Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘William Faulkner’


Den näst sista filmen i Douglas Sirk-boxen är Tarnished angels baserad på William Faulkners roman Pylon. Dorothy Malone har stor föreställning i rollen som LaVerne Schumann, en djupt olycklig kvinna som älskas av alla utom möjligen sin man, spelad av Robert Sack. Han är en före detta krigshjälte som numera turnerar runt för att vinna prispengar på flygtävlingar. Rock Hudson spelar en alkoholiserad tidningsman på jakt efter en story.
Intensivt, tragiskt, solkigt och starkt spelat med ett hysteriskt Mardi Gras-firande i bakgrunden. Festen är alltid någon annanstans.
(Den enda som saknas från Written on the wind är Lauren Bacall. Uppdatering: Därför klarar den inte Bechdel-testet.)

———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag vet inte riktigt vad det är som gjort att jag inte kommit in i den här boken, Tre rövare av William Faulkner. Jag tyckte ju väldigt mycket om De obesegrade, som är en riktigt rövarhistoria med flera färgstarka karaktärer, och den här är egentligen likadan.
Det är en farfar, Lucius, som sitter och minns, och berättar för barnbarnet. Om hur han som elvaåring var med om att tillsammans med den vuxne Boon ”låna” sin egen farfars bil och alla äventyr som följer på det. De kör ner i gyttja, de upptäcker att en av tjänarna, Ned, gömt sig i baksätet, de besöker Boons väninna och bor på bordellen, en kvinna på bordellen blir avstulen sin guldtand (!), och själva blir de av med bilen. För att få tillbaka bilen måste de vinna en hästkapplöpning, och det är Lucius som ska rida.
Det är mycket tjuv och rackarspel, och däremellan formuleringar som är rent lysande: till exempel när Lucius reflekterar över att han egentligen är för liten för att känna till om bordeller, och att bli övergiven. ”(…) på nytt övergiven efter att redan ha övergivits en gång; och vid elva års ålder är man faktiskt inte stor nog att bära så mycket övergivande; man utplånas, upplöses, förintas under det.”

Som jag tidigare sagt tycker jag att det är svårt med de långa meningarna, jag tappar bort mig. För annars är boken bra.
Det blev Faulkners sista bok, som han vann Pulitzerpriset för. Han skickade den till sin svenska kärlek Else Jonsson tre dagar före sin död. Här finns en intressant essä ur DN, som fick mig att greppa boken ur hyllan där den stått sen jag fyndade på loppis i augusti.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Vilken härlig text som DN bjuder på idag! Om när William Faulkner kom hit 1950 för att ta emot sitt Nobelpris, gick på fest och föll pladask för ”kulturslukaren” Else Jonsson. Hon var rödhårig och vacker, nybliven änka efter Thorsten Jonsson som introducerat Faulkner på svenska. De åt lunch nästa dag och tillbringade sen kvällen och natten tillsammans. Det här tycker jag är roligt: ”Else och Thorsten Jonssons dotter Helen, som då var fyra år gammal, minns William Faulkner som en liten man som satte sig i den fåtölj i det Jonssonska hemmet som små män i vänkretsen alltid valde, till exempel Herbert Tingsten.”
Sen blev det kärleksbrev genom åren, och några möten i Paris, Oslo, Stockholm. Faulkner skriver om Elses kropp och sina minnen av den. Naveln! Sista brevet är från 1959, men tre dagar före sin död 1962 postade han ett exemplar av sin nya Tre rövare till Else Jonsson.
Nu åker förstås Tre rövare upp flera hack ur att läsa-högen här hemma. Jag blev ju väldigt förtjust i min allra första Faulkner, De obesegrade, i höstas.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Ord och inga visor frågar efter våra favoritmiljöer i litteraturen. Här är mina.

