En hjärtformad ask av Joe Hill, Stephen Kings son. Det blir inte lätt för honom att slippa jämförelser, särskilt som han ger sig in i skräckbranschen, men jag tycker att han skrivit en bra bok. Inte fantastisk, men stabil och bra.
Man känner igen drag från pappas fantasi, till exempel blandningen mellan det väldigt vardagliga och det övernaturliga, otäcka familjerelationer, att använda ord/musik som skydd.
Huvudpersonen är inte särskilt sympatisk men han tar sig allt eftersom. Lite störande gubbsjuka försöker jag överse med.

Läs även andra bloggares åsikter om En hjärtformad ask, Joe Hill, Stephen King, skräck, far-son

Read Full Post »

Inte läst på fyra dagar

Jag har jobbat som en iller dag och natt och inte hunnit läsa mer än en dikt av Wislawa Szymborska och lite blädder i tidningar. Återfann en fin bokhandel i Malmö i två våningar, den börjar på H och slutar på -ius. Där hittade jag en gammal favorit, Louise Erdrich, Blåskrikans dans för 34 kronor. På science fictionbokhandeln inhandlade jag Joe Hill, En hjärtformad ask. (Hill är Stephen Kings son.) På pocketshopen på stationen såg jag flera intressanta böcker, men hör och häpna – jag köpte ingenting. Är lite stolt över det faktiskt.

Dikten handlade om en lärarinna som sprang in i ett brinnande hus och räddade fyra barn, till priset av sitt eget liv. Sann historia. Jag tänker mig att Wislawa läser tidningen och blir så gripen att hon skriver en dikt. Den var väldigt bra.

Read Full Post »