Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Louise Erdrich’

Ord och inga visor frågar efter våra favoritmiljöer i litteraturen. Här är mina.

Rom. Myllrande, skitigt, dekadent. Frossande i mat, sex och gladiatorspel. Intriger. Maktkamp. Som i Robert Graves böcker om Claudius, Yourcenars Hadrianus minnen, i snällare form hos Marianne Fredriksson. Jag gillar det hos Vibeke Olsson också, men inte på samma sätt.
Sydstaterna. Stiliga kvinnor i stora hattar, knasbollar och original. Klasskillnader. Som i Borta med vinden. Charlaine Harris vampyrböcker om tankeläsande Sookie Stackhouse. Nyupptäckte William Faulkner.
Den judiska. Företrädesvis i intellektuella miljöer i nordöstra USA. Smarta diskussioner vid middagsbordet, alla är begåvade på nåt konstnärligt eller akademiskt. Erica Jong. Michael Chabon.
Den indianska. Identitet, att inte gå under. Gamla sedvänjor i ny tappning. Lite magi. Sherman Alexie. Louise Erdrich.
Norrbotten. Gammpojkar i Hellyhansen, skotrar, bärplockning, kvinnor som röker pipa. Åsa Larsson.

Annonser

Read Full Post »

tema-ursprungVeckans tematrio är extremt svår. Jag tänker och går runt och plockar i hyllorna och försöker minnas sånt jag läst, men tvingas inse att det är väldigt mycket vanligare att läsa om ursprungsbefolkningar än av dem. Något som Corliss upptäckte för länge sen. Jag har använt finfine Sherman Alexie i tematrior förut, så han får inte vara med idag.
Louise Erdrich är medlem av anishinaabe-stammen och räknas som en av de mest betydelsefulla indianska författarna. Hon är bra, läs henne! Sådär magiskt och mystiskt, kollisionen mellan uråldriga traditioner och nutida levnadssätt, envisa och svaga människor.
Lappskatteland av Annica Wennström handlar om en ung kvinna som söker sitt sydsamiska ursprung. Den är inte jättebra rent litterärt, men intressant för att man får lära sig om den samiska kulturen på vägen. Och jag tror att Wennström har sameblod i sig på riktigt. Det har tyvärr inte jag. Men jag är i alla fall född i Lappland.
ThuuriJohan Turi var den förste samiske författaren. Hans första bok hette Muitalus sámiid birra. På Sápmis hemsida kan man läsa: ”Turi levde i en miljö där renskötsel var det enda tänkbara. Av olika skäl slog han sig dock ner vid Torneträsk där han ägnade sig åt jakt och fiske. Trots att han inte fått någon riktig skolutbildning och ännu mindre lärt sig skriva på samiska så ”uppfann” Turi sitt eget skriftspråk. Hans författarambitioner blev verkliga då han sammanträffade med danskan Emilie Demant Hatt. Det var hon som entusiasmerade och hjälpte honom med skrivandet. Hon översatte även boken till danska. Efter detta blev den översatt till tyska, engelska och svenska.”
Jag har inte läst Johan Turi men jag tycker att han kan få vara med här i alla fall.

Read Full Post »

Jag ville ha mer av mor-barnbeskrivningar (efter Voors) och plockade fram ”Blåskrikans dans” av Louise Erdrich. Den handlar om ett år i författarens liv, när hon väntar barn, föder barn, och lever de första månaderna med ett mycket litet barn. Plus två något äldre barn, tre tonåringar med problem, make och en rad djur som kommer och går runt huset de bor i.
Jag tycker mycket om Louise Erdrich, inte minst när hon rör sig kring sitt indianska arv, och det kommer in en del av det här också. Jag tycker om hennes beskrivningar av tillvaron omkring sig, det lilla livet med amning och att inte få sova, maten hennes man lagar, hur hon fångar vildkatter och tämjer dem, fåglar och murmeldjur. (En otäck händelse: gruppvåldtäkt bland gräsänder. Jag tycker inte om gräsänder.)
Men det är ett stort problem, språket lyfter inte och blir så där magiskt som i annat jag läst av henne. Jag tror det beror på översättningen. Det irriterar mig. Särskrivningar dessutom, hu! Det känns som att se på en film där skådespelarna är bra men talet i osynk. Så nu vet jag inte om jag ska leta efter samma bok i original, för det känns verkligen som att det här är en liten pärla som jag inte riktigt fått läsa. Om till och med jag som brukar hoppa över miljöbeskrivningar för att jag tycker de är så tråkiga blir intresserad av växt- och djurlivet i New Hampshire så betyder det något.
————————–

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag har jobbat som en iller dag och natt och inte hunnit läsa mer än en dikt av Wislawa Szymborska och lite blädder i tidningar. Återfann en fin bokhandel i Malmö i två våningar, den börjar på H och slutar på -ius. Där hittade jag en gammal favorit, Louise Erdrich, Blåskrikans dans för 34 kronor. På science fictionbokhandeln inhandlade jag Joe Hill, En hjärtformad ask. (Hill är Stephen Kings son.) På pocketshopen på stationen såg jag flera intressanta böcker, men hör och häpna – jag köpte ingenting. Är lite stolt över det faktiskt.

Dikten handlade om en lärarinna som sprang in i ett brinnande hus och räddade fyra barn, till priset av sitt eget liv. Sann historia. Jag tänker mig att Wislawa läser tidningen och blir så gripen att hon skriver en dikt. Den var väldigt bra.

Read Full Post »