Hon är verkligen bra, Linda Skugge. På ytan kan det se ut som att hon bara skriver om sig själv hela tiden, men tricket är att använda sig själv för att skriva om så mycket mer. Och stilen! Oerhört säker.
Förordet är skrivet av Åsa Moberg, som ser stora likheter med sig själv. Båda fick de som mycket unga jobb som krönikörer i kvällspress. Jag har inte läst så mycket Linda Skugge, eller ”Linda Skugge” som hon kallar sin persona, hon är väl en tio år yngre än mig och jag var småbarnsmorsa när hon fortfarande var flicka och så skriver hon förstås om en mängd populärkulturella fenomen som är starkt tidsbundna. Men hennes bok om Sylvia Plath vill jag läsa! Och jag skulle gärna ha läst lite mer om hennes jobb på både Teater Brunnsgatan 4 (och vänskapen med Martina Montelius) och på sitt pr/event-företag. Den geniala idén att låta Annette Kullenberg intervjua Blondinbella var Skugges. Jag vill helt enkelt ha ännu mer av ”Linda Skugge” och Linda Skugge, jag börjar associera än hit än dit och går igång på flera av citaten från den litteratur som hon ständigt läser. Hon är mycket beläst.
Älskar sågningen av Karolina Ramqvist (en röst, en färg).
Jag spårar också ett släktskap med Stig Larsson.
snowflakes in rain 