Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Peter Robinson’

Is it you or me, Peter?

Mja, jag blir aldrig så där riktigt fångad av Mörkrets alla färger. Trots att den innehåller ett spionspår, och även ett bombdåd. kanske beror det på mig, kanske beror det på Peter Robinson. Jag vet inte.
Spoilervarning:
En bidragande faktor är i alla fall att det alldeles från början står klart hur själva mordet gick till. Var det smart att avslöja det så tydligt? Även om de bakomliggande orsakerna till mordet kan vara intressanta, så vill man ändå gärna slippa veta vem som gjorde det så tidigt.
Annie har i alla fall slutat supa så oerhört. Banks spelar sin musik och försöker hålla liv i sitt förhållande med mycket yngre Sophia.

Read Full Post »

Kall som graven är en ”gammal” Peter Robinson som utspelar sig kort efter att Alan Banks och Annie Cabbot haft ett förhållande, men innan Banks har skilt sig på riktigt. Hans gamla antagonist polismästare Jimmy Riddle ber Banks om hjälp att leta rätt på Riddles vilda tonårsdotter Emily. Banks dumpar sin egen dotter och deras Parishelg, samtidigt som han grubblar över hur dålig farsa han är. Det stör jag mig på. Jag stör mig också på att Robinson alltid redogör för vad Annie Cabbot har på sig, men aldrig ett ord om Banks. Är han en skrynklig kostym-kille? Polotröja? Manchesterkavaj? Har han t-shirts med alla sina älskade band på, eller vita skjortor med slips? Det vill jag gärna veta.
Annars är boken medioker, inte alls i klass med Peter Robinsons bästa. Ibland bränner det till, som när Annie konfronterar en av sina våldtäktsmän, men annars mal det mest på. Troligtvis är Robinsons ojämnhet förklaringen till att alla inte givits ut på svenska.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

idjavulensBland alla frånskilda fårade kommissarier med alkoholproblem hör Peter Robinsons Alan Banks till mina favoriter. I I djävulens sällskap leder han utredningen av ett mord på en ung flicka i The Maze, ett mörkt och avfolkat område alldeles vid pubstråket i Eastvale. Samtidigt leder kollegan och före detta älskarinnan Annie Cabbot utredningen om ett mord på en totalförlamad kvinna. Den historien visar sig ha kopplingar till ett tidigare fall för sex år sen, som finns i den rosa boken, I ondskans spår. iondskans
Som vanligt hos Robinson är det driv och spänning. Hur trassliga privatliv Alan och Annies än har så tillåts de aldrig ta över själva deckarintrigerna. (Apropå alkoholproblem är det Annie som är värst just nu, det är ett väldigt drickande hela tiden.)
Som Maria på Paperback lover berättade här är I djävulens sällskap döpt efter Grateful Dead-låten Friend of the Devil.
På wikipedia ser jag att det finns en hel rad oöversatta böcker, varför då? Jag kan med lätthet ge förslag på minst tio svenska deckarförfattare som förlagen kan sluta ge ut till förmån för Robinson. Till sist vill jag passa på att varna för att köpa dem på engelska, eller rättare sagt: läs baksidan noga. De får nämligen olika titlar i engelsk respektive amerikansk version, så rätt vad det är står man där med samma bok fast under annan titel.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

bokkop090102
Det finns en fin tradition i min fackklubb: att ge bort ett presentkort till Akademiebokhandeln varje jul. Det är på 300 spänn och dessutom får man en extra pocket. Hur det blir sen när de skär ner på antalet titlar vet man ju inte, men än så länge är det en väldigt bra klapp.
Jag var ute efter Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén, eftersom jag tänker anta Martinas spännande utmaning Klassiska kvinnor. Och den fann jag.
Sen hade jag siktet inställd på American Wife av Curtis Sittenfeld, men den fanns inte. Det gjorde inte så mycket eftersom jag istället hittade en Michael Chabon – Gentlemen of the Road, en Janet Fitch – Paint it Black och en Stephen King – Duma Key. När jag sen kom till kassan, beredd att lägga 27 kronor emellan, så visade det sig vara 4 för 3 också, så jag högg Peter Robinsons senaste (på svenska) I djävulens sällskap som min bonuspocket.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

I en artikel i Svenskan får jag veta att det var Joyce Carol Oates som uppmuntrade deckarförfattaren Peter Robinson att på allvar börja skriva. Minsann! Nu finns det alltså ännu mer att tacka Oates för, hela kommissarie Banks existens som finns på en liten hedersplats i min bokhylla. Det är så fina omslag också; den gula boken, den rosa, den blå, den lila, den orangea…

Bonusinfo: Att En bit av mitt hjärta på riktigt är döpt efter Janis Joplins A piece of my heart. I love it!

Jag ska komma ihåg att placera Oates-Robinson – Janisbiografin tillsammans i bokhyllan nästa gång.

Tänk om jag någon gång i livet lyckas länka ihop precis *alla* mina favoriter i en lång lång kedja där de bara hör ihop och känner sig som en stor familj?
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »