— Jag härdar inte ut med det, säger hon darrande. Att ta från en annan människa.
— Du tar ingenting från Anna, säger han lugnt. Ingenting som inte var taget förut. Det är ju inte första gången jag har en annan kvinna. Anna är stark, hon har själv gjort sitt val.
— Nej, säger hon häftigt. Hon har inte valt. Hon lika litet som jag.
— Hon har att välja mellan detta eller inget, säger han lugnt.
Då tiger hon och vet, vad hon själv har att välja mellan. Det känns som om han slagit henne. Fast hon vet, att han aldrig skulle lyfta sin hand mot henne ens i sin tanke, tycker hon sig nu känna märket efter hans breda hand, efter hans långa fingrar och den hårda ringen, tvärs över sitt ansikte. Det märket går aldrig bort, tänker hon. Det kan han aldrig tvätta bort och jag kan aldrig gråta bort det.
Minuterna tickar mellan dem i tystnaden.
Ur Ulla Isakssons Kvinnohuset.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Ulla Isaksson, Kvinnohuset
Åh så bra, denna Isaksson har jag inte läst. De andra är det nog 15 år sedan jag läste, omläsning tarvas.
Lyran
Och jag har bara läst biografin över Elin Wägner, som hon skrev med Erik Hjalmar Linder. Jag blir överraskad över hur brännande bra den här boken är.
Otroligt!
En pjäs – Nära livet – på Isaksson bok/manus går just nu i staden där jag bor. Måste se till att komma mig iväg på den.
Isaksson är en av de bästa, mest bortglömda och underskattade svenska författarna! Jag har två stycken olästa här hemma, och en av dem har jag sneglat ganska mycket på den sista veckan. Jag ser ditt citat som en direkt uppmaning att ta itu med den inom en snar framtid!
Hennes pjäs Våra torsdagar har jag spelat i en gång, faktiskt (på amatörnivå, men ändå). En riktig liten pärla, i bästa Norén-stil (familjehemligheter, lögner och inte så upplyftande, med andra ord).
Vixx
Åhå! Du verkar ha läst henne förr? Då kanske man vågar hoppas på ett inlägg från dig nån gång?
Den här Kvinnohuset kom fram i min omsorterade bokhylla, den hamnade bland de röda precis i ögonhöjd så jag har gått och tittat på den ett tag nu. Minns inte när jag köpte den, men den kostade 15 kronor och det måste väl ha varit en loppis. Eller kan jag ha fått den av någon… sambons farmor eller nåt sånt?
Dessutom blev den film 1953.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnohuset
Förresten vill jag gärna veta mer om din teaterupplevelse också, Vixx.
Please…
Det vore verkligen tråkigt om Ulla Isaksson skulle glömmas bort. Jag har också hennes biografi om Elin Wägner i mina hyllor och tror att ”Kvinnohuset” ska finnas här (och även Paradistorg). Jag ska ta mig en bland de alldeles nyligen sorterade böckerna snart. Jag läser mycket gärna om Ulla Isakssons böcker jag också!!
Ingrid
Tänkt att jag trodde att du kunde ha läst henne. 🙂
Den här boken jag läser just nu känns som en Stor Roman. Kraftprovet från en författare mitt i karriären. Hon känns också som att hon var en läst och älskad författare på sin tid.
Varför försvinner hon ut ur det kollektiva medvetandet då? Eller är det jag som är obildad? Eller litteraturvärlden som bara vill ha nytt, nytt, och helst bara sparar på några gamla manliga författare? Kommer det nyutgivningar av Ulla Isaksson? Skrivs det uppsatser? Forskas?
Här får jag veta att hon var den enda som fick skriva manus till Ingmar Bergman.
Filmen ”Nära livet” har jag sett på TV för många år sedan. En oerhört stark och berörande film. Jag ser den mycket gärna igen. Du ställer intressanta frågor om Ulla Isaksson- om det forskas och om det kommer nyutgivningar. Jag hoppas att någon tar dina ord till sig. Det är så synd att goda kvinnliga författare ska sättas på undantag. Jag kommer nu att läsa om de böcker jag har av Ulla I och ska försöka hinna blogga om dem också- en författarinna som Ulla Isaksson är värd all uppmärksamhet.
Visst är det bra att det kommer nytt men jag tycker att vi absolut måste ta väl hand om den äldre litteratur som är värd att sparas och föras fram. Ulla Isaksson borde ha klassikerstatus.
[…] från diskussionen här. Spelas på Östgötateatern. —————– Läs även andra bloggares […]
Ingrid
Klassikerstatus, ja. När jag kollar vad hon skrivit http://sv.wikipedia.org/wiki/Ulla_Isaksson
så minns jag att det skrevs väldigt mycket om den där Boken om E när den kom. Och att min dåvarande chef och högt värderade mentor talade sig varm för och om henne. Då var Isaksson en av de stora, helt klart. Typ Torgny Lindgren-status.
Jag ser fram emot dina bloggposter!
De två saliga bör läsas!
Maken är fortfarande glad och stolt att hans mamma valde inget. I en tiden när det valet knappt existerade.
http://frktjatlund.blogg.se/2006/may/svarmor.html
Lyran
Will do. 🙂
frktjatlund
Tack för att du delade med dig av den underbara historien! Gud, vad jag älskar internet.
Nu har jag letat både i hyllor och på bibliotek. Jag har hittat ”Boken om E” (som jag nu börjat läsa om- åh, så bra den är!) och på biblioteket fanns ett par böcker av Isaksson (några på magasinet- ”Kvinnohuset”bland andra). Jag återkommer.
Oj, vad mycket som har skrivits här.
Jag är inte heller förvånad att Ingrid har läst och tyckt om Ulla Isaksson 😉
Boken om E blev ju Filmen om Martin (med Sehldal och Wollter), och då skrevs det också en hel del om boken (igen). Annars tror jag att det kommer en Isaksson-revival så småningom, men hur mycket jag än tycker om henne, så är hon inte särskilt modern.
Jag visste att hon hade skrivit Bergmanmanus (även om jag inte var helt säker på att hon var den enda), och anledningen är inte så konstig. De rör sig och behandlar i mycket samma områden och teman; borgerligheten med dess masker, undantryckta behov och skandaler, yta och djup. Språkligt sett är de inte heller så olika, faktiskt, men framför allt har de alltså samma ton, även om Isaksson har mindre humor (och försök se det som ett neutralt konstaterande, för det är så jag menar det), men mer ironi (i bemärkelsen att what goes around comes around).
Jag ska absolut skriva lite mer om Isaksson, och ser fram emot att Ingrid (och Lyran??!!) gör sammaledes.
Mina teatererfarenheter vet jag inte om jag vill fördjupa mig i något särskilt, men jag ska nämna Våra torsdagar lite extra 😉
[…] Däremot tycker han att det är praktiskt att ha älskarinnan Eva boende i samma hus som Anna (båda vet om varandra). Och så är det Isa, ensam och bitter, hon spår i kort för sin försörjning men hon tror inte […]
Ingrid, då har du gjort en kulturgärning som fått upp ett par böcker från magasinet. Kanske innebär det att de klarar sig från nästa utrensning.
Vixx, jag hoppas du har rätt om revival. men inte modern? Jag känner igen så mycket av vad hon beskriver i Kvinnohuset! Inte de faktiska omständigheterna, men vissa rader, vissa meningar är bara på pricken.
Det var en om att vara stolt över att inte vara en typisk kvinna, fan jag borde skrivit ner den, den var så bra. Vi är så många som nån gång i livet tyckt att man är bättre = mer okvinnlig, inte svag eller sjåpig eller nåt sånt som kallas ”kvinnligt”. Det är tidlöst tror jag.
En blyg skådespelerska? 😉
Snow: Ja, jag förstår att ordet ”modern” låter lite fel, för jag håller helt med dig om att hon skriver om mycket som är väldigt lätt att identifiera sig med, och känna igen sig i. Jag tänkte nog mest på att hennes sätt att angripa teman (och en del av hennes teman) inte är i ropet just nu. Men jag ska nog utveckla det här i mitt förhoppningsvis snara inlägg (eftersom vi är inne på definitionsfrågor ska jag kanske definiera ”snara” som innan året är slut).
Och jag är faktiskt ganska blyg. Och ingen skådespelerska (däremot har jag skrivit en del dramatik, och tycker framför allt att det är kul att regissera). Därav följer att mina skådespelarinsatser sannerligen inte är så mycket att hurra för.
Skrivit dramatik? Vad kul!
Nu kan jag tala om att jag lånat hem hela fyra böcker av Ulla Isaksson från biblioteket . Två fanns på magasin- Kvinnohuset och Kvinnor. Födelsedagen och Paradistorg fanns i den vanliga hyllan. (Jag vet att jag har haft Paradistorg själv och min mamma hade Kvinnohuset men var farao har de tagit vägen- de dyker förhoppningsvis upp- men nu har jag ju försett mig ändå.) Jag har ett eget ex av ”Boken om E” och den har jag läst om nu- oerhört bra. Stark. Griper tag.
Googlade också och såg att Ulla Isaksson skrivit manus även till Jungfrukällan. Har inte Paradistorg filmats? (eller är det jag som inbillar mig?)
Har Paradistorg filmats? Det skulle jag kunna tänka mig, faktiskt, den är mycket filmisk! (Men det är ju mycket som Isaksson har skrivit).
Och när du påminner mig så känner jag också till att Jungfrukällan har manus av Isaksson.
(paus för att kolla på imdb.com)
Jo, Paradistorg har filmats. Liksom Kvinnohuset.
http://www.imdb.com/name/nm0410694/
Och en del annat (som länken ovan visar), bl a en tv-adaption av Chefen fru Ingeborg, som jag minns att jag sett och gillat.
Chefen fru Ingeborg minns jag som urtråkig… men jag tittade nog bara en kort stund. Kanske var det också när jag hade en ”Avsky svensk tv-produktion”-period. (Som jag nästan alltid har, i och för sig… hm.)
Ingrid,
du läser snabbt du. Ska kila bort till dig och se om du skrivit.
[…] Kollegan hade alltså läst hos mig. Mer Ulla Isaksson står att läsa hos Ingrid, Vixxtoria och Lyran. Enjoy! […]
[…] 21, 2009 av snowflake Köpte en dublett till min kära Ulla Isaksson, bara för att den var så fin. Den blå är finare, nästan. Och den röda är på väg att falla […]
[…] försök att samla ihop Ulla Isaksson-läsningen denna höst. Säg till om nån fattas! 31 oktober: Sängprat — jag 1 november: Och nu blir det reklam (om Nära livet.) 2 november: Boken om E av Ulla […]