Rom. Myllrande, skitigt, dekadent. Frossande i mat, sex och gladiatorspel. Intriger. Maktkamp. Som i Robert Graves böcker om Claudius, Yourcenars Hadrianus minnen, i snällare form hos Marianne Fredriksson. Jag gillar det hos Vibeke Olsson också, men inte på samma sätt.
Sydstaterna. Stiliga kvinnor i stora hattar, knasbollar och original. Klasskillnader. Som i Borta med vinden. Charlaine Harris vampyrböcker om tankeläsande Sookie Stackhouse. Nyupptäckte William Faulkner.
Den judiska. Företrädesvis i intellektuella miljöer i nordöstra USA. Smarta diskussioner vid middagsbordet, alla är begåvade på nåt konstnärligt eller akademiskt. Erica Jong. Michael Chabon.
Den indianska. Identitet, att inte gå under. Gamla sedvänjor i ny tappning. Lite magi. Sherman Alexie. Louise Erdrich.
Norrbotten. Gammpojkar i Hellyhansen, skotrar, bärplockning, kvinnor som röker pipa. Åsa Larsson.

Read Full Post »

faulkner1954Han är en fantastisk berättare, William Faulkner. Helt fantastisk. Åtminstone i den här boken De obesegrade (The Unvanquished).
Tiden är inbördeskriget och platsen är Södern. Två små pojkar, Bayard och Ringo, hänger ihop i vått och torrt trots att den ene är herre och den andre slav. ”Ringo är lite klipskare”, tycker Far men det gör inte Bayard något, för han har sett en järnväg. Far är borta och krigar mot yankees, och det är Mormor som styr och ställer hemma. Mormor är en riktig krutgumma och mycket religiös. Hon tvingar pojkarna att tvätta munnen med tvål när de sagt något fult ord. Och när ett par av slavarna ger sig iväg och stjäl både silver och mulor, ger sig Mormor ut på jakt efter dem. Ända bort till yankees fältläger.
Det händer dråpliga och sorgliga och hemska saker. Det är hela tiden spännande. Krigsskildring, uppväxtskildring, far/son-relation och äventyrsberättelse i ett. En mycket bra första introduktion till William Faulkners författarskap och jag kommer att läsa mer, helt säkert.
(I en artikel jag nyligen läste i London Review of Books hävdas det att Faulkner bara hann skriva några få bra innan han söp ner sig. Hur det är med den saken törs jag inte säga, men det vet säkert Ingrid som har kärleksbloggat.)
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

fornasaJag är mycket nöjd med min skörd från dagens loppis i Fornåsa: Två W Somerset Maugham; Sammanfattning och Med alla medel, två Daphne du Maurier; Värdshuset Jamaica och Inkräktarna, två Patricia Highsmith; En man med många talanger (=första om Ripley) och Främlingar på tåg, två William Faulkner som jag tänkt prova på att läsa; De obesegrade och Tre rövare, Kerstin Thorvalls Oskuldens död, Rut Hillarps Blodförmörkelse, Dorothy Parkers Levande begråtna, Eric Linklaters Djuphavspirater,två Rudyard Kipling; Då ljuset försvann och Havets hjältar, Dorothy Sayers Lord Peters största affär (som jag letat efter!), George Eliots När slöjan lyftes, James Ellroys En amerikansk myt, Nicholas Blakes Mitt mord är ditt, Rex Stouts Pm för en vd (Nero Wolfe, den fete med orkidéerna), Patricia Moyes Död på dagordningen. Puh!
Jag botaniserade länge och väl, och när jag äntligen var klar förklarade jag för loppisägaren att jag hade tänkt hålla mig under 300 spänn. Han adderade allihop och fick det till 355:-, men när jag började fundera på att plocka bort nån så slog han av på priset till 300. Och glad blev jag!
fornasa1
fornasa2
Imponerande haka på den gode W Somerset, eller hur? Dessutom står det så fint i ett förord att Maugham ska uttalas Måm. Sånt gillar jag. Eric Linklater har ju skrivit min stora favorit Det blåser på månen, det blir intressant att se vad han annars skrivit om. Vet inte riktigt om den här är en vuxen- eller barnbok, vi får se.
fornasa3
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »