De här hade jag hos mormor.
Inuti ser de ut så här.
Hej, sa Petronella, ifrån Plaskeby
Det är tid att fälla upp sitt paraply…
UPPDATERING: Och texten till Petronella är skriven av Lennart Hellsing, som fyller 90 år idag läser jag på Evas bokvärld. Grattis Lennart!
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om läsebok, visbok, nostalgi
”Hej, sa Petronella” spelade jag (och alla andra) på blockflöjt i trean. Den var tydligen bra som nybörjarvisa.
Kidneybönan
Den är så glad och fin! Har du kvar blockflöjten? Inte jag, tyvärr…
Ooh, den vänstra känner jag bara till från en Barbro Hörberg-visa.
Jag har en bok som heter Vill du läsa
där finns det bilder om hur det var förr
luften var klar och ren
och inte ett enda problem
förr i världen var himmelen blå
http://www.barbroh.se/texter.html
http://www.youtube.com/watch?v=lRbeD4I8pXo borde vara rätt låt, men jag har inget ljud på den här datorn så jag kan inte kolla. Har bara hört Barbro Hörbergs egen version.
Oj, där blev visst något fel. Eller två. ”Där finns det bilder om hur det var då”, annars rimmar det ju inte på blå. Och så blev det tjafs med min youtube-länk. Hoppas det funkar nu.
kontakt
Oj vad roligt, att Pernilla Wahlgren skulle hamna här. 🙂
Barbro Hörbergs text är suverän. Hur mycket är ironi? Hur mycket sentimentalitet? Det vet man aldrig med henne. (Inte jag i alla fall.)
Från Pernilla klickar jag mig vidare till Gamla älskade barn.
”Vad drömde din mamma om när du blev till?”
Och så den där pratpassusen (långt före hip hopen!)
”… och får själv ta hand om sin gråt.”
Är det äkta eller?
Skulle väl inte ha valt Pernilla men det var den inspelning som fanns på dutuben.
Ja hon är ofta lite otydlig sådär. Till exempel ”en skakade artikel”, men bilden av modern som aldrig givit upp – är den en hyllning eller rå kritik? Men just Gamla älskade barn uppfattar jag som ganska sentimental, ingen favorit.
kontakt
Barbro Hörberg blev inte gammal, 43 år bara.
Dottern har sett till att nyinspelningar gjorts, och skriver här
http://www.barbroh.se/
Länkade till den sajten ovan.
”Håll alla dörrar öppna” är väl skriven väl medveten om cancern? Äh, det kanske bara är min tolkning.
Äsch, vad dum jag är, nu ser jag ju det. Jag fastnade hos Pernilla… Jag är inte alls nån expert på Hörberg, men trots att jag var liten när hon dog så har jag nåt minne av det, tror jag. Jag måste ha sett henne på tv och sen hört att hon dog.
Troligen uppfattade jag det som barn just för att jag kände igen sångerna, och sen blev det nåt sorgligt där.
En helt annan grej, jag har problem med att gravataren trillat bort när jag länkar till mina egna gamla inlägg, och det stör jag mig på. Har det hänt dig nån gång? Det känns som att det började i samma veva som jag fixade till det där du hjälpte mig med, i kommentarerna på wordpress.
Den här var ju bra:
”Vill du bli min soptipp där jag får känna mig som skrot
där jag kan vräka ur mig sånt som ingen annan tar emot? ”
Barbro Hörberg
Hm, men du har väl ingen gravatar öht – bara det där som tilldelas alla som inte laddat upp någon?
Tidigare lade en sådan slump-figur på pingback-”kommentarer” också. Numera görs det inte, det är någon ändring i programvaran antar jag.
Aha, det är wordpress alltså. Dum ändring isåfall, hoppas de byter tillbaka.
Tack snälla för att du svarade.
Kanske borde skaffa en egen gravatar.
Petronella spelade jag också. Och jag har kvar blockflöjten. 🙂 Däremot trodde jag att det var ”_dags_ att fälla upp sitt paraply”.
*kollar*
Nix, det är ” _tid_ att fälla upp…”
Min bok är utgiven 1965, men just den första delen av sångerna, där Petronella finns, har datumet 1957. ”Tid att” är kanske lite ålderdomligt, men jag tycker det är fint.